Måste bara tillägga att jag är lyckligt gift och min man skämmer bort mig med mängder av komplimanger och kärlek, han älskar mig och gör allt för mig så det kommer inte ifrån familjen om någon undrade om det kunde komma därifrån.

Jag kanske inte har några kloka ord men att skriva typ en dagbok om hur man mår och vad som gjorde att man blev ledsen just i den situationen eller vad nu det kan vara. Man behöver ju inte skriva mycket/långt men hur man känner just den dagen och vad som hände som gjorde att man till exempel blev ledsen eller så skriver man bara dj**** om det är så man känner. Att skriva av sig kanske kan vara ett sätt och det kan kanske vara "roligt" att gå tillbaka ett halvår eller så och se hur man tänkte/mådde och så vidare.

Det kanske är ett svävande svar men jag kom bara att tänka på det när jag läste ditt inlägg.

Nu skriver jag bara det första som kommer över mig när jag läst ditt inlägg Stampelina. jag är inte så bra på långa utläggningar.

jag tror att du försöker och vill för mycket - slappna av och ge dig själv rätten att vara den du är på dina villkor.

Men jag är ingen världsmästare på såna här saker - jag har alltid haft god självkänsla så jag vet inte hur man skaffar sig det.

Jag hoppas det dyker upp någon som kan ge dig bättre svar…

Annars rekommenderar jag sajten Personlig Utveckling, där har du verkliga proffs på just det som jag tror att du behöver. Eller det vi nog alla behöver - att lära oss mer om personlig utveckling är aldrig fel 

#3 - Precis, det är precis så! Jag försöker så mycket hela tiden, och då låser det sig bara istället. Jag vill lära mig att koppla av och bara kunna vara mig själv… Och så vill jag lära mig att stå på mig och inte ta åt mig av allt och vara så känslig.

#0 Ja det tycks vara du själv som nedvärderar dig, kanske skulle du kunna koppla av och tänka mer på dej själv om du börjar meditera.

Det finns skivor för att bygga upp självkänslan med hjälp utav en guide. Maggan har också givit dig ett bra råd med att gå in på PU.

#5 - Ja jag gick in och har kikat runt lite, känns som att jag funnit en perfekt sida för mig! Tack för tipset!

Meditation verkar för övrigt vara en mycket god idé.

..genom,att våga misslyckas.

(oftast misslyckas du med att misslyckas,men det är inte hela världen) :- )

penke

För min del har det krävts aktivt arbete för att stärka min självkänsla. jag har fått jobba med förändringar av beteende och tankar, fått lära mig att styra om mina nedvärderande tankar och haft lappar omkring mig om vad jag ska sluta säga och tänka Och det fungerar

Lycka till, det går om du bara är envis!

Jag växte upp i total avsaknad av självkänsla och sjärvförtroende till följd av att mina föräldrar båda två är totalt känslostörda människor som aldrig någonsin uppmuntrat eller berömt sina barn.

Vid 16 fick jag börja jobba för att försörja mig själv och det var då först jag fick insikt om att jag också hade ett värde, att det jag visste och det jag kunde var värt något.

Under hela mitt liv har jag sedan kämpat för överlevnad i kronisk sjukdom och för varje dag växer min självinsikt och mitt självförtroende. Idag har jag ett antal kompisar som min fru kallar "dina patienter". Det är killar som utan synbara problem på något vis ändå inte riktigt klarar av sina liv, varför vet jag egentligen inte.

Jag, precis som Maggan, är oklar över vad som behövs för att du ska nå framåt i detta Stampelina, men jag är övertygad om att man måste utmana sig själv och inte vika undan.

Jag har under hela min egen långa kamp för ett värdigt liv sagt mig själv - all form av bekvämlighet är i längden till förfång, vik aldrig undan för någonting.

Mia Thörnblom har skrivit bra böcker ang självförtroende och självkänsla. De innehåller dessutom en massa övningar man ska göra som hjälper en att komma till rätta…

Kan även rekomendera Medveten närvaro - finns många bra böcker här med som har bra övnigar…

Saken är bara den att man kan inte bara läsa böckerna. Man måste verkligen utföra övningarna också - hur konstiga de än ter sig inledningsvis…

Det är bara du som kan förändra ditt liv - att fråga här var en start. Ta nu steg två!

#9 - Låter lite som hur jag växte upp, men jag tänker inte så mycket på den tiden. Mina föräldrar var "helgalkolister" och jag har inte fått en enda krona eller ett klädesplagg av dem sen jag var 14 år och började arbeta på helgerna, då ville mamma tom att jag skulle börja betala för att bo hemma, vilket jag vägrade.

Jag har bråkat mycket med min mamma som är på en 13-årings nivå jämt och ständigt. I perioder slog hon mig till och med, ett par gånger framför Patrik som jag idag är gift med. När mamma och pappa bråkat med varandra har jag och min man fått agera stöd och förälder åt dem! - Men no more, nu när de ringer och klagar säger jag med en gång att de får prata med varandra och försöka reda ut sina problem eller kontakta en proffesionell rådgivare för jag vill inte vara med och lösa deras bekymmer. Det har varit så här ända sen jag var barn att de bråkat och sen sökt stöd i oss barn genom att snacka ner varandra i total dynga.

Jag har klivit utanför den där världen de lever i så kanske att min dåliga självkänsla föddes där, men jag lever mitt liv nu med min egna familj. Vi ses på födelsadagar och kring helghögtider, men mer än så är det inte, tycker inte de har något gott att tillföra mina barn även om jag inte fixar att bryta helt.

Nu när jag läser igenom denna text inser jag att jag kanske skulle gå tillbaks lite mer i det förflutna och försöka nysta upp en del knutor och ta tag i saker istället för att försöka sopa det under mattan. Då kanske jag skulle börja förstå att jag duger mer till än vad jag emellanåt tror, för innerst inne vet jag ju att den jag är idag är en rätt bra person. Jag varken dricker röker eller är elak. Jag älskar trädgårdspyssel och våra djur, barnen och Patrik är mitt allt och vi är naturmänniskor som trivs mycket bra i skärgården och även i skogen. Jag tror att min familj lever ett bra liv och att jag inte är en helt kass förälder, ibland dalar man ju bara lite i sig själv. Antar att jag ständigt oroar mig för att bli som dem bara.

Jag har en mycket bättre dag i dag än jag hade häromdagen, kanske hörs i min text =) Men jag skulle bara behöva lära mig ett nytt sätt att tänka och inne på PU fann jag en hel del kloka meningar som jag kommer ta till mig och verkligen testa.