Det är alltid kul med lite svammel blandat med vin Signemo. Det är då man blir som bäst på alla djupigheter

själv känner jag mig enormt gammal och har alltid gjort.

men det där med reggresion - jag tror att jag vet vad som menas med det och jag har en del tvivel på nyttan av det.

men innan jag går djupare in på det vill jag att nån förklarar ordentligt vad som menas med begreppet. jag kan ha missförstått det.

Ja det vore inte dumt. Är så lätt att man misstolkar.  Vore intressant om någon med kunskap hade lust att skriva om det.

Ja att känna sig som en gammal själ. Det gör man nog för det mesta. Men att sen samtidigt vara den där barnsliga naiva personen som tror alla om gott. Ja ibland får man inte ihop det.

OM det nu inte är så att man lever mer än ett liv, ja då kan man fråga sig varför man ibland kan tycka man känner igen episoder eller situationer om man hamnar i. Att man  känner igen hur man skall hantera den. Andra situationer har man ingen aning om hur man skall hantera.

Själv måtte jag vara två st, en en gammal och en  nyfödd som inte vet något.. ( idag kan vi skylla på vinet) Men det brukar kännas så.

Här dyker en annan svammeltant in, men utan vin Jag får väl ta ett par muggar till med kaffe så jag börjar hallucinera. Jasså ni vill gå tillbaka till tidigare liv? Ja det är liksom ett måste för de mediala för att lära känna sig själv och hitta sitt inre jag. Ditt högre jag som det heter,själen. För att bli medial måste man börja där.

Du kan inte posta ett par glas vin Signemo?

Så gärna så Christine. Idag blir det vtt vin

Ta bara inte hela flaskan på en gång.

Ja, har Du varit med om det. Skulle du vilja beskriva hur det går till nån gång då Du har lust. Vill ju suga åt mig  och lära.

Regression är som jag förstått det att "gå tillbaka" egentligen. Urspr används termen inom mer tradit psykologi, "gå tillbaks i barndomen". Numer också använt inom tidigare-liv-terapi; att uppleva, upptäcka, förhoppningsvis frigöra  oavslutade händelser i det förflutna, i tidigare inkarnationer…

Har gjort en del sånt men mer spontant. Kan fungera när det sker genom det jag kallar "själen", dvs vår egen högre medvetenhet. Bra också ha stöd av ngn annan, som vägleder/guidar. ofta kan det ske spontant i en transformation. Inte bara bilder utan också mer direkta frigörande känslor, kaskader som bara kommer ut…

tidigare liv terapi finns det många olika sorter av o jag har träffat en hel del på olika sätt. Finns säkert en del som är duktiga. Vissa är mer som medier som själva säger vad de ser medan andra är mer terapeutiskt skolade/inriktade o hjälper fram personen i en djupare process.

Jag tror en bra sådan terapeut/guide hjälper personen att uppleva själv, inte bara "rabbla upp" saker. men jag har hört människor som får hjälp av det också. Det är nog olika. 

Brian Weiss böcker kan vara ett spännande ex. Läste en del av honom för många år sedan. Intressant emd ngn som är så "stel" i en tradit yrkesroll som psykiatriker och sedan får uppleva spontant hur healing kan uppstå med en patient som inte kom vidare under fyra års vanlig, traditionell samtalsterapi. Han beskrev det i sin första o kanske bästa bok 

ha det gott!  

Tack Solarcarl. skall se om jag kan få tag på de böckerna.

Ha det så gott själv.

#2

hehe ja jag var väldigt naiv och godtrogen långt upp i åren. Innan livet självt till slut botade mig.

Sedan att vi av och till stöter på saker vi inte vet hur vi ska hantera visar väl på att vi inte är fullärda ännu. Det är väl därför vi är här antar jag. Jag hoppas att jag aldrig blir fullärd.

#3

aha det är för att bli medium man ska kolla upp tidigare liv? det visste jag inte.

själv är jag inte ett dugg nyfiken på mina tidigare liv. Förmodligen var jag väl som alla andra, en indiankvinna kanske, eller levde i Egypten på faraonernas tid som nån prästinna eller nåt. Säkert blev jag bränd som häxa oxå i nåt liv 

Jag tycker det är det nuvarande livet som är mest spännande och det är det vi ska koncetrera oss på.

#5

tack solarcarl då vet jag ännu mer. Det är mycket att ta in när man ovan.

#7 Du kloka kvinna. Visst är det detta livet man skall leva. Ligger mycket i att vi skall leva i nutid inte dåtid.

Men man kan väl vara lite nyfiken och vilja lära sig av gamla misstag..

Det är väl så at många drar på  fobier och ohälsor från tidigare liv och behöver bena upp det..för de som har problematiskt liv kan det vara att möta sin själ och förstå den. Boken av Brian Weiss lät intressant men familjär.

Jag glömde tacka dig solarcarl  och tack du också signemo för vinet, jag ska njuta det långsamt.

Jag är lite kluven om jag skulle vilja ha reda på mina tidigare liv eller inte. Tidigare var jag mycket intresserad, men nu vet jag inte eftersom jag vet inte vad som dyker upp.

Jag har en känsla av att jag har varit indian i Sydamerika och fiskare på Irland. Sedan är det något med Tyskland och det är det jag inte vill veta. Fråga mig inte varför jag har den känslan, men det är något som vuxit fram det senaste året.

Därför håller jag med #7 att det är nuvarande livet vi ska koncentrera oss på.

Sen är jag nog nyfiken på allt vad som varit och vad man kan lära av det.  Och bara det kommer något bra av det så är det bra.  Kunskap är ju aldrig dåligt.

ja tack och lov är vi ju alla olika och nyfikna på olika saker. Visst har jag också undrat ibland, till exempel när jag känt igen mig på vissa platser där jag aldrig varit tidigare.

Sen det här med terapi.. ja det kanske kan fungera. Det är svårt att ha åsikter om något man inte har erfarenheter av.

jag tvivlar inte på att man resa både framåt och bakåt i tiden och liven om man bara vet hur. Men för mig så känns det lite grann som att fuska och titta i facit. Det gjorde jag ofta på matten i skolan. Det ledde till att jag forfarande är usel på matematik.

För att tillfälligt byta samtalsämne.Har någon av er myrkrypningar i underbenen.?. Här komer de lite då och då . Själv stryker jag ibland på linement för att få fart på cirkulationen

jag tror att jag en gång befunnit mig i någon av Hitlers koncentrationsläger. Men det är ju inte så länge sen det hände.

Om det är sant fick jag en mycket kort vila på andra sidan. jag är född 1959.

#15

jag har haft det tidigare. Det gick över när jag drog ner på kolhydraterna.

Här är en som har myrkrypningar! Har kommit på att det blir värre när man tagit en öl framför TV.n på kvällen. Då efter en stund är det svårt att hålla benen i styr på fotpallen.

Sen har jag märkt att det är värre om man fuskar med vätskeintaget på dagen.

Jag har haft det i  flera år, det gick över med magnesium,det kan vara järn som fattas också. Med vissa personer(jag) händer det att kroppen har svårt at ta upp järnet så jag fick intravenöst varje vecka i  1 ½ månad. Kaffe och sprit bör inte drickas..då blir det värre.

Signemo jag har också myrkrypningar i benen och det är ett rent he….vete när man måste sitta still även när man ska sova. Har även fått kramper i vaderna sista året. Har medicin sedan ca 2 år tillbaka men det hjälper inte alla gånger.

Ni ska bara veta vad många underlakan jag slitit hål på under alla åren jag haft dessa problem.Jag tycker det blir ännu sämre när jag dricker rött vin. 

Jag hoppas Maggan att det hjälper mig oxå nu när jag börjat dragit ner på kolhydrater. 

Jag har länge haft funderingar på att göra en regression men jag har inte tagit mod till mig ännu.Men jag vill veta vad jag har varit med om i tidigare liv och då kommer det nog fram vissa saker som jag funderart på länge.Jag vill bara få det bekräfftat.Jag är nyfiken av mig både på sånt som varit och sånt som kommer att hända framöver.

Jag får väl säga som min svärfar sa att han var jätte nyfiken på hur det såg ut på andra sidan.Det var bara jag som tyckte det var intressant att prata med honom om sånt här han var en mycket intressant människa.Sönerna och deras  fruar bara fnyste åt honom de tyckte även jag var konstig som trodde på sånt här som dom sa. 

Vi har hittat papper och funderingar som svärfar skrivit och även efter hans pappa och farfar så det är konstigt att inga av sönerna varit intresserad.Jag tror min man är det men han vill inte erkänna det.

Jag har "forskat" mina tidigare liv. Det började redan länge sedan i min skoltid. Jag hade kontakter med psykiater vilka "övade" hypnotisera mig. Sedan blev jag intresserat av självhypnos. Fick lite tips och hjälp på traven, men resten gjorde jag själv. Numera intressen har bleknat, dock ibland när jag pratar saken med min dotter, blir det stunder när det känns kul att forska vidare. Men, det är ändå bättre, att leva i nuet.  Pirkko,lino

självhypnos har jag aldrig hört talas om tidigare. det låter intressant!

Det gjorde jag på mej själv när jag fick tvillingarna fast jag visste inte om det då, det var läkaren som talade om det.

Det är bra att ta till hos tandläkaren också!

hm.. är jag den enda människan på hela jorden som inte har en aning om vad ni pratar om?

#22 Ja, den är interssant fenomen. Men, om man lär den helt själv, vågar inte jag säga nåt. För att jag själv fick hjälp i början, att fatta rätt koncetrationsteknik. Det krävde tålamod och slukade energi att öva om och om igen. Men intresse var också oändlig för den tiden.

hmm.. jag var rädd för det. Tålamod har jag inget. här ska allt gå med racerfart, annars får det vara  man missar mycket på det viset

Jag vet inte Maggan om du missar nåt i den här laget. Jag har inte heller haft större använning att kunna blocka fram var jag har existerat tidigare. En sak är väl den enda som är ganska intressant. I det här livet föddes jag med såkallade atopisk exem. Jag såg ut som en padda emellanåt. Läkarna kämpade att hitta salvor och andra medicin, men ingenting hjälpte mera en bara liten stund i taget. Sedan när jag började min galen hobby, vad det var för den tiden i början av 60 talet, att forska mina tidigare liv. Då skämtade jag till mina kompisar att tar reda på om jag har varit en groda i tidigare liv.

Nej, groda eller padda hade jag inte varit. Däremot hade jag dött i Australien av en sjukdom som förvandlades huden som padda har eller faktiskt ännu värre. Jag såg mig själv under självhypnos. Det tröjde inte länge efteråt när mina kompisar plötsligt påpekade att min hud hade blivit bättre och ändå hade jag glömt smörja in mig varje kväll. Jag tänkte att det var bara tillfälligt förbättring, men så var det inte. Min hudläkare nästan tappade sina ögon när han såg mig på min nästa besök i hudkliniken. Över 18 år hade jag varit deras stamkund, men de miste mig. Vissa perioder har jag haft när exem blossar upp på nytt, men aldrig mera har jag sett ut som en badda.

 Jag berättade utan att veta om det finns någon här som är intresserade om saken. Men…gjorde det nu ändå.

Det var en jätteintressant historia Pirkkolino!

Menar du att du blev frisk bara av att se dig själv så?

annars trodde jag att regressionsterapi  - för det kan man väl kalla det du beskriver - betyder att man ska nå vissa insikter genom kunskapen man får till sig och därigenom kunna berbeta saker som "skaver". Men..

Du såg bara dig själv med hudproblemen i det tidigare livet och sen blev du bättre?!

Fantastiskt!

Ja Maggan vad ska man tro. Jag fattade inte den själv heller innan jag mycket senare läste en bok som handlar om cellminne. Då tändes lampa inom min skalle. Det måste ha varit så att jag framkallade obehagliga minnen från mitt tidigare upplevelse på jorden. Och när jag mindes den efter självhypnos, kunde den minnen läkas inom mig, och jag behövdes inte reagera med huden som förut. Vet inte om min teori stämmer 100 % men kände logik i den alla fall. Hudläkarna kunde inte förklara vad som hände och jag ville inte berätta om min forskning heller. För den tiden var det bäst att hålla sig tyst om "galna saker" om man inte ville ta risken att hamna i dårhuset utan nycklar. (För den tiden gick jag i skolan och praktiserade i "dårhus" och hade nycklar i fickan.)

Min självhypnos hände av att jag inte ville oroa andra. Mina värkar hade börjat  så jag cyklade(var tvungen till det för att de låg så långt nere, de trycktes upp av sadeln) till en restaurang i närheten för att ringa min särbo som var på sin firma i Spanien(jag var hemma i Frankrike) och jag hade fullt sjå med att övrtyga ägarna och alla gäster och vänner att allt var bra och att jag inte hade värkar längre(fast jag hade) för de ville inte vänta på sambon som skulle dröja 20 min, alla skulle skjutsa mej naturligtvis! :=)

Men jag stod på mej och inväntade sambon och vi åkte mot St Jean de Luz där kliniken låg. Sambon såg blek och dålig ut och talade om att han inte haft tid att äta. Eftersom mina värkar slutat(?) föreslog jag att vi skulle äta en bit på en restarang nära havet som låg nära kliniken. Där åt vi och blev bjudna på champagne av två manliga vänner till Marino, när de hörde att jag skulle till kliniken och föda.

Plötsligt vid efterrätten kände jag att ett huvud började komma fram så vi fick åka till kliniken i all hast, jag blev upplagd på en bänk och skulle köres till salen då läkaren frågade hur ofta jag hade värkar och jag talade då om att jag haft men att de slutat. Jag fick då en massa gummipluppar på magen så han kunde se på skärmen när jag hade värkar och då kunde krysta när han sade till och på några minuter var tvillingarna ute. Läkaren talade då om att jag gjort självhypnos när jag inte ville oroa andra. Så det kör jag med nu om jag har värk någonstans..jag förnekar det och det fungerar.

Jag har också fått för mig att jag dog under hitler tiden som tio åring. Hade nästan bestämt mig att göra en reggression. träffade då en människa som jag inte träffat på många år. Berättar för henna att jag tänkte göra det då berättar hon att hennes dotter gjort en och mått väldigt dåligt ( åkte in på psykvård) så nu är jag lite tveksam ska jag ta det som en varning eller ska man bara vara väldigt medveten om att man kan få höra väldigt otäcka saker.

Varför kalla det för svammel,det är ju sånthär som är intressant ! :- )

börjar baklänges med/om det mediala,där gav livet en ganska så skeptisk penke fler omskakande ..fingervisningar,efter det böjade min ..jakt på kunskap,via kurser,föreläsningar,böcker o egna övningar, nu när jag inte längre är rädd för svaren jag får,blir jag bara tryggare o tryggare (med min "nya" världsbild )

MEN,som jag skrivit någon tidigare…,TÄNK(o *känn*) SJÄLV !

regression..har jag varit både avaktande o nifiken på,jag ..tror inte jag behöver facit från tidigare liv,det facit har jag NU,men ändå lite/ganska nyfiken på vem o hur..

jag har..intuitivt en ..Mycket stark känsla var jag var "senast",då dog jag under WWII i japan,som ganska ung

(det jag hört är att man är på andra sidan ung. lika länge som man senast levde,dvs.att jag dog som sen tonåring,altså föddes jag igen knappt tjugo år senare )

Jag har ..kännt igen mig i mycket japanskt,känsla o sinne,men det starkaste hände för några år sedan,jag ..vaknade till o kunde en lång harang på ..japanska(är jag ganska säker på),visst exakt hur jag skulle åka från centralen i Tokyo,var jag skulle byta tåg,hur jag skulle gå när jag ..kom fram,till vilket hus,harangen var till en  gamla kvinnan som satt utanför,harangen jag *kunde* var ung,:jag höll mitt löfte,jag kom tillbaka..

*sorry,detta är så stark för mig just nu,att jag nästan får tårar i ögonen 

Nu, är hon över på andra sidan.

Pirkkolino skrev om ..hudproblem,inte samma,men jag ..hade(?) vädligt många födelsemärken långt upp i åren,jag kan koppla samman mina med ..hur jag dog,i en ..explosion under kriget mot amerikanskt flyg..kulor,granatskärvor,splitter.

trots,eller tackvare detta läste jag "alla" Biggles när jag var liten,skulle blivit stridspilot om synen varit ok

det jag glömt nu,får bli en annan gång.

penke

helt fantastiska historier man får läsa här!

Cristine som "förtränger" födslovärkar och går på restarang i stället är en tiopoängare

och penkes historia är fantastisk på sitt sätt. mycket rörande faktikskt…

penke om det är som du säger så skulle jag alltså varit 12 -15 år gammal när jag dog i lägret (om jag nu gjorde det)?

kanske kom jag från en judisk familj i Amsterdam.. jag har alltid haft en särskild känsla för både den judiska kulturen och Holland/Amsterdam. Till och med långt innan jag fann min holländske make…

#33 Signemo som skapade tråden kallade den.. Lite kvällssvammel..men vad det blev. Jag tycker också att det inte är svammel. 

Vad du beskriver om din känsla mot Japan är verkligen intressant. Jag känner igen din beskrivning. Så känner jag också mot Australien och flera länder i Asien. Jag kunde prata och göra redan som barn många såna saker vad ingen i min omgivning hade en aning om. Det har hänt så mycket såna aha-upplevelser under mitt liv, att det är omöjligt för mig att tvivla reinkarnations existens. Om jag tvivlar, då nekar jag mina egna känslor, och inte kan vara den personen vad jag är.

Pirkko,lino

Verkligen tagande historier, och penkes var något extra.

Maggan jag är säker på att dit man dras och känner sig hemma där har man levt. Jag visste inte varför jag tyckte om allt som var spanskt när jag var liten, jag visste inget om spanien och de enda bilder jag sett var väl de typiska. Toreros och flamencodamer med mantilla och solfjäder. Jag kommer så väl ihåg från en skolavslutning(det enda jag kommer ihåg från skolan) när jag var 7-8 år och vi skulle uppträda med något nummer och jag valde att klä ut mej och kusinen till spanskt par..vid kjol och spetsgardiner över huvudet..svarta stickade trumpor till kusinenoch en bolero som vi hittade. Hon fick sätta sig på ett bord och jag stod på knä nedanför och sjöng " Natten är lång senorita". Senare flörtade jag med spanska killar..alldrig en svensk och till sist flyttade jag till Spanien och har spanska barn(halvspanjorer), så mitt liv har styrts till stor del tror jag.

oj.vill bara förtydliga,jag åkte aldrig till japan..men vad det drog ,jag hade svårt att tänka på något annat under någon vecka,men jag visste/hade tydliga  ..minnesbilder av hur jag skulle gå o ta mig fram.. !!

Jag ångrar lite..att jag inte åkte. :- /

jag tror att det kom över mig,att *DE* visste att hon inte hade långt kvar,men,men,det var kanske det jag skulle få veta. (?)

#MagganA: det jag hört, så ska det stämma ganska bra,inte på minutet/exakt år,utan mer som en fingevisning/ som balanserar livet Här och livet Där ..

Ta vara på den känslan just Du har. :- )

* *

glömde en passus om regression,jag har aldrig haft någon  ..dragning/längtan efter/till varesig Kleopatra eller Indianer,det känns nästan udda *skratt*

penke

När jag skulle göra regression genom kursen så landade jag på en annan planet.

#37 Jag förstod att du åkte aldrig till Japan i verklighet.

Jag var på väg att flytta till Australien två gånger, men båda gångerna blev det stop i planer. Men det är de dragningar mot vissa länder och kulturer som sitter i oss redan när vi föddes i detta liv.

#38

haha ja det förvånar mig inte alls

Inte mej heller för folk har frågat många ggr vilken planet jag är ifrån….