Mitt första egna hem var en etta med kök på femte våningen i ett höghus

Jag flyttade in i juni och flyttade därifrån i oktober pga arbete på annan ort.
Jag var 18 år då

Min första lägenhet var en liten tvåa med kök, badrum och balkong överst i ett trevåningshus. Fick den när jag jobbade som SFI-lärare. Jag frågade huvudläraren om han visste någon som kunde hyra ut en lägenhet till mig. Då kom en av eleverna och sa att hans pappa har ett hus med lägenheter. Dagen efter kom killen och bjöd hem mig på te. Det var en mycket trevlig familj från Turkiet, som ägde huset. Någon vecka senare flyttade jag in 😊 Familjen bodde i en större lägenhet på bottenvåningen.

Etta på 32m2 med kokvrå.
Trivdes jättebra

Jag flyttade ihop med min man när jag var 19 år. Vi hyrde en liten etta i andra hand i Masthugget i Göteborg.

En etta med kokvrå på runt 30 kvadratmeter. Fick välja nya tapeter och golv innan jag flyttade in. Även skåpsluckor och lådfronter byttes ut.
Det blev superfint!

Trivdes så väldans bra där. I en liten fiskeby, hade inte ens 5 minuters promenad till havet 😊

En liten tvåa på 33 kvm på gångavstånd från centrum, men ändå inte mitt i smeten. Ett normalstort vardagsrum, litet sovrum med klädkammare, en kokvrå med två plattor men ingen ugn, normalstor farstu och ett badrum med badkar. Hyran var billig och den sänktes dessutom i juni, juli och augusti, för då gick det inte åt lika mycket uppvärmning. 😊

Bodde där i fyra år, tills min mor skulle flytta från den lägenhet vi hade flyttat in i när vi flyttade till Helsingborg. Då fick jag överta den, och där bor jag kvar fortfarande. Tre rum och kök, 73 kvm med rätt stor balkong. I utkanten av stan, men nära till det mesta ändå. Lummig grönska och rätt lugnt, trots flera stora vägar runtomkring.

Första lägenheten då jag blev sambo var en 3:a på 70 kvm i nästan nybyggt hus. Mina föräldrar flyttade till annan ort och vi tog då över lägenheten. Innan dess hade jag bott sporadiskt hos min blivande sambo i en etta.

Studentrum första åren. Sedan hyrde jag två lägenheter i 2 hand, den första möblerad. De kände sinte riktigt som mina hem.
Men jag lyckades prata mig till ett förstahandskontrakt (via kommunpolitiker). Fattar inte hur jag gjorde - jag var inte ett dugg framåt eller tuff, men den lägenheten jag hyrde skulle säljas så jag var lite desperat.
Jag fick i alla fall en tvåa på 54kvm, balkong, stor klädkammare och ett stort förråd i trapphuset, mitt emot min lägenhet. Det var en sån otrolig lycka när jag flyttade in där. För första gången i mitt liv (jag var 26 då) var jag sugen på att resa. Äntligen hade jag fått en fast punkt att komma tillbaka till.

Hade också en lägenhet när jag studerade i Stockholm, men det var bara fem månader så den hade jag glömt. Det var en etta med sovalkov, kokvrå, farstu och badrum. Har för mig att den låg på fjärde (eller kanske femte) våningen, så jag vågade inte gå ut på balkongen. Åtminstone inte stå upp där, så jag kröp ut och satte mig på golvet. 😊

Den låg också rätt centralt och det var nära till det mesta. Hade Fältöversten några hundra meter därifrån och Ejes choklad låg på vägen till bussen. Efter några dagar valde jag en annan väg, för dofterna därifrån var förföriskt goda. Som student hade jag inte råd att besöka dem för ofta nämligen. 😋

En tvåa på 6:te våning i ett hus med 8 våningar, en liten balkong som jag inte var ute på så många gånger eftersom jag har höjdskräck.

Våran första lägenhet var en trea på tredje våningen. Idag bor ena sonen i exakt samma hus, fast i porte G vi bodde på E 😊

En liten etta på 15kvm. I köksdelen fick man knappt plats att stå. Han som ägde lägenheten städade allt med såpa innan jag flyttade in. Så allt trä i köket stank rengöringsmedel långt efter jag hade flyttat in. Fick diska på toaletten. Det var en kran med kallt och ett med varmt vatten. Så i mitten av handfatet var det rätt temperatur. Hade en bänkspis. Med två plattor och en ugn. Hade en Micro på skrivbordet. Lägenheten var möblerad. Förutom en stol till skrivbordet. Det var ett högt skrivbord så fick fixa en barstol.

Duschen fanns i tvättrummet. Så jag fick skriva upp på tvättschemat när jag skulle duscha. På vägen ner i mörkret så var det stora håriga spindlar. Såg större ut än min handflata. Det var lite obehagligt.

Liten etta på 22 kvm med kokvrå på Reimers holme i Stockholm. Konstigt nog fanns det badkar, men ingen spis.

Men jag älskade den lägenheten och Reimers holme. Längtar fortfarande tillbaka till dom kvarteren. Vattnet, närheten till Långholmens natur, och gångavstånd till City.

Mycket jobb, promenad hem, hyrfilm.

När man fru är undrar varför jag inte tycker det känns jobbigt att barnen snart är så stora att dom flyttar hemifrån, tänker jag på hur jag hade det i min första lilla lägenhet och bara känner att jag vill att dom ska få njuta av samma sak. Känner mig varken vemodig eller sorgsen över det. Bara glädje för deras skull.

Det jag betalade för den lägenheten, skulle knappt räcka till en handpenning för en lägenhet där idag.

#13 Jag brukar säga att min lyckligaste dag var när sonen föddes och när han flyttade hemifrån. Det låter kanske hemskt men jag var så lycklig över att ha fått leva med mitt barn som blivit en bra människa och inte känna det minsta oro över hans framtida val.
Han flyttade ihop med sin tjej och hennes kompis till ett rivningskontrakt i gamla Lyckholms.

Jag minns också lyckan över mitt egna första hem även om det bara var i andra hand och kunde känna hans lycka.

Min första lägenhet var en tvåa på andra våningen. Den var rätt så stor, cirka 70 kvadrat. Jag trivdes mycket bra med lägenheten, men inte med grannarna. De var beroende av olika substanser och försökte ständigt ta sig in i min lägenhet eller tigga cigaretter (jag rökte inte, har aldrig rökt, och hade aldrig några cigg hemma, men ändå tjatade de). Som tur var så var de rätt så beskedliga. De var aldrig våldsamma, bara tjatiga.

En etta på 31 kvm, flyttade till grannstaden dagen efter studenten så jag var 18 år. Bodde där 2 år och sista halvåret var vi två som bodde där, men det var opraktiskt för det var så dåligt med förvaring.