Flyttat till relationer så svara gärna där istället! Admin får gärna ta bort inlägger här.

Hej,
Vill egentligen bara skriva av mig men uppskattar era kommentarer också.

Jag är i ett förhållande och har varit föräldraledig med vårat gemensamma barn sen januari. Nu går han på förskolan och jag som har lättare att vara hemma har tagit all VAB vilket har varit en hel del den första månaden.

Vi har haft ett fantastiskt förhållande men jag känner att vi nu börjar falla in i klassiska fällor. Jag är supertrött hela tiden och har inte engagerat mig i vårat förhållande på samma sätt som jag gjorde innan. Jag plockar och städar hela dagarna men när hon kommer hem och det står lite disk på borde så blir hon direkt sur. Känns som hon inte förstår min sida och vilken påfrestning de senaste halvåret har varit för mig.

Har ni några tips på vad jag kan göra? Jag är verkligen helt slut och orkar inte göra något längre. Vill bara ligga i soffan och kolla min telefon så jag slipper tänka. Har gett upp en del av min karriär som jag lätt hade kunnat ta tillbaka men jag finner verkligen inte orken för det. Jag brukar vara en sån som är är bra på att bita ihop och göra saker trots att det tar emot men jag har inte motivationen nu för första gången i mitt liv vilket skrämmer mig.

Är medveten om att det oftast är tvärt om i ett förhållande så ni mammor som läser detta får gärna gotta er lite att en pappa känner precis som ni och visa era sambos. :) Jag tyckte också att "hur jobbigt kan det var att vara hemma hela dagarna" innan detta…

Skönt att skriva av sig, hoppas alla får en fin helg!