Det här var faktiskt nytt med att ordet grina kan betyda både skratta och gråta jag har endast känt till ordet som gråt.

Mycket kan hänga samman med vart vi kommer från Dialekter och uttryck kan skapa många missförstånd. När vi flyttade från Häslingland till Dalarna när jag var barn så var min mor på någon sammankomst och ett litet barn en söt flicka gick där då säger mor vilken behändig liten flicka och fick allas blickar på sig.

Hennes väninna som själv bott i Häslingland upplyste henne om att där betyder behändig konstig vilket min mor inte alls hade någon aning om så i ortsbefolkningens ögon sa hon vilken konstig liten flicka fast hon egentligen menade att flickan var fin, söt och gullig.

Ack så fel det kan gå ibland och hon använde aldrig ordet behändig på den orten igen kan jag lova 😂

#1 Ja så är det nog
Ja behändig för mig är inte "fin, söt" :P Behändig = något som att tex ha lätt att ha med sig, säger vi här i Blekinge tex "den är liten och behändig".

#1: När det gäller just ordet grina handlar det primärt inte om varför man grinar utan det handlar om uttrycket man gör med ansiktet och munnen.

Man kan alltså till exempel grina i form av gråt, skratt eller grina mot solen då det varken handlar om skratt eller gråt.

Annars finns SAOB att tillgå om man vill ha förklaring på ord.

https://www.saob.se/artikel/?unik=G_0889-0075.Hjy2

#1: För mig är det tvärtom. Här nere i söder har grina alltid betytt skratta, så när jag hörde någon "norröver" säga att de grinade när de var ledsna förstod jag inte vad de menade. 😊 De södra landskapen hörde ju till Danmark tidigare, och där heter det "grine" om att skratta.

Jag tror hur vi pratar och använder/tolkar olika ord och uttryck består av många olika delar. Dialekter är väl det absolut tydligaste, både på vilka ord som används men också tex lokala utryck. Finns mängder av ord som kan tolkas olika beroende på vart i landet du är.

Ålder/generation påverkar nog mycket. Framförallt tror jag att de som växer upp med typ "chatt-svenska" (dvs det man använder på internet med förkortningar osv) och de som växt upp med "ordentlig svenska" (ordentlig menar jag som i korrekt svenska utan förkortningar och hittepå-ord) kan ha olika åsikt om hur man ska använda språket inte bara skriftligt utan som tal också.

Tycker också man kan säga att språk är kulturellt. Nu tänker jag på tex invandrarungdomar som pratar "blatte-svenska" (som det kallas på vissa ställen) där de ändrar meningsbyggnaderna på svenska, lägger in utländska ord och pratar med medveten brytning. Nu för tiden pratar ju även helsvenska unga på det viset.

Sen tänker jag att det kan ha med bakgrund att göra. Kommer du från en akademikerfamilj där alla är högt utbildade och som är vana vid att pratat lite "akademiskt" blir sannolikheten att du använder lite mer "svåra ord" tex. Kommer du från en fattig familj där ingen pluggat vidare eller så kanske du använder mindre "högtravande ord" eftersom du inte är van vid det.

#4 Precis. Det är samma som Balle. Kan betyda både "skinka" (som pappa säger på äkta skånska: rövaballe) och "pung".

Edit: För att göra det mer komplicerat än så så sitter "ballen" på hästen nere vid hovarna, alltså på hästens "fötter"…

#5: Sant det hänger mycket på vart man kommer från och vilken uppväxt man har haft. Min far var direktör nu är han gammal pensionär och har fina utbildningar bakom sig och hade önskat att jag följde i hans fotspår men jag hade andra planer.

När jag flyttade till huvudstaden och fick ett jobb som var inom en helt annan värld jag hade svårt en tid där för jargongen den var minst sagt hård men efter en tid insåg jag att den var hjärtlig och inte illa menad. Det var en rik och god erfarenhet att få lära sig och uppleva en helt annan värld än den jag kom från. Slutade sen och begav mig hemåt och idag skulle jag aldrig kliva in där igen men ångrar mig gör jag inte för det var både nyttigt plus många trevliga kollegor jag fick lära känna.

Men visst är det så vi kommer alla från olika världar både länder och hur våra uppväxter ser ut och det kan göra stora skillnader man kan missförstå radikalt ibland och vi för oss helt enkelt med olika språk men det är spännande, lärorikt och intressant 😎

Tror det beror bl.a på vad man vuxit upp med.

Jag föddes -88 men pga att jag växte upp med äldre filmer från 30-tal, och läst äldre litteratur under barndomen och tonåren, så är jag mer van vid äldre uttryck.

Min autism gör också att det blir svårare att avgöra folks uppsåt, så sådant spelar nog också en roll på hur man tolkar en viss situation.

Några ord man kan tolka olika är le och ond/ondsint, det första kan betyda att man är elak ocu det sista ordet att man är arg.

#9 Ja man kan ju le mot något men även vara le dvs elak/taskig mot någon.

#10: precis, och det kanske inte barn och ungdomar idag känner till.

Ordet med den betydelsen används nog inte så ofta nuförtiden.

Flänna = gråta är nog typiskt Norrland eller använda det i annan mening också ?

#12 Aldrig hört det ordet faktiskt :)

#3: Vad som är lite speciellt med "grina" är att "lipa" har liknande dubbel betydelse. Det kan betyda både gråta (ofta lite nedvärderande) och att göra en viss min.