#0: Aaaj! Det måste ha gjort helvetiskt ont!

Mina värsta (fysiska) skador är ett antal hjärnskakningar i tonåren varav en kunde gått riktigt illa.
Jag fick också ett rejält benbrott för drygt 20 år sedan.
Jag halkade när jag var ute och rastade hundarna, fick benet under mig och fick multipla frakturer, avslitna ledband mm i fotleden. Den gick att lappa ihop någotsånär men bra är den inte.

#1 Ja, jag bara l¨åg och grät och kräkte om vartannat. Sen kom smärtstillande och jag har aldrig varit så tacksam för något nånsin. Den värsta smärtan var över efter ett par dagar, men det tog tid att hämta mig.

Det l¨åter smärtsamt. Just det också att det inte blivit helt bra, det måste kännas drygt. Att en liten sekund kan förändra resten av livet.

Jag har varit med om ganska mycket fysiskt och varit riktigt sjuk några gånger men det värsta jag varit med om och det som gjort "ondast" var när min man fick köra mig till psykakuten.

Jag fick där kontakt med sjukhuskyrkan och gick på samtal där varje vecka i ett år.

Att få en elak hjärntumör var ingenting mot det😉

Min värsta skada var när jag halkade omkull och fick en fraktur på handleden. Blev sedan felbehandlad (man skulle ha opererat , vilket inte gjordes) Handleden läktes felaktigt , blev helt sned och hade mycket smärtor. Efter 6 operationer längre fram, så blev jag sjukpensionerad. Fick avveckla min frisersalong.

Det värsta jag varit med om var när vi förlorade vår dotter.
Jag fick eeklampsi, havandeskapsförgiftning av den värsta sorten.
Jag minns inte så mycket men har fått det berättat.
Hela jag var uppsvullen inkl hjärnan. Var xtremt ljuskänslig och smärtkänslig. Pendlade mellan medvetslöshet och skrik av smärta. Hade ett helt läkarteam för mig själv. Låg i ett nedsläckt akutrum med 8 bäddar själv.

Minns att läkaren sa till min man att "detta kommer inte gå bra. Ring era föräldrar så de får komma in".

Ett hejdå från våra föräldrar och jag rusades in på operation. Sen vaknade jag 2 dygn senare. Vår dotter levde 1 timme. Var 20 min från döden.

Strax efter fick min far sin första hjärtattack. Han fixade inte detta.

Jag var första fallet i vårt län på över 35 år som var så sjuk. Vi hade flera möten med personalen efteråt. De behövde oxå gå vidare.

Blodförgiftning, njurbäckeninflammation, spricka i foten är en piss i sjön mot detta. Inte för att jag mådde bra då heller.

Jag bröt handen när jag red. Kände att den var trasig men hade inte alls ont så jag behöll ridhansken på. Fixade klart i stallet,körde en mil hem,lagade mat till barnen innan jag ringde in till akuten och berättade att jag brutit ett ben i handen. Sen åkte jag in till lasarettet,de gjorde en tyg och jag hade ett. Fick åka hem och återkomma dagen därpå går att göra en vakn oblodig på.
Man lagade och sydde ihop handen och sen åkte jag hem igen.

Värsta/jobbigaste är nog när jag var 21-22 år och fick njurbäckeninflammation och körtelfeber. Det kom inte samtidigt men ändå ganska tätt emellan och när jag väl blev frisk från alltihopa fick jag blödningar som visade sig vara ett tidigt missfall. Visste inte ens om att jag var gravid.

I tonåren opererades jag för skolios men jag minns ändå den tiden som positiv, det var skönt att "få det gjort" efter några års utredning om jag skulle få korsett eller om det skulle bli operation.

#2: Samtidigt var det en jäkla tur att det var några hundra meter från mina föräldrars hus, det kunde ju lika gärna varit miltals ute i skogen.
Det är på sätt och vis både tragiskt och lustigt att min allra första tanke när jag föll var "Yes! Det där gick riktigt illa, jag slipper gå till Komvux idag!"
Jag råkade hellre ut för en helt kaputt fot än att ta mig dit…

#3: Kan förstå det, jag har ju inte haft några livshotande fysiska sjukdomar eller skador men psykakuten… 😢
Så tungt att hamna där även om jag ville det själv.

Jag sprang in i en järnport förra året med full kraft. Några sekunder efter så var det en bula, precis över ögat på ögonbrynet lika stor som en köttbulle och blå som ett blåbär.
Åkte hem direkt.

Det var fotografering på träningen så jag åkte dit på kvällen. Det blev lite träning, och på slutet så hade jag jätte ont i huvudet och mådde riktigt illa. Åkte hem, och sedan direkt till akuten mitt i natten.
Hade en lätt hjärnskakning, och var yr och illamående av att bara gå några få steg i ca 5 dagar efteråt.

Har troligtvis brutit tån också :3

jag har fått urinstopp några gånger och fått åka till akuten det var extremt smärtsamt alla gångerna

Ingenting så allvarligt som det ni skriver om, jag har haft tur.
Jag var ca 10 år, halkade på en bräda när det hade ösregnat ute, och slog upp ett jack under högra knät, skulle sytt det men eftersom vi inte hade bil att ta oss till sjukhuset så tejpades det bara igen och det blev bra.
Det sista nu som ställt till det rejält och ändrat hela min livssituation är diabetesen och bältrosen men det sista är nästan över nu, men smärtan i början den var vidrig!

Det som påverkar mig mest är min kroniska huvudvärk. Jag har ont i huvudet hela tiden, varje dag, och har haft i rätt många år nu. Det är otroligt jobbigt både fysiskt och psykiskt.

Mest smärtsamma var nog månaden innan jag fick min diabetesdiagnos (och några gånger efteråt, när jag inte skött blodsockret). Det kändes som att någon körde in en kniv i mitt underliv och uppåt mot magen. Smärtan gick i vågor, oftast värst på kvällar/nätter och gjorde att jag inte kunde sova. Det kunde även kännas som att jag skulle kissa på mig vilken sekund som helst fast det bara kom någon droppe när jag kissade.
Att sitta i duschen med hett vatten lindrade lite. Annars var det som mest uthärdligt när jag satt på toan. Vilket jag tyckte var lite märkligt för jag antog att det var urinvägsinfektion och hade förstått det som att det brukar göra som mest ont när man kissar. Men något med att sitta på toan och helt slappna av kändes bättre. Kan nog ha somnat på toan någon gång när det var som värst.
Jag trodde som sagt att det var urinvägarna och tänkte att det går över av sig själv, och att jag kan avvakta så längre jag inte får feber. Jag är överlag kass på att söka läkarvård (jag har träffat tillräckligt många för min huvudvärk..) och denna gång var det dessutom tentapluggsperiod och tanken på att lägga tid på att träffa läkare lockade inte.
Det gick därför närmare en och en halv månad innan jag tillslut gav upp och sökte vård. Fick svaret att jag inte hade bakterier i urinen men däremot höga halter socker (och fick direkt gå till akuten för vidare utredning för diabetes). Bästa förklaringen läkaren kunde komma på var att jag hade så mycket socker att det mer eller mindre frätte på insidan av min blåsa och att det var därför det gjorde så ont, och att kroppen ville ha ut sockret och jag därför kände mig kissnödig hela tiden. Gick över så fort jag fick ordning på blodsockret.

Det andra tillfället var min första höst på universitetet. Jag var med på "nollningen" och det var standard att alla som var det åkte på en ordentlig förkylning efteråt. Även jag. Kunde knappt prata för att jag var så hes och en ordentlig hosta som höll i sig i månader. En dag under en ordentlig hostattack var det något som skadades. Gissar på ett muskelfäste kring revbenen eller så? Det gjorde i alla fall löjligt ont varje gång jag ens tänkte på att hosta eller skratta efteråt, och jag lärde mig snabbt att hålla emot kring revbenen när jag hostade efteråt för att alls klara av det.

Huvudvärken är väl det som inneburit flest besök hos vården, några besök på akuten och att jag har provat mig igenom en hel del olika smärtstillande. Har bara legat inne på sjukhus en gång och det var för diabetesdiagnosen och det var inte särskilt dramatiskt egentligen Mer för att det var smidigt för läkarna att kunna gå och ta fler tester när dom ville typ.

#0:

Herregud vilken smärta du måste ha haft. Tur att du åkte in till akuten .
Hoppas allt gick bra och att du är frisk nu från det.

#3:

Ojojoj, , Vilken smärta och besked , fruktansvärt. Har läst om dig och det du har drabbats av , otroligt att du orkar med dagarna . Tummen upp för dig!!! Kram

#4:

Åhh, , va ont det måste ha gjort. Vilken tråkig upplösning att du fick avveckla din salong!! Hoppas du mår bra nu . Kram

#5:

Stackars dig . Fruktansvärt att vara med om, att förlora sitt barn.
Hur har det gått efter det ? Har du fått hjälp med att prata med någon ?
Hur mår du idag ?? Kram

När jag var 13 år så skadade jag mig ganska svårt i underlivet.
Jag blev skjutsad av en kille på moped och vi körde av vägen. Jag vet inte riktigt hur det gick till men jag fick fruktansvärt ont. Jag tog mig hem i alla fall.

Min bror bar mig ner till bilen och vi körde till Uddevalla sjukhus. Resan var en mardröm. Varje rörelse kändes.

Underlivet var svullet som en melon och jag kunde inte få ihop benen. Det blev akutoperation och så var den sommaren förstörd😉

Det bästa var att jag blev befriad från gympan i ett år, haha.

Jag har inte skadat mig på det sättet som ni gjort .

Jag har migrän efter min pappa , den är för jä….ig. Vissa av er vet det här.

Man vill dö för att det ska sluta värka i huvudet , man tror man har en tumör i huvudet , men det har man inte . Har fått olika smärtstillande som Imigran sprutor , tabletter och annat .
Nu är det bättre .

När jag jobbade på Biblioteket / Cafét där så ramlade jag på ett halt golv ( min praktikant hade skurat golvet och lämnat en del vatten kvar ) såklart ramlar jag så illa att jag får 3 sprickor i ena benet , åkte inte till lasarettet utan väntade nån timme, sen va jag tvungen att åka in till akuten.

Till det hela så har jag aldrig blivit sövd med en mask för ansiktet , får panik så min läkare hjälpte mig , satt bredvid mig tills jag somnade in , det blev en operation och sen när jag vaknade satt han där.
Han är fantastisk !!
Är Västerås bästa narkosläkare tycker jag. Lennart Klar heter han.
Jag fick ligga kvar några dagar , blev gipsad nästan hela benet . Skrattar än idag åt händelsen , ligg nu här och vila sa min läkare , behöver du hjälp till toan så tryck på alarmet, , gå absolut inte själv , , hahah, , tror ni jag lyssnade på det.
Precis när jag va på väg ner från sängen kom han igen, , Hillevi !!!! ajajbaja. .

Nu går jag försiktigt fram så jag inte ramlar .

Jag har haft tur genom mitt 12 åriga liv!😅

Inte alls som ni!
Det värsta är väl när jag drog ut 6 tänder på samma gång.

Däremot var jag sövd då jag har tandläkarskräck.

#20:

Hej !! Hur kan man dra ut 6 tänder på samma gång??
Har jag aldrig hört talas om.

Jag har haft otroligt mycket tur och knappt skadat mig. Det få gånger jag lyckats göra något har varit mindre skador. Min värsta skada fick jag när jag åkte skateboard. Jag har lite problem med att se djupt så det kanske var lite väl optimistiskt att försöka sig på en railslide. Framförallt då jag redan i gånghastighet eller stillastående har en tendens att uppskatta djupt fel. Slutade med att jag fick en stukad handled (opraktiskt som gitarrist), blåslagen haka och mina knäproblem bestämde sig för att komma tillbaka. Knäproblemen har sedan dess inte viljat försvinna.

#21 Konstigt va?

Jo,inga problem med dom men jag tycker att lösa tänder är jobbigt.
Så när jag vaknade så var dom borta.

Oj,vad jobbigt det var!

#16: När jag blev tvungen att avveckla min salong, var jag precis 50 år fyllda, så lite för tidigt för pension. Men man måste ju anpassa sej när man inte har något val.
Har numera inga smärtor i handleden annat än att orken tryter lite. Kan inte lyfta tungt och tappar lätt saker.
Men då jag är fullt frisk för övrigt så klagar jag inte.

En annan hemsk händelse, var när jag fick missfall i vecka 20. Jag kände exakt när barnet dog. Det kändes som om någon släckte lampan. Förvirrande. Det blev väldigt jobbigt när jag skulle föda detta döda barn, men som inte lyckades. Man sprutade in koksalt i livmodern och jag låg med värkar i flera timmar. Till slut blev jag sövd och det blev skrapning. Har haft 3 missfall. Men till slut fick jag min son. Han har precis fyllt 41. 😍

2013 bröt jag vänstra foten.
2104 fick jag två sprickor i den på exakt samma ställe som förra frakturen, och var tvungen att åka ambulans till akuten.

Den sista skadan var dock betydligt värre och ville inte läka först som det skulle, så var risk att jag skulle behöva operera foten.
Gick på kryckor i ca 6 månader.
Har fortfarande problem med foten, och fantomsmärtor sedan den frakturen.

#23:

Det förstår jag verkligen , konstig tandläkare som drar så många på än gång.

Det måste ha blött mycket och sen fick du väl starka tabletter mot värken hoppas jag.

#24:

Toppen !!
Härligt att höra och att du inte klagar , jag är likadan , jag tycker överhuvudtaget inte om att prata om sjukdomar , , hela tiden .

Ha en trevlig kväll.

#27 Inte ovanligt tyvärr att man kan behöva dra många tänder på en gång ifall det är infektioner och tandlossning och sånt men det är nog främst äldre som man ibland drar ut många på men det mesta jag sett var 4 framtänder på en äldre dam de var så dåliga att det kunde vara farliga för hennes hälsa men en tillfällig protes sattes dit direkt efter att de dragits ut. Jag har bara haft praktik i 3v och då var jag på folktandvården och tandutdragningar är fortfarande rätt vanligt märkte jag och en hel del barn där man måste dra ut mjölktänder för att de nya inte ska hamna snett och liknande.

Det här är länge sedan jag vet inte varför han gjorde det han slog bandyklubban i huvet på mig han blev nog arg på någonting För tre år sen gick jag in i en skylt på parkeringen vid willys det är dom två värsta smällarna jag har fått

#30: oj hur gick det med huvudet?
Vad hände med killen?

#31 Det blev ett jack i huvudet någon centimeter avlångt efter klubban det hände inget med honom jag har träffat honom för något år sen jag vet inte om han kommer i håg det var länge sedan nu

#32: inte riktat mot dig men borde man inte komma ihåg om man slår någon med en klubba i huvudet utan några konsekvenser?

Tur att det gick bra iallafall :)