Ja, kan inte ens se stup på bild eller film utan att reagera.

#1 Samma här. Det är någon reklam som kommer så snabbt att jag inte hinner titta bort och det är oerhört obehagligt.

Ja jag är extremt höjdrädd.

Ja det har jag. Dock inte av att tex stå på en vanlig stol om många kan ha.
Men tex flyg, se ut genom fönster på hög våning tex är jobbigt

Nej,det är jag inte.

Skönt!

Det är konstigt för när jag flyger har jag inga problem alls att titta ut genom fönstret men är det på någon hög byggnad så funkar det inte alls.
Kanske har det med att göra att flyg inte har fäste i marken så att säga?

Jag är väldigt höjdrädd. Kan inte gå upp på en stege som är högre än 4 trappsteg. Däremot inte flygrädd.

#6: Det är samma för mig. Dessutom brukar jag klara det hyfsat om det finns ett högt staket - heltäckande, nät funkar inte - eller en hög mur som når mig till armhålorna ungefär. Om jag däremot är inomhus och det är fönster från golv till tak så kan jag inte gå i närheten av det utan att jag får svindel.

Har en teori om varför jag har "selektiv svindel". När jag var bara ett par år gammal skulle vi åka färjan över Öresund för att hälsa på bekanta i Helsingör. Vi befann oss uppe på soldäck, nära relingen, när färjan lämnade hamnen, och jag satt på min fars arm. På den tiden tutade båten högljutt när den gick ut ur hamnen, och då ryckte min far till och sa "ojsan, det var nära att jag tappade dig".

Eftersom vi stod så nära relingen hade jag förmodligen trillat överbord om han hade gjort det. Vet dock inte om han verkligen höll på att tappa mig, eller om han bara skojade, men jag tror ändå det är därför jag har svindel.

Det räcker med att jag ser någon annan stå längst ut på en klippkant eller klättra på ett räcke, för att jag ska känna av svindeln. Så jag behöver inte ens stå där själv.

Klarar av en viss höjd men sedan så beror det också på situationen jag är i eller personen är i. Om det är stup antingen i verkliga livet eller på film, reklam eller serie så blir jag verkligen höjdrädd. Eller om det är från balkong från iallafall tredje eller fjärde våningen.

Så viss höjd klarar jag innan jag känner mig svimfärdig och det handlar främst om att jag ser hur långt det är till golvet eller marken.

Att stå på en stege eller liknande tycker jag är ganska läskigt, förmodligen delvis för att jag har väldigt dålig balans. Det är inte helt osannolikt att jag faktiskt skulle trilla ner.

Stup och liknande är ok, däremot var det lite halvläskigt när jag testade skärmflyg. Jag skulle gärna göra det igen men någonstans i hjärnan finns en spärr för att springa rakt mot ett stup, i synnerhet som du vet att du måste springa tillräckligt fort för att skärmen ska funka.

Flyga och hoppa fallskärm, inga problem. Jag tror att åtminstone min hjärna kopplar inte att 4000 meter upp i luften är en reell fara, bara att hoppa ut.

Jag är faktiskt inte så rädd för höga höjder.
Älskar att åka karuseller som är högt upp, så det är kanske varför jag inte är rädd för höjder.