På det stora hela - ja.

Min vision, som yngling, var inte den som jag hade som "mitt i livet" vilket nog är ganska naturligt. Det är så många parametrar som ändras & förändras under tidens gång - därför har jag lite svårt att svara på om det blev som jag tänkt mig. Men sammantaget: "Bättre än jag föreställt mig".

Jag känner mig överlag nöjd med mitt liv. Och jag kan komma på mig själv att det är pinsamt otacksamt att gnälla på saker som jag stör mig på.

Däremot känner jag mig ganska sällan aktivt glad. Det är mer som ett kroniskt "rätt ok". Så har det alltid varit. Lite som en permanent vemod eller deppighet som inte påverkar min förmåga att leva ett fungerande liv, men hindrar mig från att kunna en aktiv glädje.

Det är lite som att om det finns en skala från -100 till +100 för glädje, så är det fler i min närhet som jag upplever oftare är antingen riktigt glada eller riktigt oroliga, medan jag placerar mer i spannet -5 till +5. Stabilt tryggt men tråkigt liksom.

Svårt att förklara.

Inte blivit som tänkt
Jag hade inte planerat barn : nu har vi underbar son
Jag skulle aldrig jobba inom vården: nu utbildar jag mig till USK och jobbar inom hemtjänsten
Trodde aldrig jag skulle leva med någon jag träffade så tidigt i livet men nu står vi här idag :)

Men blivit bra ändå :D

Ja det blev nog som jag hade tänkt mig.Vissa saker är jag nöjd med sen finns det annat som jag borde ha gjort annorlunda med facit i hand.

Det blev ju verkligen inte som jag hade tänkt mig på något vis. Om jag utgår ifrån hur jag tänkte mig framtiden när jag var i gymnasieåldern.
Barnen kom senare i livet - det där med att hitta rätt person var ju inte så lätt som jag tänkte mig. Han som fanns i mina tankar då var inte rätt insåg jag ett år efter stundenten.
Livet i storstan visade sig inte falla mig i smaken - det hade jag inte väntat mig!
Livet på landet är verkligen min grej - hade jag aldrig trott, men tack var den upptäckten så är jag väldigt nöjd med livet och har bara några få saker jag skulle vilja ändra på. Det kanske kommer!

Jag har inte levt så länge än. Men jag är extremt nöjd med mitt liv och hur jag lever idag, och med mina planer och förhoppningar för framtiden. Men mina framtidsplaner och drömmar har förändrats radikalt många gånger, så nej man kan inte riktigt säga att det blev "som jag tänkt mig". Men det blev troligtvis bättre. Minns när jag var yngre (i tonåren) då ville jag mest bara vara rik så att jag kunde köpa vad jag ville. Nu värderar jag pengar mycket lägre och tycker det är viktigare med kärlek och trygghet t.ex. Jag är student så jag har inte mycket pengar men jag har allt jag vill ha och behöver, och mer därtill. Och det är inte pengarna som gör mig lycklig, det är människorna och djuren jag bor med, mina hobbys, känslan av trygghet och ro, och så vidare.

Kort och koncist. Nej.

Både ock!
Jag är mer förnöjsam som äldre, var vild som yngre! 60talet inbjöd till det! Men roligt hade jag!
Sedan blev det ganska hårt med studier, 4 barn och ganska ensam om att ta hand om allt. Men ändå så här så ångrar jag vissa saker, är jättenöjd med annat. Men svårt nu i Pandemin att känna att man är fri, suttit i karantän ett år nu snart. Men försöker hålla modet uppe. Mest nöjd är jag med barnen, vännerna, mina fritidssysselsättningar, så länge jag såg. Att fått leva så pass länge. Många unga har dött runt mig så det är något att vara tacksam för!

Jag tycker att mitt liv är mycket bättre än vad jag trodde det skulle bli! Är nöjd med mycket i mitt liv men såklart finns det saker som kan bli bättre. Sorger och ledsamheter har såklart funnits men nu tycker jag livet är riktigt bra. Har världens bästa man och bor bra, är barnfri, har bra jobb och många semesterdagar 😄(jobbar i kommun).

Absolut.
Med tanke på min uppväxt, hur mitt liv var innan jag träffade min man..
Jag hade två val, döden eller fängelse.
Men nu sitter jag här. Gift, 2 barn, villa, eget företag med mitt drömyrke. Fortsätter mina drömmar o hoppas att ha startat ett omplaceringshem för kaniner till sommaren.
Min man är det absolut bästa som hänt mig. Tittar på honom och blir så lycklig, han är min.
Nu efteråt har flera sagt till mig att de inte trodde jag skulle överleva min tonårstid.
Jag var tvungen att bryta kontakten helt med flera "familjemedlemmar", eller de med samma dna. Familj är någon som älskar dig o hela din familj. Jag har en ny familj, min mans familj och vänner som räknas som familj.
Visst har jag otur med flera svåra diagnoser. Men så är det.
Men livet är bättre än vad jag någonsin trodde det kunde bli

Jag är ju till naturen en glad och optimistisk människa så jag har fått mycket gratis kan man säga.😊
Jag blev sjuk första gången då jag var 43 år och det var då mitt liv ändrades radikalt.
Jag har fått göra mycket avkall på saker och livet har tagit helt nya vändningar men jag känner hela tiden som att jag bara "reser med"😉

Så ja… till dags dato är jag väldigt nöjd.

Hejsan !
Nöjd med livet , , ?? Jag omformulerar din fråga ,
Blev ditt liv som du hade tänkt dig ??

Ursäkta detta men , ,
Ingen kan väl säga rent ut att man är nöjd med livet , , kvinnor , ok , jag då har väl alltid "bantat" och velat se bättre ut , orka mer , tränat mer , , lagat nyttigare mat . Med mera med mera , ,

Skämt åsido , jag som är en positiv och glad människa . SER någonting gott i alla människor .
Jag träffade världens charmör när jag va 24 år , en Chilenare , han tog mig med storm . Vi har 3 barn . Livet lekte , , några år . Sedan delade vi på oss , idag är barnen 35 , 33 och 26 .

Jodå , jag trivs med mitt liv nu. Jag är en positiv , kreativ person med mycket järn i elden , som ni har sett på mina foton. Jag älskar att laga mat , baka , hitta på olika maträtter och bakverk.

Njuter av livet med att skriva olika poem , här på iFokus och andra sociala nätverk. Umgås med familj och vänner. Det är A o O !!

Jag har levt ett relativt långt liv. Jag hade inte tänkt ut att jag ville att det skulle bli på något speciellt sätt.
Det har varit upp och ner, ledsamheter och roligheter efter vägen, men så som det är nu är jag nöjd. Skulle det komma en dag när jag känner mig missnöjd så finns det bara två sätt; Leva resten av livet som missnöjd, eller försöka göra något åt situationen. Så ser jag på det.

Jag gör som inlägg 12 och vänder på frågan. Blev livet som du tänkt?

Nej är väl svaret på den. Jag hade tidigare väldigt annorlunda syn på hur jag ville att mitt liv skulle se ut. Och jag hade vagt sett vad för jobb och privatliv ville ha. Och jag skulle inte bo där jag bor..
Men så blev det inte. Jag valde ett yrke som jag tidigare i mitt liv sagt blankt Nej till, men efter att testat det så visade sig vara det rätta jobbet för mig. Det som gör det mer rätt är att man jobbar olika tider och är ledig på vardagar emellan arbetspasset. Det passar mig mycket bättre än ett jobb som är 7-16 varje dag.
Jag bor fortfarande kvar men någon gång ska jag flytta uppåt i landet.
Privatlivet hade jag ju tänkt att jag som alla andra, någon att leva med och barn. Där har jag insett att jag har det bra själv och jag insåg att jag inte ville ha barn. Så jag har valt att bo själv.
Däremot så skulle jag inte ha fler katter efter mina första men där har jag ändrat mig och vill alltid ha katter i mitt liv. Och någon gång i framtiden kommer det bli hund. Hundar är en mycket stor del av mitt liv, just nu lånade hundar men lika älskade.
Så är jag nöjd med mitt liv? Ja trots allt.

Det är ju två helt olika frågor tycker jag.😉

Mitt liv blev absolut inte som jag tänkt mig men jag är oerhört nöjd med mitt liv i alla fall.

#15 Är det inte så att trådens ämne innehåller två frågor? Som i sig tangerar varandra, men ändå är skilda?

#16 Absolut.

Livet har varit som jag tänkte mig att det skulle bli, men sen gick jag vidare därifrån när jag upptäckte att det hade en massa nackdelar också. 🙂

Efter att jag blev vuxen har allt varit bra och blivit bättre. Jag trivs nästan jämt. Har fått jobba med många roliga grejer och fått mycket uppskattning som anställd och kollega. Jag har hunnit jobba med och lära mig väldigt många olika saker. Ibland blir jag själv förvånad över hur det har kunnat bli så. Det känns som att jag kan lära mig precis vad som helst om jag har lust. Det är en skön känsla även om det inte stämmer.

Ibland kan jag känna att jag inte får utnyttja tillräckligt mycket av vad jag kan. Fast det beror nog på att dygnen är så korta. Det är ju aldrig så att jag har tid över som jag inte vet vad jag ska göra med. Tvärt om. Jag har aldrig tråkigt. Jag har alldeles för lätt för att hitta nya intressen och har på tok för många idéer jag vill göra något av. De kommer hela tiden och jag försöker skriva ner dem till den dag åren börjar bli längre igen. 🤪

På sätt och vis. Jag har en underbar man - jag gifte mig med min tonårsskärlek - och vi har gemensam framtidsvision. Men jag är ännu inte färdig med gymnasiet och jag trodde aldrig att jag skulle vara där jag är idag både fysiskt och psykiskt. Men jag tänker framåt och är alltid tacksam för det jag har. Utan det dåliga hade jag troligtvis aldrig heller haft det som är så bra.