Livskvalitet iFokus

Livskvalitet

Etikett: ordet-är-fritt-väl-valda-ord
Läst 508 ggr
Maria
2

Organdonation med mera

Har ni tagit ställning till organdonation? Är det något ni pratar om hemma eller med era vänner och arbetskamrater?

Jag påminner också om att det är viktigt att vara blodgivare och sist men inte minst benmärgsdonator/blodstamceller. Då kan man rädda liv här och nu.

https://www.tobiasregistret.se/sa-fungerar-det/ingreppet/

/Maria

[QASIK]
1
#1

Jag hade ett organdonationskort förr men har för mig att jag registrerade mig även online någonstans, men jag har faktiskt inte pratat om det hemma. Det borde man göra. Visste inte att man kunde vara benmärgsdonator, men är inte det både väldigt smärtsamt och rätt farligt?

Maria
1
#2

#1 Du får läsa i länken.

Man donerar bara när man blir kallad och tar de benmärg så sövs man snabbt och är det blod så är det som att vara blodgivare.

Farligt är det inte.Glad

Här kommer en länk till.

https://www.tobiasregistret.se/om/snabba-fakta/

/Maria

[QASIK]
0
#3

Sitter och läser precis nu. Bra tråd!

wildfire
1
#4

Är anmäld att inte donera organ och jag skulle heller aldrig ta emot andras varken organ,blod eller benmärg, Att KD tagit upp frågan och det tycker jag var bra för vi är alla så olika i frågan och tydligt ja eller nej registrerat anser jag vara bra.

Det har kommit upp bland vänner nån gång och vi är alla så olika i frågan en del nej både för att ta emot organ och donera andra säger ja direkt så det här behöver bli tydligt hur vi alla tar ställning i frågan.

Maria
2
#5

#4 Hur tänker du när det kommer till blod?

/Maria

JMW
1
#6

Jag är givetvis organdonator och har lämnat blod i långt mer än 10 år. Vad gäller benmärg så är jag för gammal.

För mig är det självklart att lämna det som kan hjälpa någon annan.

wildfire
1
#7

#5 För mig är det tvärnit åt båda hållen jag varken ger eller tar och det är en lång andlig förklaring som jag inte tänker dryga er med och skriva för då blir det jämmerligt långt inlägg så det besparar jag er 😎

Maria
1
#8

Jag har alltid varit positiv till all form av donation men hjärtat har jag varit tveksam till men det har nog varit mer känslomässigt.😃 Numera har jag tänkt om.

De får ta allt de kan ha nytta av för min del. Bara det kan rädda någon annan.

Jag har i alla år försökt att bli blodgivare men alltid haft för taskiga blodvärden. Benmärg/blodstamceller kan jag så klart inte få lämna med tanke på min cancerhistoria.

/Maria

MonicaLagerquist
1
#9

Jag har varit blodgivare tidigare men nu äter jag medicin så nu kan jag  inte ge blod längre.Har varit registerad i donationsregistret i en massa herrans år.

Kommer troligen själv att behöva hornhinnor framöver.

Jag tycker att det är viktigt att man pratar om det bland vänner och familj.

Stolt ägare till tre La permer

[annajohannas]4
2
#10

Jag och min son är organdonatorer. Vi resonerar så att när vi är döda, har vi ingen användning för dessa längre, och kan en annan människa få hjälp , så känns det naturligt för oss.

[Leifsdotra]
1
#11

Jg och maken är båda registrerade som organdonatorer. vi tänker likadant där, när jag är död så behöver jag inte min kropp längre men om någon annan kan få leva vidare tack vare mina organ så kan jag göra nytta och vara till glädje för andra. Däremot kan jag inte bli blodgivare i dagsläget pga medicinering.

Totum
1
#12

Av mig får de ta vad de vill, förutom allt som har med ögonen att göra.

Lillyrod
0
#13

Jag och mina vuxna barn har pratat om det och vi är överens. De får ta det de behöver men vi vill inte bli forskade på. Det känns lite olustigt. 

Jag är registrerad godkänd blodgivare men samtidigt som jag blev det fick jag tennisarmbåge så jag har inte kunnat lämna något än. Det är ju en inflammation och då får man inte lämna. Det har varit drygt men nu ett år senare verkar det ha släppt så jag kan komma igång med blodgivning.

Lona
1
#14

Jag är blodgivare och har varit med i Tobiasregistret sedan det startades. Är helt positiv till organdonation och skulle även kunna tänka mig att ge som levande donator, tex en njure eller en del av levern. Ägg vill jag dock inte donera annat än till eventuell forskning och det är väl ändå snudd på försent nu. Däremot vill jag inte ta emot organ. Blod är helt ok men med tanke på min övriga hälsa så låter jag hellre organen gå till någon annan. Det är så ont om organ, det finns lämpligare recipienter än jag. Min pappa avled efter en olycka för drygt 15 år sedan. Av en slump hade jag bara ett par månader innan tagit reda på hur han ställde sig till en organdonation. När han förklarades hjärndöd var beslutet lätt att fatta. Jag har inte tvivlat en sekund på att vi gjorde rätt val och någonstans finns det några människor som fått nya liv tack vare min pappa och vårt beslut. Det värmer i hjärtat även om jag inte vet vilka de personerna är. ❤️


"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com