Jag har bil men inte längre Körkort.

Min snälle far köpte varsin bil åt mig och mina två systar. Vi valde en SAAB 9-5.Nu är det några år sen. Vi fick bilen i juni 2004.I september 2004 lämnade jag in mitt Körkort så jag hann köra lite ialla fall.

Vi har två bilar. Maken har bil för att ta sig till jobbet. Jag har bil för att kunna åka och handla. Vi har pratat om att sälja min bil men då skulle jag vara isolerad här hemma hela veckorna när maken är på jobbet och det är inget jag vill. Vi bor så man måste ha bil. Det är 3 mil till närmaste större stad. Endast en lanthandel 2 km bort.

Jag önskar jag inte behövde äga bil men den är helt nödvändig för mitt jobb. Mina arbetstider och kollektivtrafiken är två skilda planetsystem i min värld - tyvärr. Bor man i Göteborg eller annan storstad så är kollektivtrafiken magiskt bra men bor man som jag i en liten kommun så är det en helt annan historia. 

Det är dyrt att äga bil och jag har sneglat på privatleasing - som oxå är dyrt men som ändå är lite billigare då man slipper värdeminskningen på bilen man äger plus att däck och service ingår i priset.

Jag har inget Körkort, kan inte heller ta ett pga synen. 
Maken har heller inget Körkort, men vi klarar oss bra ändå tycker jag.

#3 Här går det en buss 07:15 in till stan och sedan kan man åka hem 16:00 från stan. Inte så smidigt. Vad gör man i stan hela dagen om man bara behöver handla.

#5JMW

Exakt! här går väl lite fler bussar under dagen - men schemat ligger dagtid för flest bussar/tåg. Nu kan jag ju gå till min ena arbetsplats här i Munkedal, men när jag jobbar på annan ort så är det bilen som gäller. Då börjar vi riktigt tidigt vissa arbetspass och så slutar vi runt kl 22 - men blir det förseningar på vårt jobb så får vi stanna kvar och då har sista bussen gått för länge sen. 

Jag har skrivit till Västtrafik som har kollektivtrafiken där jag bor om förslag - men de går nog i papperskorgen direkt.

Vi bor väldigt lantligt och behöver därför ha bil för att ta oss till jobbet,och eftersom vi har olika arbetstider behöver vi 2 bilar. Yngste sonen har skoltaxi eftersom det inte går bussar alls i närheten av oss och äldste sonen åker A-traktor (epa) eller moppe till närmaste busshållsplats  till gymnasiet. Fast ofta funkar det att han åker med mig faktiskt.

Jag bor ju i Göteborg och jag har aldrig haft Körkort.

Enda gången jag saknat det var när vi hade sommarstuga och jag och sonen var ensamma i perioder men då åkte vi tåg dit och väl framme så hade jag en moped som jag körde med både sonen och matvaror.😃

En lång period var vi utan bil och det fungerade hur bra som helst men när vi köpte detta radhus så köpte vi en gammal Volvo och det kändes lyxigt. Det var ju en hel del att fixa med i början och bilen hade dragkrok.

Numera är min man beroende av bil i jobbet så vi har haft bil sedan 2006.

Vår son bor också i Göteborg och han har heller inget körkort😉

Ja sambon och jag har varsin bil. Det är ett måste för att ta sig till jobbet/affären

Jag har Körkort men inte bil. Jag bor så att jag oftast kan ta mig dit jag behöver med kollektivtrafik - även om det i bland innebär väldigt långa restider och obekväma tider. 

Kombinerar kollektivtrafik med cykel, då blir det lite smidigare. Jag drar mig inte för att cykla upp mot en mil för att åkandet skall bli smidigare/Snabbare.

Behöver jag får jag oftast låna min snälla pappas bil.

Jepp har bil  😃  visst är det dyrt men jag har ju egen tidtabell, visst är det jobbigt när man sitter i kö fast å andra sidan hittar man på saker och får tiden att gå. står man och väntar ute vid dåligt väder exempelvis vid försening av kollektivtrafik är det inte så kul.

Jag har Körkort men bor i Uppsala så har inte känt behov av att ha en bil. I vardagen går det utmärkt att promenera alternativt ta bussen. När jag åker hem till mamma fungerar oftast tåg ganska bra (även om jag blev sittandes i ca sex timmar en gång, men jag får väl skylla mig själv som åkte fast dom varnade för snöstorm).
Även när jag bodde hemma tyckte jag det fungerade bra med kollektivtrafik trots att vi bor relativt avskilt och bussarna inte går sådär jätteofta. Det är väl inte jättekul när man precis missar bussen hem och får vänta någon timme på nästa, men det går det också. 

Däremot är jag lite intresserad av gamla amerikanska bilar så hade jag haft pengarna hade jag kanske ägt en jänkare trots att det inte riktigt är nödvändigt. Om några år när jag är klar med studierna kanske.

Min sambo har Körkort och bil. Vi bor på landet med dåliga bussförbindelser så det är ett måste att någon av oss har det. Jag har inget av det. Vi planerar att flytta till Göteborg inom några år så jag känner inte att jag behöver Körkort och sambon vet inte om han tänker behålla bilen då heller.

Jag har bil och har nästan alltid haft sedan jag skaffade Körkort för snart 22 år sedan. Nu måste jag verkligen ha bil då vi bor ute på landet med riktigt dåliga kommunikationer. Jag kör grusvägar genom skogarna för att ta mig till jobbet. Har inte mött en enda buss där ännu och jag har nu kört där ett år. Men det finns faktiskt några få busshållplatser. Jag tror man får ringa och beställa buss om man ska åka.  😃

Jag har panikångest och får svårt när jag känner mig instängd, vilket gör det väldigt jobbigt för mig att åka kollektivt tyvärr. Så därför har jag haft bil även när jag bott på så att jag hade kunnat ta mig fram kollektivt på ett smidigt sätt.

Jag har haft Körkort i fyra år, men har inte ägt någon bil. Har däremot fått använda mina föräldrars bilar långvarigt då de har bott utomlands/varit bortresta länge med jobbet. På mitt jobb jag hade då kunde jag åka buss, men bussen tog 5 min och sen fick jag gå i typ 15 min (plus tiden det tar att gå till bussen och sedan vänta på den). Tog jag bilen var det bara ca 7 min, så det var ett enkelt val på morgonen när man börjar 7.00 😂 (obs det var en landsväg med hög hastighet hela vägen så det var inte så nära som det låter, och jag kunde ändå inte cykla pga knäproblem, så ni inte tror att jag är megalat, hehe) Men jag kommer inte att köpa någon egen bil, inte på ett bra tag i alla fall. Vill helst inte ha någon överhuvudtaget på grund av miljön framförallt.

Mannen har en Volvo v70. Jag en lätt lastbil. Opel vivaro. Plats för 10-12 hundar i skåpet.

För mig är bil + Körkort = frihet att kunna förflytta mig var jag vill o när jag vill. Bor i en liten stad med usla busskommunikationer o långt till närmaste busshållplats. Men hade jag bott i en stad där det funkar åka allmänna kommunikationsmedel  så hade jag nyttjat dem mer för det gjorde jag där jag bodde tidigare. Men att inte kunna sätta mig i en bil o köra när det behövs som när en nära anhörig blev akut sjuk o behövde hjälp m.m. skulle för mig vara så extremt frustrerande. Visst bil är lyx o kostar o jag ligger inte precis o kör runt bara för att roa mig, men att kunna köra - om o när det behövs - det skulle jag aldrig någonsin kunna vara utan,

För mig är det ett måste med bil, dels för att jag bor utan allmänna kommunikationsmedel, dels för att jag har fruktansvärt svårt för att åka kollektivt pga psykisk ohälsa. Utan bil skulle jag med andra ord aldrig lämna mitt hem. Dessvärre har jag inte råd med en egen bil, men min fantastiska mamma köpte en till mig när jag tog Körkort för drygt 10 år sedan. Jag betalar bensinen själv, resten står hon för. Det kan tyckas att jag är bortskämd, men bilen betyder så oerhört mycket för mig och det vet hon. Tror nog att pappa håller med om att hans livförsäkring gick till något bra. <3

#19     Vad bra att din mamma kan hjälpa dig.

#20, Ja, jag har en fantastisk mamma och även om det låter lite makabert så var det tur att pappa hade en rätt hög livförsäkring när han dog, mammas pension hade inte räckt. Jag hade förstås hellre haft pappa i livet, men så blev det ju inte.

#21

Lite samma situation för mig och vår bil.Hade min mamma inte blivit så sjuk så hade de inte sålt sin sommarstuga och då hade vi tre syskon inte fått ett förskottsarv dvs varsin bil.Hade självklart hellre haft en levande och frisk mamma men nu blev det inte så.

Har Körkort, men ingen bil. Här är hyfsade bussförbindelser och jag cyklar gärna.