Jag är inte ett dugg skrockfull numera.

När jag växte upp som barn så var det en hel del skrock att hålla reda på och det har jag lyckats arbeta bort fast det har inte varit så lätt. Det sitter ofta djupt rotat.

Nej, jag har aldrig varit skrockfull.

Nej.

Nej, inte det minsta.

Ja

Det jag minns från barn som sades föra otur med sig var: Man skulle inte äga en "vandrande jude" eller inomhuspalm eller ljung. Burfåglar var heller inte bra. Vi fick inte ha någon kortlek mer än Svarte Petter. Sedan de klassiska saker som nycklar och skor på bordet. Svarta katter, stegar osv.

Vad är skrock ?
 ett arrogant, nedlåtande ord om , goda råd, (?)

 det är ju dumt att glömma nycklarna kvar på bordet
eller att gå under målarens stege och få färgstänk på sig ..

#7 Fast inte  är det väl goda råd.ex när det gäller svarta katter ?😉

Inte alls skrockfull 🤣 men om det redan börjar p morgonen om man tex lägger nycklarna på bordet , Ser en svart katt när man går ut . . Inte spottar jag . . Heller . . Twi twi . . 😺😺

Det pratades mycket om olika sorters skrock när jag växte upp men vet inte om det var någon som egentligen trodde på det. Kul ändå att veta att folk trodde på sådant förr i tiden. Det fanns väl en anledning till att det fanns!

Inte ett dugg skrockfull. Fast det händer att jag undviker att gå på skarvarna i gatstenen, mest av gammal vana… 🤫

Jag säger fortfarande som Groucho Marx: "Om en svart katt korsar din väg betyder det att kisse är på väg någonstans." 😉

#12: 😃

#12 Det har han ju så rätt i.

#8
 ..svarta kattor..
 kopplades väl ihop med häxor/kloka gummor
de, ville väl de styrande och kyrkan skydda oss från
(tvi,tvi, tvi åt bägge) 😛

Min migrän är kvar…..