Livskvalitet iFokus

Livskvalitet

Etikett: hälsa-och-harmoni
Läst 535 ggr
Loris M
1

Saker som aldrig inträffar!

Har ni tänkt på vad mycket tid vi lägger ner på att oroa oss över saker som egentligen aldrig inträffar? Eller saker som vi inte kan göra något åt? Jag har blivit duktigare med åren och efter många motgångar att fokusera på nuet och känna tacksamhet över allt jag har och uppskattar i mitt liv. Men när jag var yngre så kunde jag leka en massa"tänk om…" lekar. Tänk om den och den inte tycker om mig, tänk om jag gör bort mig, tänk om jag misslyckas med något, tänk om jag inte gör en bra intryck..? Så himla onödigt! Sen alla saker som redan hänt och som jag inte kan göra något åt förutom att dra lärdom. Men som jag suttit och grubblat över och ältat. Och sen alla katastroftankar som aldrig blev verklighet. Nu kan jag verkligen styra bort alla onödiga tankar. Jag har kommit till insikten att jag kan styra mitt liv i den riktningen jag vill. När det inträffar saker som jag inte har någon makt över kan jag alltid välja hur jag reagerar på dem.Kan jag göra något åt saken gör jag det. Kan jag inte göra något accepterar jag det och går vidare. Det som redan inträffat kan jag omöjligt få ogjort. Alltså ingen anledning att grubbla över det heller. Ang.vad andra tycker om mig så har jag också kommit till insikten att det är onödigt att oroa sig. De flesta är nog ändå alldelles för upptagna för att tänka på mig. De sitter och tänker på vad andra tänker om dem ;-) Hur är ni? Grubblar ni över onödiga saker?

"As you start to walk on the way, the way appears" - Rumi

Maria
1
#1

Jag är egentligen inte den typen som oroar mig för katastrofer eller större saker utan jag kan snöa in på småsaker som egentligen är helt oväsentliga och det är mest irriterande.

Inte ens när jag var riktigt sjuk så var jag särskilt orolig utan var nog mer realistisk och förberedde mig för det värsta. Jag kunde ju inte göra något aktivt åt situationen och då är det en fördel att kunna "släppa det hela".

/Maria

[peter54]
2
#2

Sådana funderingar har jag aldrig och jag tänker heller aldrig på vad som har skett tidigare ur annat perspektiv än rent konstaterande. Det skulle inte gå att vara positiv med så mycket "bagage" jag bär på om jag inte kunde hålla huvudet rent från sådana funderingar och grubblerier.

Varannan dag träffar jag på folk som ältar gammal skit fortfarande. De är arga och bittra. Jag är glad att jag lyckats hålla gammal skit stången och ägna mig åt framtiden och åt roliga saker trots att jag måste gå i så kallad livsuppehållande vård resten av livet.

De gånger jag råkar ut för något bakslag tänker jag bara "vilken är den snabbaste vägen ut ur detta?" och så kör jag bara på.

Maria
0
#3

#2 Det låter som en bra strategi.

/Maria

[peter54]
3
#4

#3 Ja det tror jag att det är, åtminstone för mig har det ju fungerat rätt bra hittills. Jag tänkte så när jag blev blind, jag tänkte så när jag blev förlamad och när jag fick hudcancer, när jag förlorade fötterna och hamnade i rullstol, när jag fick hjärtinfarkten och när jag tappat 20 kg i vikt efter den misslyckade panchreastransplantationen tre månader innan jag skulle åka till Kanada och jaga med båge. 

En dag tar det väl stopp förstås, men jag har haft kul på vägen och jag är nöjd. 🙂

Maria
0
#5

Gud vad du har gått igenom….

/Maria

[peter54]
1
#6

#5 "Igenom" är själva ledordet Maria, det betyder att man är fri plågan på andra sidan eländet 😉

Maria
0
#7

Åh så bra. Det var ett nytt sätt att se på det ordet.🙂

/Maria

[peter54]
0
#8

#7 😃

Loris M
1
#9

#1 #2 Ni har båda gått igenom otroligt mycket och det är egentligen beundransvärt att människor som gått igenom hemska saker är som har all rätt i världen att både älta och gnälla, gör inte det. Utan istället är otroligt duktiga på att hitta minsta lilla positiva sak att glädjas över och tänka positivt. 

Jag har också människor i min omgivning som ältar saker som hänt och det är fruktansvärt jobbigt. Både för dem och oss som "måste" lyssna på det om och om igen. Jag har upplevt krig och annat eländet och när jag så småningom kom hit tog examen och började jobba på förskolan så kunde jag bli förundrat över alla saker som folk upprördes över. En av mina kollegor beklagade sig hela tiden över att föräldrar inte kunde hålla tider och kom försent 5-10 minuter?! För mig var det fullständigt obegripligt att en sådan sak kan uppröra (utifrån mitt perspektiv förstås). Hon gick hela tiden och beklagade sig (sen att hon själv ofta var försenad var en annan sak) och till slut tröttande jag och vred visaren tio minuter bakåt. 😃

"As you start to walk on the way, the way appears" - Rumi

Cristine
0
#10

Nej jag är possitiv och vill inte spilla min tid  på att oja mig över saker och ting, jag är fullt upptagen med att leva i  nuet och fixa och dona i mitt hem.

Jag har också upplevt mycket otäckt och levt i krigssoner  när jag reste runt  i min ungdomoch senare också men det är inget jag  ältar i.

Cris sajtvärd på Livskvalitet & Utomjordiskt.

Hemsida www.livskvalitet-2.se  kliv in!

Varför står mina fötter på jorden när resten av min kropp är ute i rymden.

Vixxen
0
#11

Ja, det gäller att vara Konstruktivt envis!