Jag arbetar med människor och en dag var det en som var ganska nedstämd. När jag skulle besöka henne så var hon inte hemma så jag satte en post it lapp på hennes dörr så hon skulle veta att jag har varit där. På den skrev jag "kram" och mitt namn.

Nästa gång jag såg henne så frågade jag hur det var med henne och hon sa att det är lite bättre och varje gång hon mår dåligt så tar hon fram min post it lapp från väskan så känns det bättre. Ibland kan det lilla göra så mycket för våra medmänniskor. .

Jag var ien by i Spanien som låg vädigt högt på ett bergskrön, jag hade hälsat på en familj och där fått en stor vattenmelon. 

Var på väg ner till bilen på en brant gata av runda stenar och halkade till på en av dem och tappade melonen som rullade iväg med en himla fart, så jag tog av mej skona och sprang efter då jag klev i en åsnespillning  och druttade på ändan och åkte efter melonen.

 Där nere stod en man från Valencia som jag kände igen och höll i min kantstötta melon  ,medans han skrattande undrade varför jag hade så bråttom. 

Han visade mej till en rund liten fontän på torget där djuren brukade dricka och där fick jag sätta mej och tvätta av min ömma bak sedan gå upp till mina bekanta för att låna kläder.

Mannen visade sig vara en restaurangägare så han bjöd in mej sedan jag åkt hem och fått bada och byta kläner

När jag gick i gymnasiet och hade Datorkunskap brukade jag och min kompis sitta och skicka mail till varandra på våran mail skolan gav oss under lektionstiden istället för att arbeta, vi skrev en massa strunt prat om läraren som vi tyckte var roligt, jag skrev en mening till min kompis men råkade trycka på skriv ut istället för skicka, på utskriften läste läraren strunt pratet vi hade skrivit om honom, det var bara min kompis mail adress som stod på papperet och inte mitt, så hon fick stanna kvar efter lektionen och förklara vad vi hade gjort.😛

Något mindre roligt som hänt när jag var ute med min valp var att en man kom fram och frågade om han fick köpa min valp, jag struntade i honom och sen sa han att han skojade, han försökte små prata men det var svårt att förstå vad han sa då han inte kunde svenska ordentligt, han ville ha mitt nummer och dricka kaffe med mig, varningssignaler tjöt i skallen och jag försökte ta mig därifrån, jag sa att jag skulle träffa min syster vilket var sant, jag gick iväg så fort jag kunde.
Sen stötte jag på honom igen efter cirka två veckor då hade han följt efter mig och sett vart jag bor och sa att vi var grannar, tydligen hade han sett mig flertal gånger ute men jag inte hade sett han nånting, höll mig i skogen istället tills jag vågade ut på gatan igen.😮

#1 Gud vad fint! Där jag bodde förut brukade någon sätta upp lappar på tvättstugedörren. Det stod saker som "Du är så vacker när du ler" och "ingen är bättre än du på att vara du." Jag tyckte det var härligt att läsa dom, riktiga glädjespridare. #2 Ha ha, jag hoppas att du kan skratta åt det nu efteråt. :) Men vilken tur ändå att melonen inte gick sönder. #3 Jag stötte också på en sån typ en gång när jag var ute med hunden. Fast det var hemma hos en vän långt ifrån där jag bor. Han kom fram och frågade vad hunden kostade. Jag sa att den inte var till salu. Han bara: I pay anything, I want dog for my son! Efter att ha tjafsat ett tag (jag var rädd för att han skulle sno hunden, så jag vågade inte röra mig "hemmåt" där det var mer folktomt) så lugnade han ner sig lite och undrade istället vad rasen kostar. Jag sa att jag inte tror att en Belgisk vallhund skulle vara något för hans son, men att dom kostar runt 8000 och att han kan hitta uppfödare på nätet. Han gick sin väg tillslut, antagligen för att han insåg att han inte skulle komma någon vart med mig.

Jag är inte så intresserad av kläder och fick beviset för ett tag sedan.😉

På jobbet (Sahlgrenska) har vi små ID-brickor med namn och foto som fungerar som låsöppnare bl.a. Jag skulle byta ut mitt vilket man gör vart 10:e år.

Jag satt hos fotografen på jobbet och fingrade på det gamla kortet som skulle klippas och upptäcker att jag har samma tröja på mig som för 10 år sedan😃

En morgon satte jag på dragselet på vår tik, spände henne framför kickbiken och drog ut på en dragrunda som jag försöker göra regelbundet. Denna morgon var det kyligt ute och blött då det hade regnat men väder har aldrig stoppat oss tidgare.

Vi körde vår 1 mils runda på spåren i skogen och rent av njöt av tystnaden samt avsaknaden av civilisationen, sen var det dags att vända hem…

Samma väg hem, svänger in på en skogsstig vi kört på många gånger tidigare och min tanke blir i det ögonblicket "SHIT å helvete!"…. Kickbiken sladdar till med bakhjulet och slår en volt upp i luften samtidigt som jag flyger över styret.

Jag landar på marken med huvudet före rakt ner i en sten och dras en meter på baken. Strax därpå landar kickbiken rakt på mig med bakhjulet som en slägga mot mina knän och framhjulet samt styret rakt på ryggraden.

Trots smärta kniper jag ihop, varken gråter eller skriker…

Hunden som lyckats komma loss ser jag tvärnita långt ifrån mig, vänder sig om och springer allt vad hon har mot mig medan jag försöker kravla efter min telefon darrandes i chock och nedkylning från den kalla blöta marken.

Lyckas ringa min man och be honom komma och under väntans tid lägger sig hunden tätt intill mig och försöker hålla mig varm samt slickar mig i ansiktet och på min darrande hand.

Efter ett tag hör hunden någon komma och hon reser sig snabbt, hjälper mig upp genom att dra i mina kläder varpå jag ställer mig på kickbiken igen totalt ledlös, spänner fast henne igen och hon drar ut mig sakta sakta från skogen där husse kommer springande.

Skadorna av den olyckan blev hjärnskakning, blodigt och uppskrapat ansikte, blåmärken på stjärt, ben och armar samt svullna knän och avslitet ledband i vänster knä.

Tackar min hund för hennes agerande, en sida jag aldrig sett hos henne tidigare. Enligt läkare och sjukgymnast var hundens agerande en räddningspunkt för mig, aldrig positivt att bli nerkyld när man är skadad.

wow ,vilken dramatisk men fin historia, har själv råkat ut fören liknande historia så jag förstår vad du gick igenom vilken tur att du hade hund med

#7 Jo det var första gången under mina 8 år i draghundsporten som jag blivit skadad. Inte skett fler gånger efter det men jag lär nog få skador fler gånger i framtiden skulle jag tro, det brukar höra till.