Då skulle jag vilja träffa min mamma igen. Hon dog för fem år sedan. Saknar henne. Vad vi skulle göra spelar ingen roll, bara att få se henne och krama henne skulle betyda mycket.

Helt klart Jesus.

Jag hade haft tusen frågor och gissar att det inte alls är som "folk" föreställt sig. De flesta är ju överens om att han levt men det finns de som säger motsatsen så jag kanske inte ens fått träffa honom😉

Ja jag vet inte vem jag skulle vilja träffa. Finns ju så många. 

En dag med Sten-Åke Cederhök kanske

Ett öppehjärtigt samtal med en despot vore intressant, kan tänka mig Hitler, Stalin, Franco, Pol Pot, Kadaffi, Idi Amin, Saddam Hussein eller någon annan galning. Naturligtvis under förutsättning att de inte kan svara annat än fullständigt sanningsenligt på frågorna jag har.

Jesus var den första jag kom att tänka på. Men om jag ska välja någon i släkten så blir det min mormor som hann dö innan jag föddes. Jag har hört andra berätta så mycket om henne och om hur snäll hon var.

Farmor och farfar som dog innan jag föddes/då jag var ett par månader. Vad vi skulle tala om? Ptja - allt. Vet väldigt lite om den sidan av släkten.

Jag skulle gärna vilja träffa min morfar som dog när jag var 3 1/2. Jag vet inte om mina minnen är äkta eller om det bara är vad folk berättat.

Bänkt och hans fru Elsa, som brukade gården här 1643. Det är de som jag spårat längst tillbaks i tiden och vet namnen på.

Utan tvekan, min ❤️(foster)pappa som dog många år sedan.

Michael Jackson.  Vi skulle gått på tivoli :)

🙂

Jag skulle vilja träffa min farfar och visa  dom ångpannor och andra anläggningar jag byggt som vuxen i mitt yrkesliv.

Han var Maskin Ing. på ångfartyg och mycket duktig, han dog när jag var tonåring- Han ville så gärna att jag skulle bli Ing.

Mycket enkelt, Johnny Depp! Jag har varit ett stort fan ända sedan jag var 7 år och den första pirates of the Caribbean kom ut :') 

Det har funnits tillfällen då jag varit lite extrem och nästan börjat böla när jag tittar på youtube klipp på personer som får träffa honom och krama honom :/ Tanken på att jag antagligen aldrig kommer få träffa honom gör mig ledsen faktiskt…  Igentligen hatar jag personer som är så där jätte skrikiga och typ hoppar och gråter när de får träffa en kändis men jag vet inte om jag skulle vara så mycket bättre själv om jag fick träffa Johnny Depp xD Även om jag verkligen skulle försöka! För kan verkligen förstå att alla kändisar måste tycka det är skit jobbigt :P

Min mormor som dog två år innan jag föddes🙂

Min mormor som gick bort 2010. Vi hade en ganska speciell relation. 

Vi skulle äta pannkakor, baka pepparkakor och dricka kaffe. Och prata. Jag vill berätta om allt som hänt i mitt liv de senaste 4 åren och vart jag är påväg. Hon var ganska orolig för mig eftersom att jag gick i terapi och medicinerades innan hon gick bort.

Jag ser att det är fler än jag som längtar efter att få träffa sina mor/far- föräldrar

Undrar var för det är så? Har man något slags relation som inte är avslutat med dem! Det är ju ofta så att man inte är riktigt vuxen när dom går bort. Kan det vara det?

#16 I mitt fall är det i alla fall så. Min mormor gick bort på tok för tidigt i lungcancer, hon skulle ha fyllt 65 i år. Och jag var ju 17 då hon gick bort. Jag var hemma hos mina morföräldrar varje kväll eftersom att jag kände mig otrygg hemma med min destruktiva pappa, även då jag var 16-17.

Jag skulle vilja visa henne vad bra jag har det idag. Inga antidepressiva, ingen terapi, bättre relation till pappa, mina mål i livet som vuxit fram och inte minst att vi gift oss. Vi saknade henne verkligen på vår dag, men hon fick i alla fall en hedersplats vid gästboken.

Barak Obama. Han verkar vara en stor personlighet och det skulle vara kul att prata med honom över en hamburgare på MAX.

#17 Det tog mitt i hjärtat på mig trots att jag är en "gammal Gubbe".

Min far var missbrukare och inget som man såg upp till . Min farfar var en hedersman och otroligt duktig maskinist.

Jag har känt precis samma sak "att få visa att man blev bra och lyckades i livet"

Ja, man är verkligen inte ensam med sin börda. Många mäniskor känner och har upplevt samma sak som du.

De är med och ser och hör allt!

Jag skulle vilja träffa min mamma som gick bort alldeles för tidigt, när jag bara var 17. Hon var svårt njursjuk hela min uppväxt och en riktig liten kämpe.
Hon ville så gärna vara med tills jag blev vuxen för att "se till att det blev folk av tösen". Nu fick hon ju inte vara med så länge….

#21 Jag tror att din mamma skulle vara så glad och stolt över dig. Inte för att jag känner dig på riktigt, men det är min övertygelse utifrån vad jag sett här.

#22 Tack Mirinda, dina rader värmde 🌺

Nu när man själv har barnbarn (4 stycken) förstår man vad det betyder att ha sina äldre släktingar i livet.

Jag umgås så mycket jag kan med mina barnbarn.

PS: Även mina barn, betyder mycket. Men dom är ju vuxna mäniskor nu och har nog mer bekymmer över mig än jag över dom.

Skulle vilja träffa min flickvän, lå(ååååå)ngdistans så det blir ett besök/år vilket tär på en, känner mig sällan så lycklig som den månaden jag får träffa henne, så skulle absolut valt henne om och om igen 😇