Jag försöker att inte tänka på det. Min karl gräver, anlägger kanske det heter. Den senaste veckan har både han och en annan nästan blivit dränkta av grus/sand pga våren som mjukar upp kanterna i groparna. Då de rasar, så har de inte så stor chans att komma undan. Vintern är bäst med tjälan i backen.

Min svärfar är brandman, och det var jobbigt för barnen när de var små (och är det väl fortfarande). Min man och hans syster bodde ensamma med sin pappa efter skilsmässan, och min man minns fortfarande ångesten som kom när larmet gick mitt i natten och de var tvugna att slussas till deras farmor.

Min man har haft ganska utsatta jobb emellanåt och visst har jag varit orolig men samtidigt "Vad hjälper det…?"

Ja.

Om jag får Tro!! Så tänker nog bara de anhöriga o det var väl det som var frågan.

O Pengar måste man ju ha. O den som har Yrket, Tror jag brinner för det. O tänker inte på att det kan vara farligt.

Sen så lurar det ju faror överallt..

Bara lite mitt tänk. 🤦‍♂️

Min sambo jobbar nära batterisyra och med stora maskiner och höga höjder. När man får höra hur nära olyckan varit blir man riktigt rädd. Försöker att inte tänka på det.