Jag gjorde det när jag var liten men inte längre, Då gick jag oftast till mammas och pappas sovrum, sa något knäppt och lade mig bredvid dem i sängen. 

Min kompis däremot! :O hon går inte i sömnen men hon pratar hur mycket som helst… Inte lite mummel utan hon kan ryta till ordentligt! 

En gång när jag sov över hos henne så vaknade jag tidigt och tassade försiktigt upp ur sängen. Då börjar hon skrika " MEN VAD FAN LISA!!" Om jag någon gång varit i närheten att få en hjärtinfarkt så var det då…

jag har aldrig gått i sömnen och inte heller upplevt någon som gjort det. Men att personer pratar i sömnen har jag upplevt, det kan vara riktigt kul för det finns inget sammanhang alls. Ibland bara mummel och ibland helt tydliga ord/meningar.. 🙂Jag vet att jag själv vaknat av att jag har skrattat så högt att jag väckt mig själv.. lite skämmigt 😐

Hehe ja gå i sömnen de har jag gjort som barn. De var vinter ute, Gick ut med pyjamasen satte mig utanför dörren i trappan. När jag vaknade så försökte jag knacka försiktigt på dörren. Ingen öppnade alls. Då gick jag upp till grannen sa att mamma och pappa är inte hemma. När dom väl hade vaknat förstått att de var jag som var på utsidan av dörren. Då satte dom en stol framför dörren på kvällarna. Ifall jag skulle gå i sömnen fler gånger

Nej jag har aldrig gått i sömnen. Dock pratar och skrattar jag fortfarande när jag sover men jag förflyttar mig aldrig. Kan även ha konversationer med folk medans jag sover.

Min syster gick mycket i sömnen som liten och hon kunde även förflytta sig utomhus och gå iväg. Det var många oroande och sömnlösa nätter jag och mamma hade under den perioden. :/

Jag gjorde det när jag var ung och vår son var en riktig "sömngångare" när han var liten.

En gång följde jag efter honom och han gick ut i uppgången och tryckte upp hissen då föste jag honom tillbaka igen.

Därefter började vi låsa dörren från insidan även om man inte ska göra det.

Nej, jag ligger rätt stilla. Min son gör det och har alltid gjort. Han pratar med, så många skratt har han gett mig. Min mor gick i sömnen som barn, sedan inte förrens hon väntade min lillebror. Då var hon på väg ut från fönstret på andra våningen. . .

Som barn och tonåring hade jag alla möjliga tokigheter för mig i sömnen, hade även förmågan att gå omkring och drömma samtidigt fast det ska vara omöjligt. Numera tar jag mig aldrig ur sängen lyckligtvis, men jag kan fortfarande öppna ögonen och se rummet, och samtidigt se saker som inte är där utan är en del av en dröm. Pratar lite strunt ibland också, men på det hela taget är jag betydligt lugnare nuförtiden.

Jag har haft ett ex föresten som pratade i sömnen. Vi snackar inte mummel, utan rena konversationer med sig själv. Inga hemligheter där inte. :) Jag sov väldigt dåligt med honom.

Har aldrig gått i sömnen men drabbas däremot av sömnparalys med ojämna mellanrum. Det är läskigt!🌛

#9 vad är det?

Jag har aldrig gått i sömnen men min bror gjorde det som barn. En gång gick han upp och kissade i en fåtölj och en gång gick han ut och gick runt huset.

Man är vaken men kan inte röra en muskel. 

De har kopplats bort fast du befinner dej i väldigt medvetet tillstånd

#12 Precis!

Jag har råkat ut för sömnparalys vid ett par tillfällen med det är flera år sedan sist.

Fruktansvärt obehagligt.

Usch! det lät inte kul 😮

Nej det är det inte, ganska läskigt faktiskt.. men är man medial så kan man styra det och lämna kroppen