Vi hade först två stycken. Sen hade vi 200 stycken. 

De satt överallt, i blombuketter, i taket, på väggarna. Överallt var det massa små äckel. Mamma löste det genom att stoppa ned dem i kokande vatten. Ditt sätt är ju betydligt trevligare kan jag ju erkänna.

#1 Stackars pinnar😕

Ja, de borde kanske upplysa i affären hur det kan bli.

😃Samma erfarenhet har jag med min näst äldste son. I sin skoltid fick hon en "pinne" från sin lärare. För några veckor senare fanns det pinnar överallt i vår lägenhet. Men jag bryddes inte om dem. Bara köpte nya gröna växter att herrskapet behövdes inte svälta ihjäl sig.

#2 Ja, tyckte också det men tillslut blev man så äcklad av att de var precis överallt så då slutade man bry sig. Vet inte varför mamma valde att göra så egentligen men tanke på att hon bryr sig väldigt mycket om djur annars, antar att de drev henne lite smått till vansinne eller något.

Vi fick våra av min bästa vän och de hade inte alls det problemet, vet inte varför de slapp undan. De fick några få till, bland annat de vi fick men annars var det bara den ena som de skaffat från början.

Vandrande pinnar är ett stort släkte, det finns omkring 2500 arter. På svenska går de under smlingsnamnet "spökskräckor". De minsta arterna är bara ett par cm som vuxna, medan den största blir över 55 cm lång.

Många arter består nästan enbart av honor som kan föröka sig genom partenogenes (jungfrufödsel). De lägger ägg, mellan 100 och 1000 äg beroende på art. Äggen läggs ett och ett och kläcks oftast efter någon månad, men en del arters ägg kan ligga i upp till 3 år inna de kläcks.

#1 Huga vad grymt 😢

#5 Mjo, fast så gör man ju med humrar och kräftor också. De dog ju fort åtminstone.

#6 Jo förvisso, men då lägger man dem i kokande vatten och de dör så att säga "instantly". Små spökskräckor flyter ju några sekunder innan de kommer ner i vattnet så att säga.

Jag hade nog valt eter istället, så som man avlivar insekter för montage. Jag brukade ta en plastpåse eller glasburk med håli locket och stoppa ner insekten i, sedan spruta i lite stargas som innehåller mest eter.

🙂

#5 Jag har sett bilder på "vandrande blad/löv" och liknande så jag gissar att det finns många arter som sagt.

Sven blev ungefär 12-15 cm när han var färdigväxt. Han brukade gå och gungade liksom fram på min arm. En rolig prick🙂

Jag har inte haft några vandrande pinnar. Här på gården fanns så många olika slags djur så det räckte för att stilla djurintresset.

Jag har nog aldrig sett någon pinne!!

Nä inga pinnar här inte vad jag kan minnas 🤔

Vi hade pinnar då jag var liten men jag minns inte att dom reproducerade sig

Synd att mina barn aldrig provade vandrande pinnar - eller inte :) :)

När jag hör det här är jag glad att vi inte skaffat några vandrande pinnar. Skulle inte velat ha hela huset fullt av dem.

Min äldsta kusin hade en då jag var 4-5 år. Sedan hade hon två. Fler minns jag faktiskt inte - möjligt att de bara släppte ut ev bäbisar. Tror hon hade den så länge dock. 1 år kanske.

Vi hade vandrande pinnar i början på åttiotalet då jag var liten. Först två, som fick namn såklart, och sen plötsligt så kom det fler och fler och det blev omöjligt att hinna ge alla namn och hålla reda på vem som var vem haha 😃Dock höll sig alla i glasburen, tack och lov. Minns inte hur det hela avvecklade sig, om det var toalettricket eller hur det nu gick till…