Bestämde mig att ta en tripp längst Memory Lane och kolla igenom gamla inlägg jag gjort här på LK. Läste precis igenom min tråd vid namn Ångest och blev så sjukt rörd av alla era kommentarer. Började faktiskt gråta. Under mina år här på Livskvalitet har det hänt mycket, både här på sidan och hos mg själv. Men det är så jäkla skönt att veta att även om det kanske är svårt att träffa er i verkligheten så finns ni i alla fall här på LK. Och jag vll att ni ska veta att ja g är oändligt tacksam för den hjälp och de råd jag fått under årens lopp.

När jag började här var jag en osäker, känslomässigt förvirrad 19-årig liten flicka som mådde dåligt men vågate inte ta plats nog för att ta tag i det. Idag är jag en självsäker 21-årig kvinna som precis börjat praktik på Hagateatern, tagit tag i sitt mående och som vet om att jag har rätten att finnas till.

Lite av den förvandlingen är just tack vare er här på LK.

Så tack, LK:are! 😘❤️