Under några år på 70-talet och i början av 80-talet jobbade jag nattetid som väktare på det välkända bevakningsbolaget ”Tre Lingon” (Securitas). Jag var en så kallad ”stationärväktare”, det vill säga att jag jobbade på en och samma abbonent hela passet. Oftast var jag på någon abbonent inne i Stockholms innerstad, det kunde vara någon bank, försäkringsbolag, Postgirot eller något större företag, som exempelvis Sahlénrederiet.

Nåväl, en lördag skulle jag ha jag det långa nattpasset, 17.00 till 07.00, på försäkringsbolaget Skandia på Sveavägen. På den här tiden fanns fortfarande raggarbilarna i stan och de körde sin vanliga karuselltur uppför Kungsgatan, höger in på Sveavägen, sedan höger igen på Rådmansgatan ner till Birger Jarlsgatan och tillbaka upp på Kungsgatan.

Följdaktligen passerade bilarna utanför entrén där jag satt i Skandias reception. Jag märkte oftast inte så mycket av raggarbilarna eftersom receptionen ligger en bra bit in i byggnaden från Sveavägen sett. Flera timmar är man dessutom på rond. På Skandia hade vi vid den här tiden två ronder som tog vardera mellan två och tre timmar. Jag minns inte hur många ”spikar” man skulle dra i den gamla mässingsklockan under ronden, men det var sju våningar plus garage och restaurang och takvåning att gå igenom.

Skandiahuset har två andra mindre entréer, en på bortre kortsidan, Adolf Fredriks Kyrkogata och en på baksidan, Luntmakargatan, där sedermera SPP byggde sitt komplex. Till saken hör också att de mindre entréerna har kameraövervakning med en liten bildskärm i receptionen, där man sitter när man inte rondar. Det finns också en mikrofon och en högtalare i både entréerna och i receptionen, så att man kan kommunicera med folk som vill in de vägarna.

När raggarna blev kissnödiga av allt ölande, brukade de köra in på exempelvis Adolf Fredriks Kyrkogata och vidare höger in på Luntmakargatan för att pinka i skuggorna någonstans innan de återvände ut på Sveavägen via Apelbergsgatan. Så när jag satt där i receptionen efter avklarad första rond, såg jag en stor öppen jänkare rulla in i kamerafältet vid den bakre ingången från Luntmakargatan. Bilen stannade till och en tjej hoppade ur, sprang fram till porten, drog ner brallorna och satte sig på huk över gallret utanför porten.

Jag hörde i högtalaren hur det börjar skvala och kunde inte låta bli att utnyttja tillfället, så jag sa med hög röst i mikrofonen; -du kan väl åtminstone kosta på dig ett leende när du är med i TV. Tjejen vred chockad på huvudet utan att förstå varifrån rösten kom, hon reste sig och började springa med brallorna fortfarande halvvägs nere och så dök hon med ett mindre svanhopp ner i bilens baksäte med huvudet före. Jag hörde att hon skrek -”kör för helvete” och det sista jag såg var hennes fötter som fortfarande stack upp över kanten när bilen försvann med en rivstart.