Är du mörkrädd Cristine? Eller rädd för skogen i allmänhet med nattdjur och liknande?

Jag var mörkrädd som barn och ung men det försvann när jag fick barn själv och vi var mycket på landet i vårt torp ensamma jag och sonen.

Då fick jag ju inte visa att "mamma" var orolig och då försvann det hela.

Så länge jag kan se stigen så går jag gärna i skogen. Nu på sommaren blir det ju aldrig mörkt här så skogen är mysig dygnet runt, på vintern kan det däremot vara lite svårt att hålla sig på stigen även på dagarna och då blir det automagiskt att jag går mindre i skogen, men jag är verkligen inte rädd för att vara där.

Jag är en såndär hälften skogs-, hälften stadsmänniska så jag har inga problem att gå någonstans ute på nätterna. Har större problem med att vara inne i gamla hus om natten :P

Jag har ju bott omringad av skog i många år och var aldrig rädd, jag gick ofta och röjde gamla träd och kvistar och städade skogen.

Att jag tycker skogen är lite läskig iskymmningen här är nog för att jag inte kunnat gå igenom den,

utforska den för att det är stora stenbumlingsr överallt som liggeer tätt och ovanpå varandra

Skogen..Mörker…Ja det är konstigt..När jag var liten -Alltså mindre''Så gick jag överallt o det hade ingen betydelse om det var Natt eller dag..

Men nu!!!!!För några årsedan hade vi en björn här nere så då gick jag inte någonstans på hela sommaren fy vad det var läskigt..O jag ringde till naturvårdaren men där fick jag inget stöd…O då rev den ett gäng får bara nån kilometer här i från..

O mörker är jag super rädd för,,O jag blir bara mesigare för varje dag…Ja det går utför med Tanten här..

#4 Det där är lite mystiskt, jag var mörkrädd som liten men inte nu och när det dök upp en björn 100 meter från min lägenhet blev jag bara mer sugen på att ta mig ut i skogen :P

Min mormor bodde rätt nära skolan så många gånger gick jag upp till henne, hon bodde i en väldigt brant backe som jag tyckte var jobbig så när jag skulle hem gick jag genoom skogen både sommar som vinter när det var mörkt med ficklampa, men jag var aldrig rädd..antaglige för att jag visste vad som fanns runt om.

Mitt mörkerseende är inte så som det borde va' så därför går jag inte gärna omkring i skogen i mörkret (inte utan lampa, d v s). Jag har vid flera tillfällen plötsligt upptäckt att jag stått nos mot nos med bl a älgar. Men jag tror de blivit räddare än jag, för de har i alla fall sprungit iväg efter att vi hoppat till…

Många människor frågar hur jag vågar bo som jag gör, (i 'skogen' på höjden). Men, jag är nog mer "rädd" att gå inne i stan i beckmörkret… För vem skulle sätta sig mitt ute i skogen i mörkret och vänta på ett offer att attackera? (Inte särskilt smart… Då finns det större möjligheter för dem att hitta folk inne i stan att attackera…)

Men skulle jag ha björnar som rör sig i skogen… ja, då skulle jag nog vara försiktig också!