Hej Bybo, jag önskar jag kunde dela känslan med dej men jag har aldrig haft den turen,så min livskvalitet är först och främst att ta dagen som den kommer, göra precis det som faller mig in.

Sedan kommer min 4 hjuling.

Hmm.. Bra fråga..

När jag håller mina dockor känner jag mig lycklig. Och när jag skriver, och lyssnar på musik. På konserter och konvent är jag inte längre i mitt skal  Utan då är jag mig själv rakt igenom, inga fobier eller rädslor som håller mig tillbaka. Skulle gissa att samma sak skulle gälla på dockmöten, men det vet jag inte än. 

Sen vet jag inte om det var det du ville ha svar på heller..  Men just 'livskvalitet' är svårt för mig att svara på exakt vad det är. Jag kanske är för ung? 

livskvalité handlar nog mycket om att kunna vara sig själv…

när jag står på släden så är jag mig själv och när jag umgås och pratar med slädhundsfolk så är jag mig själv…

till vardags, i stan, med en massa "stadsmänniskor" så känner jag att jag inte hör hemma, har svårt att prata med folk, har liksom inget att säga dem… inget att diskutera och prata om, vi är så olika, eller rättare sagt, det är jag som inte smälter in! ;) men det gör inte mig något, för jag tänker INTE låtsas vara någon som jag inte är! :)

Tvätäkta ByBo. Låter så härligt när du beskriver vad som kan vara för att du skall uppleva  Livskvalitet.

När jag känner livskvalitet är när jag är jag.""Hur jag nu menar""..

Livskvalitet kan ju vara så mycket!  Det viktigaste är att varje människa hittar det, som är deras egen livskvalitet..

Min familj, platsen där jag bor, att få vara frisk, att få känna mej behövd..ja, det finns massor som ger mej livskvalitet.

Kan förstå Din känsla, Bybo..jag känner nog likadant då jag susar fram i skogen på min skoter, en enorm frihet! 

#3 Men då är nog livskvalitet för mig när jag är på konserter och konvent, när jag sitter på mitt rum med Zayu och Pon (och inom nån månad även Pixiu och kanske några fler), när jag lyssnar på musik och när jag skriver. För det är då jag är mig själv helt och fullt.