Kram..Är för mig ett stort ord.

I dag känns det som man bara slänger ur sig det..

Jag använder inte det ordet mer än till mina barn o någon gång till någon som jag verkligen känner att den behöver en kram..

I verkliga livet kramar vi här hemma eller försöker strypa varandra.Beroende på humör..

Distanskramar är helt okey men har aldrig vart för fysiska kramar,redan som barn drog jag undan och gör så än i dag.

Det blir för närgånget helt enkelt och min omgivning respekterar mitt obehag.Men kramas på ni som trivs med det bara man inte drar in mig i sina kramkalas 

Däremot  djuren kramas jag vädligt med.

Men en stor distanskram kan ni få 

Jag är inte så förtjust att krama någon jag inte känner, känns inte obehagligt/konstigt. Men kan krama kompisar, familj, pojkvännen mfl :)

#0. Inte OK att en chef gör så, tycker jag.

#1 Chic, håller med dig…ord som slängs ut hur som helst.

#3 Tycker också att det blir för närgånget.

Vill inte att någon kliver innanför min personliga sfär. Det är bara min familj och närmaste väninnor som får kramar av mig.

Kramiz… låter fånigt enligt mig.

Kram är ok, så länge det är någon man faktiskt hade kramat om när man  träffats, men det är inte ok att chefen skriver så.

Kramiz med z:a i slutet låter fjortis enligt mig hehe

Jag slösar inte med kramar!

Efter 30 år utomlands så är jag van, där kramas och pussas det på kind eller i luften om man inte vill använda kinden och då smackar man.

Men så är de mer familjära i de sydliga länderna.

Lite OT dök upp i mitt huvud.Jag var i en by som heter Herradura på visit och där fanns en lyxig  affär nere i småbåtshamnen med ovanliga möbler.Jag pratade med ägaren medans jag gick runt och tittade(som om vi känt varandra länge) och fastnade för en möbel som jag stog och beundrade länge. Han undrade om jag inte skulle köpa den men jag talade om att jag bara hade pengar till att gå på restaurangen som var syftet med att jag åkt dit.Du får betala nästa gång du far föbi ta med den sade han..jag ville lämna namn och adress men han bara vinkade undan det så jag fick möbeln och en kram. Behöver jag tala om att jag var tillbaka nästa dag!

#8 Påminner lite om min händelse på pizzerian ner för gatan från mig. Kunde inte betala med kortet, och hade inga kontanter på mig, så hjag hade tänkt kuta hem och hämta pengar och gå och betala maten och ta med mig den nu, men han i kassan sa åt mig att ta maten och betala senare. 'Jag känner igen dig.' sa han med ett leende, haha. Made my day  For hem, gav maten till mamma, tog pengar och skyndade såklart genast dit igen för att betala. Att jag dessutom är ung, i ett samhälle där de flesta inte litar på att ungdomar betalar när dom ska/har lovat, så kändes det ganska underbart att jag fick det förtroendet. Fast jag är ju stammis på det stället också

Tillbaka till ämnet, haha. Jag gillar kramar, men bara om det är på mina vilkor och till och med då känns det lite obehagligt. Vet inte varför.  Jag menar, det kändes till och med obehagligt när jag fick en kram av Gackt, som är en av mina största idoler.

Jag slösar med kramar..och jag tycker man ska göra det!  ALLA behöver kramar, härinne och i verkligheten.  Vi svenskar är alldeles för dåliga på att

KRAMA VARANDRA!

Kram till ER!  

Här kommer en "kram-monster" som har upplevt hela livet. "Jag lever i fel världsdel." I Norden är för kallt, och människor är för "stela".

Men jag har "löst" problemet sedan från min barndom. Tar mycket kläder på mig när jag fryser, och KRAMAR alla som jag möter på min väg.

De vilka inte gillar mina kramar, undviker komma på min väg flera gånger, men de saknar inte jag heller.

Kram till den, som vill ha min kram.

Jag är kluven där.

Jag gillar inte artighetskramar som en slags hälsning. Jag gillar egentligen bara kroppskontakt med mina "egna"

Har tidigare skrivit att jag därför har svårt med massage. Gillar inte när främmande personer "tar på mig" på det sättet.

Däremot har jag väl som de flesta andra fallit för att skriva kram men absolut inte till alla utan till dem som de känns rätt med.

Magdalena Ribbing har förstås svaret på om det är ok att kramas till höger o vänster Länk

Vad jag har funderat över är om det är skönare att ge kramar till någon, man tycker det är ok att kramas med eller att få kramar av vederbörande ? Och det är inte "både och.." jag är ute efter, utan jag vill gå till botten med det här

Det är sånt här jag går och funderar på om dagarna 
Hälsn. /Hans

Helt klar är det en ny trend i samhället. Med humor läser jag HansK. (#13) länk där Magdalena Ribbing ger förslag på hur man slipper undan kramen:

"…Eller så säger man mycket soligt och vänligt medan man håller fram högerhanden ”okej att vi hälsas så här? det är mitt favoritsätt” eller något liknande som gör att den som är krambenägen inte känner sig sårad utan har fått ett erbjudande som inte går att motstå."

Så rätt hon har Magdalena Ribbing.

Jag tycker det är obehagligt att #någon# tar på mig. Jag har också svårt för att ta på andra och Därför vill jag inte arbeta inom barn o omsorg. Hur får man AF att fatta det?

Skriver kram även till de jag aldrig träffat IRL, men som jag fattat tycke för genom nätet. Eller om det är någon som är ledsen, då kan jag skriva kram trots aatt jag aldrig pratat med människan förr.

I verkligheten kramas jag inte lika mycket.

Jag är inte den som har kramats kors och tvärs som ung, Men de har kommet lite mera när jag har blivet lite äldre. Kramas inte så mycket i vår familj. Men eftersom man jobbar träffar många nya vänner så blir det mer och mer kramar,

Känner man sig obekväm med att kramas så ska man absolut inte göra det med tvång, det ska vara spontant. Som Ribbing säger, sträck fram handen!

Kramar vänner och familjemedlemmar och släkt.

Tycker det är mysigt att kramas. Man får en lyckokänsla (har nånting med hjärnan och beröring att göra).

Min halvfarfar älskade att kramas. Han ville alltid ha bamsekramar av mig och min syster. Han nöjde sig inte med en liten kram haha.

ÅH! Jag kom och tänka på ett jättefint klipp! Tycker klippet förtjänar en egen tråd för den är så fin.

Jag kramas hela dagarna men så jobbar jag ju också med barn. Jag tycker om att kramas men till en viss gräns. Det ska vara med folk jag tycker om och känner någorlunda. I min familj kramades vi sällan när jag var liten men jag fick lära mig när jag som tonåring hamnade i ett riktigt "kramigt" kompisgäng. Numera har jag som sagt inget emot kramar. Har trimmat in sonen så jag till och med får någon kram ifrån honom trots att han fyller 18 snart

Jag är nog väldigt kramig av mig mot min familj….men så var det inte en period i mitt liv, jag blev väldigt rädd för kroppskontakt när jag hade bott hos min far från det jag var barn till en bit in på tidig tonår….

Allt berodde på att han var så elak….fick enormt mycket stryk, och har vissa episoder, som jag nu efteråt är förvånad över att man överlevde smällarna…

Men så när mina barn kom till, så ändrades den biten totalt när det gällde mina barn…och sen har det ju bara blivit mer o mer av den varan…

Så jag säger som många här…..varför skall man hålla in med kramar, en kram betyder så väldigt mycket för många….menar självklart den ärliga varma….inte den fula, falska som det självklart oxå finns

Så jag är och kommer att vara en kramare, om det så stavas med "z" eller "s", spelar ingen roll…

Jag jobbar ju med gamla människor. Det finns nog inget dom uppskattar lika mycket som en kram! 

#22 Där har vi nog lite olika uppfattning.

Jag upplever att gamla människor är precis som övriga. Dvs. en del gillar att kramas och andra inte.

Skillnad är det om de är drabbade av demens eller begynnande sådan för då kan många förändras och kroppskontakt blir väldigt viktigt.

# 23  Så är det nog..gamla människor är som övriga.  Jag jobbar på ett demensboende och där är kroppskontakt viktigt!