För snart 18 år sedan började jag om.
Lämnade ett förhållande som inte var bra, sökte nytt jobb och flyttade.
Kan inte påstå att det var lätta beslut, men det är det bästa beslut jag tagit.

Jag tänker genast på min bror och svägerska som köpt en stor husbil som de får till våren samtidigt som de då säljer sitt hus.

Det tycker jag är modigt.

Jag lämnade ett liv i lyx för att åka hem till bra sjukvård till min autistiska dotter. Det ångrar jag inte fast jag många gånger får vända på slantarna.

 ..Joooo,att leva *ditt* liv ,…ger livskvalitet
 inte nödvändigtvis utan partner/som singel och utan arbetskamrater

mer en partner du lever med,istället för att bara bor ihop med
 och ett jobb som "bara" ger ..avlöning.

Det låter så enkelt och självklart,
 ..men är inte utan några *våga* *ler*

   penke

För många år sedan jobbade jag inom hemtjänsten, men kände att jag ville mer, så jag började plugga till sjuksköterska. Hade en fast tjänst inom kommunen som jag sa upp när jag blev klar med utbildningen. Fick då höra att jag var galen som vågade säga upp en fast tjänst, men jag chansade. Tjänsten sa jag upp i juni 2005, hade ny fast tjänst fast i landstinget oktober 2005. Det är en sak som jag är stolt över.

Att våga behöver inte nödvändigtvis behövas för att få livskvalitet.

Det beror väl på vad man har för krav på livet. En vän till mig har t ex jobbat inom samma företag sen hon slutade gymnasiet och hon verkar väldigt nöjd med sitt liv. Hon hittade väl rätt direkt.

Jag själv vågade åka till ett främmande land alldeles själv för att jobba. Men vet inte om det påverkade min livskvalitet direkt, jag hade planer att bli ingenjör redan innan resan.

Men visst. Är man missnöjd då ska man inte bara gå och gnälla utan våga göra något åt saken. Tycker det finns många gnällspikar som bara är snack och ingen verkstad.

Livet är ju en chansning.Man vet inte om man har gjort rätt för än man sitter med fasiet i handen…

Ha haaaaa Chik,,du är då suverän på att hitta saker