Mina husdjur har inte päls …
… för de är ormar. 
För att ingen ska känna sig överrumplad, det finns många människor som blivit skrämda för ormar som barn och de kan känna obehag av att se bilder, har jag lämnat första posten här utan bild.
Jag har aldrig varit rädd för några djur, åtminstone inte så länge de är mindre än jag själv och jag började intressera mig speciellt för reptiler som 5-åring.
Jag släpade hem alla sorter som finns att hitta i Sveriges natur, tre sorters ormar, tre sorters ödlor, två sorters salamandrar och tre sorters brokiga grodor, samt någon enstaka padda.
Jag hade dem hemma några dagar för att titta på dem och sedan släppte jag tillbaka dem. Nuförtiden är det förbjudet att röra de svenska groddjuren och kräldjuren, de är alla fredade.
Jag har haft hundratals reptiler genom åren. Under 70-talet hade jag alla möjliga, stora och små, giftiga och ofarliga. Men det är jobbigt att ha stora ormar eftersom de tar fruktansvärt mycket plats.
Giftiga djur är också jobbiga eftersom man inte kan hantera dem med händerna, utan man måste jobba med långa krokar hela tiden. Därför slutade jag med såna arter redan i början av 80-talet och koncentrerade mig på snokar istället.
Nuförtiden har jag snokar ur ett enda släkte, det amerikanska släktet kungssnokar. Så kallas de för att några av arterna är ormjägare, de jagar och äter andra ormar, även giftiga såna. På vetenskapsspråk heter släktet "Lampropeltis" som betyder "skinande fjäll".
Kungssnokssläktet innefattar 9 arter och totalt har de 9 arterna 50 underarter, så det finns fler än nog många varianter för att man ska vara nöjd med att hålla sig till detta enda släkte.
Just nu håller jag runt 20 individer, alla i varsitt terrarium, av 5 arter och 8 underarter. Alla bilder är inte purfärska, men jag ska enbart lägga upp bilder på ormar som jag har i min ägo nu.
Varsågoda att njuta av mina juveler 
Detta är en ettårig hona av kalifornisk kungssnok (Lampropeltis getula californiae), hon är av färgvarianten "desert banded 50/50" och hon är född här hemma. Hennes namn är "Elvan".
Arten som rätt och slätt kallas "allmän kungssnok", omfattar 7 underarter varav de kaliforniska är en. Det vetenskapliga namnet är indelat i tre - först släktets namn "Lampropeltis" och därefter artens namn "getula".
Det tredje namnet är underartens namn "californiae". Ändelsen "ae" visar att den finns i många olika färg- och teckningsvarianter i naturen.
Detta är en ettårig variabel kungssnok, även kallad Nuevo Leon-kungssnok (Lampropeltis mexicana thayeri). Han heter "Orange".
Arten mexikansk kungssnok är uppdelad i tre underarter, varav jag har två. Detta är den ena sorten. En hane som är född i Danmark i augusti 2010.
Den här varianten av mexikansk kungssnok, som alltså kallas "variabel", kan se ut nästan hur som helst, därav namnet variabel.
Jag berättade att den variabla kungssnoken kan se ut ungefär hur som helst och man kan få en kull ungar där ingen liknar den andre.
Det här är också en variabel kungssnok, men en annan färg/teckningsvariant. De två föregående kallas "leonis phase", men denna kallas "milksnake phase", för att den liknar en mjölksnok.
Det är en hane född i Finland 2010 och han heter "Twister".
Nu kommer jag till den andra underarten av mexikansk kungssnok jag har. Den kallas Durango-kungssnok (Lampropeltis mexicana greeri).
Mina två Durango avviker lite från den normala färgen genom att de är röd- istället för orangebandade.
Detta är hanen, född 2010 i Danmark, han heter "Rubin", dels för att han har små rubiner över ryggen och dels för att uppfödearen heter Ruben.
De är så otroligt vackra. Nästa så att man tror att de är overkliga.
/Maria
Den tredje arten jag har kallas Sonora bergskungssnok (Lampropeltis pyromelana) och arten är uppdelad i två underarter.
De underart jag hållit heter Chihuahua bergskungssnok (Lampropeltis pyromelan knoblochi).
Jag har gjort mig av med de vuxna exemplaren för att de är mycket svåra att föda upp ungar efter.
Denna är en unge född 2010 som jag har kvar, men hon är bortlovad och kommer att försvinna till Linköping så småningom.
Oh, vad vackra de är 
Vilken rolig hobby. Är de dyra i drift?
Värd på Pyssel och medarbetare på Pärlpyssel.
Mina figurer: http://parlkonst.se/
Emo, ägare till Emos Shop sen 1973
#9 Dyra, nja det beror på vad man menar med dyrt. De äter ungefär en gång per vecka och jag köper frysta möss i 100-pack i lagom storlekar, så det kostar väl 200-300 kr per månad att hålla de här 20 som jag nu har.
Grundtanken att föda upp i liten skala bygger på att det ska vara kostnadsbärande, men det har jag hittills inte uppnått.

Detta är min pojke Ludvig som håller i min största orm. Ormen är en sinaloamjölksnok (Lampropeltis triangulum sinaloae), som kallas "Röde" och han är lika gammal som pojken - 10 år.
Den här sinaloan är större än vad de normalt blir, i dagsläget väger han 1,6 kg och är runt 170 cm lång. Normalstorleken är 130 cm och runt 500 gram.
Vilka vackra husdjur du har!
Gillade verkligen #1 och #8!
Detta är också en sinaloamjölksnok, en treårig hona av egen uppfödning, faktiskt dotter till den jättestora. Hon heter "Lillgerda" eftersom modern heter Gerda.
Hon är lite blek i färgerna eftersom hon är på väg in i ömsprocessen. jag har en likadan hane också, men han är mitt uppe i ömsprocess, så han är alldeles grådassig.
Detta är en orm av samma art som den förra - mjölksnok, men en annan underart. Denna kallas San Pueblo-mjölksnok (Lampropeltis triangulum campbelli) och den här varianten är gul-orange i de ljusa banden och kallas "apricot phase".
Just denna är en hane född i Tjeckien 2010, han heter Tomaz. Jag har en likadan hona född i Hässleholm 2009.
Jag har en tredje underart av mjölksnok också och den kommer ifrån Honduras. Följdaktligen kallas den Hondurasmjölksnok (Lampropeltis triangulum hondurensis).
Denna underart är, till skillnad från de andra två, regnskogslevande. Sinaloan lever i floddalgångarna i Sinaloaöknen i Mexiko och San Pueblon lever högt i bergen i Oaxaca i södra Mexiko.
Den här blir större än de andra mjölksnokarna jag har och normalstorleken är ungefär som min monsterstora sinaloamjölksnok.
Jag har tre individer av Hondurasmjölksnoken, men ingen är normalfärgad (röd-svart-vit) och det beror på att just den varianten tappar färgerna med åldern så att den till slut ser nästan svart ut.
Istället har jag ett par amelanistiska, dvs att de saknar svart pigment. Egentligen gillar jag inte albinistiska former, men att den saknar svart pigment garanterar att den inte kan mörkna med åldern.
Detta är honan i mitt amelanistiska Hunduraspar, hon är bara 1 år på bilden, men nu är hon två. Jag kallar henne "Lilah" och hanen heter "Crimson".
Nu är det bara en sort kvar och den kallas gråbandad kungssnok (Lampropeltis alterna). Den finns i två varianter och den jag har kallas "Blairs phase".
Honan är av mörk färgfas, medan hanen är av ljus. Den här honan är lite petig med maten, så hon är ganska liten för att vara två år. Hon heter Annie.
#10 Det var inte mycket. Du verkar ha mycket glädje av dem, så vad är då den summan? Jag har också haft en hel del olika djur, men inga ormar i terrarium. Mina bor i komposten och klarar sig själva. De är inte lika vackra. Nu har jag endast en hund, men den är mycket dyrare i drift än dina snokar. Alltid lika intressant att se dina vackra djur. Hur är de som sällskap? Känner de någon form av tillgivenhet mot dig? Vad kan de lära sig?
Värd på Pyssel och medarbetare på Pärlpyssel.
Mina figurer: http://parlkonst.se/
Emo, ägare till Emos Shop sen 1973
#20 Reptiler är obildbara, ungefär som fiskar. De kan inte lära sig någonting som ligger utanför det de föds med, sånt som ingår i beteendet från början så att säga.
De kan inte känna igen en person, men de kan känna om en person som inte är van att handskas med ormar tar i dem. Då blir de nervösa och rädda.
De är totalsolitära och interagerar inte med någon annan varelse någonsin utöver parning och när de jagar (om man räknar det som interaktion att ormen jagar en mus).
Därmed är ormar helt förkastliga som husdjur om man vill ha kontakt, sällskap eller liknande. Ormar är som fiskar, insekter, arachnider osv - intressedjur. Man håller dem av intresse, inte för någonting annat.

Här är en kalifornisk kungssnok på väg ut ur ägget
#21 Tack för den fina förklaringen.
Värd på Pyssel och medarbetare på Pärlpyssel.
Mina figurer: http://parlkonst.se/
Emo, ägare till Emos Shop sen 1973
Jag älskar dessa bilder de är som de finaste juveler man kan se, såå vackra.
Cris sajtvärd på Livskvalitet & Utomjordiskt.
Hemsida www.livskvalitet-2.se kliv in!
Varför står mina fötter på jorden när resten av min kropp är ute i rymden.
Jag tycker Lilah är den allra "häftigaste" Vilken färg
/Maria
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Tack Peter..för ny ormtråd!
Man kan inte sluta läsa och titta! 
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Men oj så himla fina dom är! Så vackra skarpa färger
Gillar ormarna i bilderna #1 , #15 & #16 mest. Oftast brukar det krypa lite i kroppen när jag ser ormar, men inte nu. Vilket framsteg 
// Lina - Värd på Bichon Kolla gärna in min blogg:
http://linaalgotsigge.blogg.se
Gud vad läckra!!!! 
Medarbetare: Sällskapskaniner, Support.