Just nu har jag inga djur, men visst har jag tänkt det när jag har haft djur. Men man får försöka tänka på allt det härliga man haft med sina djur. Och att det blir dags för dem att gå till de sälla jaktmarkerna är faktiskt bara ett problem för dig, inte för dem. Börjar de bli gamla och dåliga så vill de förmodligen dit. Minns vår schäfer som fick cancer i magen på gamla dar. Han hatade att gå till veterinären, men den dagen det var dags, då gick han dit och var glad. Han försökte till och med leka lite. Fattar inte hur han visste.

Och när man kommit över det hemska så minns man faktiskt bara det fina och roliga. Vi ska inte översätta våra liv på deras. Deras liv är kortare och de är beredda på vad som kommer, det är vi som inte är det.

Chik. Jag lider med dig.

I somras fick min katt Sigge, gå över till katthimlen.

Det var det värsta beslut jag någonsin tagit. Att bestämma över en annans liv, eller inte liv.

Har aldrig gråtit så mycket över något. Det är nog sorgligt när någon dör genom sjukdom eller olycka, men just det där att bestämma…

Jag satt och talade länge med Sigge. Förklarade, bad om förlåtelse, förklarade igen..

Tog bort mina hästar i höstas, en månad innan stroken. De
Det var fruktansvärt!
Medans jag ordnade med avlivning och tillstånd för begravning och grävning av grav gick dom helt stilla i hagen och mumsade!
Det känndes bittert och svårt!

Men nu, efter stroken och den här svåra vintern så känner jag att det var rätt beslut!
Bägge var gamla och lite småkrassliga!

Åh, stackar dig chic

Det är hemska beslut att ta och saknaden är så enorm. Håller med Gunilla med just det här att bestämma så totalt över någon annans liv är bland det värsta.

De gånger vi har avlivat djur så har jag försökt att tänka mig in i djurets perspektiv. Hur hade de gjort i det vilda "naturliga"? De hade förmodligen gått undan och dött och gamla katter och hundar brukar signalera ganska bra att nu är det nog. Nu vill jag inte mer.

I vilket fall som helst så är det så ledsamt

Det är svåra beslut Chik och de som lider är vi.Min Sheba fick Cancer i magen precis som Astas schäfer och jag glömmer aldrig att hon höll fast min blick när hon fick sprutan och den var så kärleksfull. Tänk på att de slipper värkande leder eller värre sjukdommar, du är en hjälpande hand.

Tackar för er respons. Ni har ju så bra tankar o jag vet ju att det är det som är rätt..

Men det är just det där o vara bödeln som jag tycker är så jobbigt..

Men, Men är väl en period som man är inne i nu..

Mammzing..Tog ju bort mina hästar här på gräset i somras den 28/6. stod o höll i chiks huvud o var med henne hela tiden..Hon avlivades med spruta.

Frank var med Bitzi…O nu käns det ju så härligt o slippa skavar runt o leka gömma häst på kvällarna.Fast då viste jag ju inget annat.

Kommer i håg en kväll när det blåste o snöade o var sådant skit väder o på vissa ställen så skönk jag till låren i snön.O när jag hade fått in dom då hade grimmorna fryst i manen.Huva mig att jag orkade.

Ville la bara gnälla…Nu är det ju ingen Livskvalitet precis..

#6 Inte bödel..ängel!

Visst är det svårt när djuren blir gamla eller sjuka. Jag har alltid "hjälpt" mina djur själv. Och alltid i den miljön där de har trivts bäst. Den siste var min trogne jaktkamrat som fick leukemi i höstas, han fick sluta sina dagar i skogen, nosande i marken som han brukade.

Svårt är det men man måste alltid tänka på djurets bästa, och jag tror att jag lyckats hjälpa dem i tid innan de börjat känna av ålderdomskrämporna.

Och som bumbleboo skriver så brukar det märkas när det börjar bli dags.

Usch ja…inga roliga beslut att ta Chik. 

Man har älskat detta djur över allt annat, skyddat och tagit hand om och gjort allt för detta djur. Att sen behöva vara den som "bestämmer" att nu är det slut tycker jag är så jobbigt och svårt. Jag har haft otroliga samvetskval varje gång, även om jag VET att det är rätt beslut.

Man får trösta sig med att djuren haft det bra och att man inte låtit dem lida på slutet heller. Bättre att avsluta det innan det går för långt. Du känner säkert när det är dax.

Chik. det är så tungt att ta detta beslut att låta älskade djur somna in för gott trots att man vet det är rätt.

Jag saknar mina hundar så mycket men en tröst är att vi får ses en gång igen.

Stor kram till dig.

Svåra beslut, men nödvändiga.
Beklagar att tiden är kommen för besluten!

Förstår att det är jätte jobbigt Chik. Har aldrig behövt ta ett sådant beslut än. Har bara haft katter innan jag skaffa Silver o dom har blivit överkörda. Det har varit fruktansvärt.

Jag tänker redan nu fast Silver inte är mer än 2 1/2 år att jag skulle bli förtvivlad om jag måste ta bort honom.

Försöker att tänka på hur mycket mina djur har gett mig och se tillbaka på alla fina stunder vi upplevt tillsammans under den tiden jag fått ha dom. Då blir det lite lättare.

(det är krig med internet någonstans,

mitt är seeegt o knasigt,inte bara på ifokus)

hundar,kattor och hästar,,

slipper iallafall låååååååångvården

De väljer inte heller hur de ska gå över..

*kramen*

penke

Jag var den som körde vår förra katt till veterinären, katten var sjuk, bara 2 år. Det var hur jobbigt som helst, jag kunde inte vara kvar när han fick sprutan, ¨jobbigt. Men han var sjuk och efteråt, (ja flera veckor efteråt) börjar det kännas bättre. Det är, tycker jag, jobbigare när de är unga. Vår hund blev 14 år, han var gammal och hade haft jobbigt av det en längre tid, det var skönt när han fick sluta sitt liv, inte alls som den unga katten.

jag känner med dig, det blir tomt utan dem. Men, det är så att djur lever kortare tid än vad vi gör och vi som tycker om att ha djur, ska nog fortsätta med det för de skänker så mycket glädje.