Jag har flyttat och bott på många ställen men kan faktiskt inte dra mig till minnes någon ilsken granne.

Störande grannar har jag varit med om men inget annat än att det har gått att lösa genom att prata.

Inte ännu. Nu ska vi få nya grannar på ena sidan och då undrar vi naturligtvis hur det blir denna gången. De som bor där nu är knappt synliga trots att de har tre små barn så de har varit väldigt bra.

Vi bodde över en tjurig pensionerad tant i vår första lägenhet.. Rasmus jobbar skift och kommer hem sent om nätterna när han jobbat. Men hon var på oss hela tiden om att han stampade i golvet, förde ett jävla liv och hon fick aldrig sova för att han var uppe tills på långt in på morgonen.

Det var ju dock så att han kom hem vid halv 1 tiden, satte sig vid datorn för att varva ner och sen gick och la sig. Och stampa i golvet? Nja, han gick.. Och sist jag kollade så var det okej att gå i sin lägenhet.

Hon hade också väldiga synpunkter om mina katter och att jag nätat in balkongen till dem. Och att tvättstugan inte skulle lämnas i ett vist skick.. vilket jag var mycket väl medveten om..

Vi hade aldrig en fest i den lägenheten, vi har inga barn som springer och hoppar utan vi bodde där han och jag. Men endå så var vi de högljudaste grannarna hon någonsin haft.

Så fort vi fick chansen flyttade vi hit till vår trea utan grannar under, nu har vi en granne och han syns och hörs knappt. När vi träffas i trappen så är han bara trevlig och vill prata.

Men våldsam nej, det var hon inte, bara irriterande och jobbig.

Hahaha vi har en nu,en nyinflyttat häxa precis bredvid,jag blev så trött på henne en dag så jag sade….men lilla gumman gå in och lägg dig:-) gissa om det tog skruv hahaha

Ingen ilsk..men flera "Besserwisser"!

Vi har en kärring i byn 50+ hon har ett jävl…temprament att allt och alla,även åt sina hästar som hon skriker åt så det hörs i ja hela byn.

Hon jobbar inom äldrevården och det är inte bättre där heller.

# 6

Måste vara jobbigt att leva så!

Både för henne själv..och för hennes grannar!

#7

Mest för henne själv,vi grannar vänjer oss.

Men mest arg blir jag när hon gapar och skriker åt hästarna

Ja jag har haft en gång en ilsken grannkvinna som försökte misshandla mig. Men trots att jag är en snigeln, var jag snabbare än hon. När jag lyckades först befria mig av hennes grepp. Jag ålade mig ur av min tröja och sprang upp i trappan i mitt hus. Men hon klampade efter, men jag lyckades gömma mig i klädkammaren.  Sedan gav hon upp och gick sin väg. 

Mina barn som var skolålder såg rysaren, men de bara hejade på. "Spring mamma och göm dig i klädkammaren, den dörren kan inte hon öppna."

Men när hennes man förstod allvaret om händelsen, flyttade de långt borta från mig och mina barn. Det var lika bra det. Hennes beteende kändes inte trevligt.

Har inte haft någon ilsken granne men en som hade väldigt konstigt humör.

En dagen hälsa hon inte när vi träffades vid brevlådan nästa dag kunde hon bjuda in på kaffe o bullar och var hur trevlig som helst.

Har lite svårt för såna personer. Hej kan man väl säga när man är närmsta grannar.

Fanns en psykiskt sjuk person i byggnaden intill den där jag bodde. Brukade passera utanför den byggnaden när jag skulle till bussen.

Då och då låg det fullt med utkastad bråte på gräsmattan framför huset. Elvisp, bunkar, stereodelar, böcker, you name it.

Personen hade då haft ett "anfall" och kastat ut grejer. Jag var tacksam över att ha sluppit vara i närheten och få prylarna i huvudet!