Jaa usch!!! Det är inte lätt att tackla alls.

De gånger jag har råkat ut för det så har jag talat, talat och åter talat…. Man måste försöka förstå varför de gör som de gör och sedan på något sätt förlåta. Annars går man sönder.

Jag har gått igenom det där med min mamma. Det är utsiktslöst. Jag har försökt förklara för henne. Hon har slagit ifrån sig.

Jag har fått släppa det helt. Hon förstår inte och vill inte förstå. Därmed får hon stå sitt kast. Hennes dotter vill inte ha med henne att göra.

Det enda man kan göra, är att koncentrera sig på att leva sitt liv ändå och göra det så bra man kan för sig. Försöka skjuta undan smärtan på en plats där den inte plågar en så mycket. Förlåta går inte, det skulle vara att ta bort hennes skuld och säga att hon inte gjort fel, och det har hon. Jag fokuserar på mig istället.

Beror nog på varför någon sviker..att utifrån det tackla problemet. Det bästa är väl om man kan prata med varandra..

#2 Jag har liknande erfarenhet som Bergspuman. Jag kan inte förlåta så länge personen inte på något sätt visar ånger eller försök till försoning utan tror att det är bara att rycka på axlarna.

Däremot måste jag för min egen del försöka gå vidare trots att jag inte kan förlåta. Jag får helt enkelt försöka acceptera läget som det är. Det vill säga utan hopp.

#0

Genom att erkänna de känslor som sveket (Sveken) i sig Orsakat  i mig och i mitt känslo liv,,,,,

Att se sveket för vad det var,,,Inte för vad jag trodde att det var,,,

När jag förstod min egna smärta och fann min egen väg ut ur den, så var det lättare att hantera sveken, som en gång mina nära gjorde mot mig,

och försonas med det som varit,, men även det som Är,,,

Säger lite som #2 och #4. Ibland går det inte att prata. Då får man försöka leva ändå. Ibland tar det låååång tid innan man kan släppa det. Men det brukar gå till sist.

Har bara blivit sviken en gång, och efter att funderat ett tag och insett hur "spelet" gått till.. blivit förba**ad… och är skapt med en förmåga att lätt kunna "radera vissa filer från hårddisken" så har det gått bra.

Man behöver inte förlåta.

Varken för sin egen eller någon annans skull.

Men man kan försonas med sig själv och gå vidare.