Det som jag pratade om förut. Jag skulle ringa till personalchefen och rapportera hur VD'n behandlat mig.

Det var en pers, men nu är det gjort. Jag har försäkrat mig om att hon inte går vidare förrän jag ger klartecken. Hon frågade om jag ville att hon skulle prata med honom. Ja, sa jag, men jag vill vänta några dagar.

Jag måste landa i det här först innan jag känner mig redo för nästa steg.

Men jag har berättat allt och sagt att jag vill ha en ursäkt från honom inför hela ledningsgruppen, att jag vill ha upprättelse, att balansen måste återställas.

Hon lyssnade på mig, avbröt inte utan bekräftade att hon hört vad jag sagt. Tydligen kände hon redan till händelsen, men inga detaljer. Det var VD'n själv som nämnt det.

Kantänka. Han begrep väl genast vad han gjort och att det kunde komma surt efter, och skyndade sig att tala om för ett flertal personer!

Men jag sa att det finns tre vittnen på vad han sa och gjorde den gången, så han lär inte kunna slingra sig fri.

Jag sa också att hans beteende mot mig var den direkta orsaken till att jag avsa mig specialuppdraget och till min deltidssjukskrivning i maj 3 veckor.

Känner mig mentalt slut nu, men ändå väldigt nöjd. Det måste bli känt vad den där karlen är kapabel till.

Jag har också påtalat behovet av uppföljning av den kritik jag riktade mot semesterplaneringen i somras, och de synpunkter jag framförde i samband med att jag gick in i väggen då, behovet av en sommarvikarie för mig och min kollega, och sagt att jag ser det som angeläget att det inte trillar mellan stolarna, utan följs upp.

Jo, hon bekräftade att hon pratat med min chef bara för några dagar sedan och sagt att han måste ta upp det med VD, dra det till ledningsgruppen.

Hyser en svag förhoppning att det KANSKE kan hända lite mer positiva saker nu… men vi får se.

Vad gäller min framtid på det där företaget, så orkar jag inte fatta beslut just nu vad jag ska göra. Och min policy är att så länge jag inte vet vad jag ska göra, så gör jag - ingenting .

Vad jag ska göra, får därför mogna fram i den takt jag klarar.

Pust, detta var en pers…