Jag har inga minnen alls från dessa helger som barn

Dom gick i ro så som du beskriver…Hos antingen Mormor eller Farmor..Sega o långaaaaa…

Fast jag tror att ungarna i dag hade mått bra av lite sådant..Men det är vad jag tror..

Sitta ordentligt o Äta flera timmar o snyggt skulle det vara också..Hummmm.

Jo visst skulle man sitta och äta fint men det var det värt med all den goda maten.

Man hade ju särsklida söndagskläder på den tiden så man kände sig väldigt högtidlig när man satt uppstyltad vid bordet men det försvann ganska snart eftråt i de vilda lekarna.

Vi fick inte leka  Vi skulle bara vara….Om vi inte kunde gå ut…

Jag är uppvuxen på bondgård och där var det inte någon större skillnad på vardag och helg. Pappa gick ut till ladugården på morgonen och sen på eftermiddagen igen. Såhär på våren så var det en massa annat som skulle uträttas, harva, gödsla, så, vältra, släppa ut kor, sköta stängsel osv osv.

På helgen kunde vi få stek och det var nog gott men det godast var mammas stekta höna… mums.

Mormor och morfar bodde ca 28 mil från oss och vi hade ingen särskild som vi träffade på helgerna. Men ofta kom min kusin från stan som kom att bli lite som min stora syster. Vårt hem  kom att bli som ett extra hem för henne då hennes pappa ständigt misshandlade hennes mamma … Hon älskade att komma till landet där det fanns katter, höns, kalvar, hölass att åka i osv…

Mina farföräldrar bodde nära och på söndagarna skulle vi dit för antingen middag eller kaffe.

När jag hälsade på farfar så var det att niga och ta i hand och eftersom han var i stort sett döv så pratade han väldigt högt och det gjorde att jag var lite rädd för honom, var bara runt 3-4 år men kommer väl ihåg detta. Han gick bort när jag var 5 år så det är i stort sett vad jag minns av honom.

Rosett i håret skulle man ha men precis som för Cristine så satt den inte kvar särskilt länge när jag äntligen fick gå ut och leka.

Morföräldrarna bodde nästan 20 mil bort och jag älskade att vara där och följa med morfar i allt han gjorde.

En helt annan tid var det, när jag berättar för mina barnbarn hur det var så tycker dom att det låter lite som en saga.

Ja när sommaren kom på riktigt så åkte vi hit till Tynderö till en släkting som hade bondgård vid havet och där var det slappare med klädseln, det var väl den förhatliga stickade baddräkten som gällde då..på land var den ok men så fort jag doppade mej så fick jag en stor vattensäck  nertill som drog ner baddräkten till knäna så jag fick stå där blåläppad under vattnet och försöka få den på mig igen.

Jag är imponerad av hur mycket ni minns

Jag måste uppenbarligen ha stora luckor…Stora helger som jul och vissa påskhelger när vi var bortresta minns jag men…inte mindre helger under året.

Bumbleboo - du är inte ensam. Jag minns inte heller någonting speciellt med våra helger. Minns knappt ens jularna.

#9 Puh, skönt att jag inte är ensam

Jag är tvärtom, jag minns mycket…

..nu är jag gammal nog att minnas ..förr :- )
men,inte tillräckligt gammal
jag minns mer resor till far&mor-föräldrar på vissa större helger
lite tråkigare,bara vuxen-prat,prat..
och alltid ,,samma mat(?) stek o potäter,gelé
o en massa sönderkokta grönsaker
på bägge ställena

nu är det förmycket 24-timmars samhälle

alltid nåbara,alltid något öppet
lite tidigare,var det nog en mer markerad ..Helgdag 
INGEN jobbade
förutom kvinntimmren som ordnade med sitt ..
å en lite titt till djuren ..

penke

Visst kände man att det verkligen var helg…tillsammans med släkt och vänner, lite finare kläder, maten var finare…och jag minns.

Även om somrarna…hyrde stuga på landet, eller på någon ö…sol, bad, fiske och logdans…minns hur vi ungar smög på dom äldre och deras tjo och tjim vid logen…dom trodde att vi sov…

Det var andra tider då…

Jag är liksom aggelin uppväxt i ett jordbrukarhem. Det var sällan någon skillnad på vardag och helg, förutom när det var något släktkalas eller annan bjudning.

Gårdens skötsel kom alltid i första hand, men när det väl blev anledning att fira något, helg/kalas, så gjordes det ordentligt.

#14 mmm de flesta dagar var lika, det var isf som du säger "större" födelsedagar eller tyvärr begravningar som gjorde att det blev något annorlunda. På en gård finns det alltid mycket som är viktigt att göra. Sällan fina kläder, de var inte till helgen till skolavslutning, sen ville jag sällan ha dem mer. Jag var ingen kjol-klänning-flicka

Den hemska nystrukna sidenrosetten kommer jag ihåg. Huga!!

Enligt min mor SKULLE flickor ha klänning eller kjol när det var helg. Jag lyckades alltid spilla, trilla och slå hål på strumpbyxorna eller hinna skrynkla ner klänningen innan vi kom iväg eller fick främmande. Jag var/är fortfarande inte någon kjol-klänning tjej.

Jag tror att tvånget då gjorde attman inte vill använda kjol/klänning nu, men jag tycker det är väldigt snygg. Det var inte ofta jag hade byxor i utlandet, det blev också för varmt. Och man måste lufta där nere också ibland.

#17 Tror också att tvång gör att man bojkottar det som vuxen. Men det funkar med shorts också när det är varmt…o visst är det snyggt, men jag känner mig "utklädd".

Jag hade aldrig rosetter och sånt, jag var en pojkflicka. Tvingades visserligen att ha något kjolliknande någon gång men inte ofta.

Trivs däremot bra i kjol numera och nu finns det så bra leggings och tjocka strumpbyxor att ha till så det är helt ok.

Jag minns en påsk när jag var liten. Vi hade utflykt jag, mamma och min kusin och vi gick en liten bit hemifrån,där vi satt och åt påskägg i en liten dunge, solen sken och jag minns att det var en härlig dag.