…

Ja detta är fruktansvärt  Vet inte men tror att alla filmer med våld, sex och porr kan inverka. De får ju en skev uppfattning och blir kanske omedvetet påverkade?

Det är ett våldssamhälle vi lever i det behövs mer mjukhet och kärlek i detta hårda tuffa samhälle.

#3 Jaa det behövs mer mjukhet o kärlek mycke mer.Var är vi på väg…det gör så ont i själen..när livet har blivit så kallt,hittar inte än ord,att beskriva va jag vill säga…

Arma människor barn,tonåringar ,vuxna, gamla,föräldrar…

Nog är det tragiskt alltid!

Sedan är jag nog tveksam till om det är våldsfilmerna som gör att ungar idag mår sämre, för nog beror det väl på att man mår sämre när man begår våldsbrott?

Det handlar nog snarare om en samhällsförändring där unga människor lämnas åt sitt öde alldeles för mycket. Föräldrar som inte har tid och/eller ork för att de jobbar, gymmar, går kurser, umgås osv osv. Idag är det ju fint att vara konstant uppbokad!

Däremot så tror jag tyvärr att porren har en betydelse. Det sätt man använder tjejer på inom porrindustrin ger ju väldigt tydliga signaler om tjejer och kvinnors värde anser jag.

Sedan späds ju detta på i i stort sett varenda romantisk film där tjejerna nästan alltid säger nej men om killen bara kysser/smeker dem ändå så får man se att det var vad hon ville hela tiden, trots sitt nej. Ett nej betyder alltså egentligen ja!

Jag håller med dej om att det är nog mest att föräldrarna inte har tid med dem., hur kan det kännas att gå omkring med en nyckel runt halsen. Dessutom är det så att när de är ensamma hemma är det fritt fram att titta på vad som helst på dator, och hur vet man vilka de träffar på nätet.

Föräldrar måste absolut ta mer ansvar…barnen fostras av samhället, från dagis till skola…på fritiden fostrar dom varandra…ingen annan har ju tid!

Säger inte att det alltid är så, många många föräldrar tar väl hand om sina barn. Och som samhället är uppbyggt kanske många föräldrar inte har nåt val.

Fick jag inte fostra mina barn själv…skulle jag heller inte skaffa några…

Sedan är det ju så att föräldrar tar så mycket ansvar de bara mäktar med. Men signalerna från "högre ort" pekar inte mot att barnen är det viktigaste.

Vi har fortfarande inte flexibilitet så att mammor och pappor kan jobba deltid och tillsammans lösa vardagen och ändå få jobba för pension och för sitt sociala liv.

Och kvinnor vill inte längre gå hemma och sköta om barn och bli fattiga pensionärer, totalt beroende av sina män så de jobbar.

Och barnen hamnar i kläm.

Som jag ser det är det bristen på konkreta lösningar för familjer så att båda föräldrarna kan fortsätta jobba, betala skatt och skaffa pension utan att för den skull behöva helt ge avkall på familjetiden det handlar om.

Kanske man vill, men inte har råd att gå ner på deltid…kanske finns andra lösningar, som inte alla ser…

#8 Jag tror att du har rätt, att det handlar till stor del om att barn och ungdomar lämnas för mycket vind för våg pga samhällsstrukturen som tvingar föräldrar till omöjliga familjesituationer.

Det innebär att ungdomar måste hantera och ta beslut om en hel del saker som de inte är mogna att göra. De lär sig att felprioriteringar och feltolkningar är rätt väg.

Ta bara det här med respekt, hur unga tolkar ordet, respektive hur vuxna tolkar det. Många ungdomar tror att respekt är samma sak som att inge rädsla hos andra. Vuxna ger andra sin respekt för att de uppskattar andra för vad de är och vad de står för.

Igår hörde jag några ungdomar prata när jag var på väg hem från dialysen. En av dem sa: -"när jag är i Rinkeby bland mina kompisar där och jag berättar att jag är från Gottsunda, då får jag respekt"

Men jag känner fler "äldre" som anser att respekt är likställt med omedelbar lydnad, utan ifrågasättanden och inte alls uppskattning än unga som kopplar det till rädsla.

Åtminstone den respekt man förväntar sig att barn och unga ska visa äldre.

Båda mina föräldrar jobbade så jag vet hur trist det kan vara.Nu hade jag turen att pappa var åtkommlig på affären då vi bodde ovanpå den, och att alla andra barn hade sina mammor hemma.

Dessutom var alla barn ute och lekte på gårdarna så man hade fullt upp.

Tror att mycket ligger i samhället och att det sen blir något allmängiltigt bland föräldrar… det är ju alltmänt så att barn får se vad som helst från mycket tidig ålder. De föräldrar som inte låter sitt barn se t ex vuxenfilmer från 5 års ålder blir betraktade som konstiga… de som inte tycker att barnet ska gå på disko från lekis blir konstiga föräldrar. de som inte tycker att barnen ska ha våldsleksaker blir konstiga föräldrar…  de som inte köper stringtrosor till sin tioåring blir…

Jag menar att de som tänker sunt kring sina barn blir av de "samhällsriktiga och populära föräldrarna" betraktade som tråkiga och omoderna…

#13 Är det verkligen så? Det har jag då inte träffat på en enda gång… eller så är jag så utanför så jag inte vet… Min tioåring har definitivt inte string och ingen av hennes kompisar heller.

Inte något av det andra du skriver har jag hört talas om heller, möjligen att de får se 11-årsfilmer innan de är 11 år.

#11 Jo det finns förstås folk till allt, men den där tolkningen är väl ändå på utdöende(?). Jag undrar om det inte hänger samman med gammaldags militärisk disciplin att tro/tycka så.

Man måste respektera alla, även små barn. Om man inte visar dem respekt så får man ingen tillbaka, så är det bara. Försöker man pådyvla andra oinskränkt lydnad, reagerar de med den absoluta motsatsen.

#13 Jo jag har sett exempel på det där. Sjuåringar som har sett hela "Sagan-om-Ringen-trilogin på DVD. Vi låter aldrig våra ungar se såna våldsamheter.

Det var till och med några föräldrar som skickade med sina barn Sagan om Ringen till filmstunden på dagis.

Gränsen för vår del går vid Harry Potter med vuxensällskap.

Stod det verkligen i artikeln att morden ökar bland ungdomar? Finns det några belägg för det? Enligt vad jag har förstått (minns inte varifrån) så stämmer det inte.

Sedan undrar jag vad som menas med ungdomar? Den misstänkte i artikeln var 22 år.

Här kommer kärringen mot strömmen

Vi lever inte i ett våldssamhälle tycker jag även om det finns mycket förändringar att önska. Vår värld är kantad av våldsam historia så vi är egentligen ganska förskonade i vårt samhälle.

Däremot ska vi inte blunda för vad som sker och vi ska givetvis hela tiden sträva för att det ska bli ännu bättre.

Våra barn och ungdomar måste få en trygg uppväxt och då föräldrar brister är det viktigt att det finns ett lyhört nätverk runtomkring som skola och övrig omsorg.

#16 Nej i denna artikel står det inte Maggan men jag läste om det för kanske två veckor sedan.

Ungdommar för mej är de som är under 30 år, det blir så när man är nära 70.

#18

Du är förlåten Cristine. Ungdomar i min bok är tonåringar. Det finns många 20+ som sitter i våra fängelser för grova brott och ingen kallar dem ungdomar. De är vuxna.

#15 grannens femåring har sett alla sagan om  ringen och allt vad du kan komma på… Jag var med en annan  femåring i leksakaffaären och han  skulle ha våldsleksaker och kände till allt som såna där stridsgubbar…

#15 Det får vi verkligen hoppar att du har rätt i

Tyvärr tycker jag att man ofta hör röster som höjs för att det ska vara strängare och striktare för att skapa lydnad, ungar som beter sig på stan kan gärna bli straffade rejält, skolan ska gå tillbaka till hårdare disciplin med betyg i ordning och uppförande osv så jag är nog lite tveksam om det verkligen är på utdöende, men det kanske är de sista dödsryckningarna vi ser

Instämmer med Maggan vad det gäller ungdomar, det är som att våra unga idag aldrig får bli vuxna, de är ungdomar tills de är 30 år, ska bo hemma och föräldrarna ska försörja dem om de inte fått jobb och det tycker jag är lite sjukt!

#17 Jag tycker inte att ditt inlägg stridetr mot våra andras inlägg?? Hur menar du när du skriver så? Jag tycker inte alls att vi lever i ett våldssamhälle och har nog inte skrivit så heller. Däremot upplever jag att många unga idag mår ganska dåligt, psykiskt, och det tror jag beror på dels att familjer är så spretiga idag, dels på att det ställe extrema krav på individen men ändå på att det är så svårt att faktiskt få lov att bli vuxen.

Man ska bete sig som en vuxen och ta ansvar som en vuxen men man får aldrig förmånerna det innebär att vara vuxen.

#21 Det var Indiana i #3 som skrev att det är ett våldssamhälle vi lever i och det var det jag inte riktigt höll med om.

Aha, men det var bara ett inlägg va? Men då fattar jag vart du fick det ifrån

Jag vet, jag borde skrivit #3 fast sedan kändes det som alla inlägg var med på att våldet har ökat men det var nog bara jag som läste in detta…

#22 och #23 Kanske uttryckte jag mig fel när jag skrev att vi lever i ett våldsamhälle men att det förekommer mycket våld i samhället läser vi ju i tidningarna varje dag.

Jag vet inte vad ni andra tycker men nog är det överfall, våldtäkt och mord väldigt ofta, det är det jag kallar våld.

Däremot är vi ju förskonade från krig och annart elände och jag är för att vi tillsammans skall kämpa för det som är positivt och att våra barn, ungdomar, medelålders och äldre skall kunna känna sig trygga i vårt samhälle.

Jag blundar inte för verkligheten så att säga.

Men som #23 säger det var ju bara ett inlägg ……..

Numera så skriver ju tidningar och annan media om ALLT vilket gör att inget undgår oss. Dessutom så har vi alla blivit bättre på att faktiskt anmäla övergrepp av olika slag vilket inte var lika vanligt för några år sedan.

Givetvis så ska det vara "noll tolerans" mot allt vad våld heter

Var har jag skrivit att våldet har ökat??

#27 Du har inte skrivit att våldet har ökat.

Jag uppfattade det så i inlägg #24

Jag uppfattade det så i inlägg #24

#29 Då får du nog läsa igen

Jag skrev att det var bara jag som läste in detta.

Ok trevlig kväll!

Ingen kan väl neka till att våldet i samhället har ökat???

Till och med i mindre samhällen tycker folk att det är otrevligt att vara ute sent på kvällen numera.

Och att besöka en bankomat sent på kvällen…….

#33 Visst är det så som du säger!

Våldet har kanske inte ökat, men det har blivit grövre och att påstå att samhället inte har förändrats i negativ riktning när det gäller den personliga tryggheten är fel tycker jag.

Jag är inte så väldigt gammal, men jag minns när folk aldrig låste sin ytterdörr och när folk bara gick till varandra, klev in och sa -"har du en kopp"?

Jag minns också när man kunde få fel på bilen, lämna den vid vägkanten och hämta den två dagar senare utan att den blivit rörd. Idag blir en bil som står två dygn någonstans snabbt sönderslagen och plundrad.

#35 Det är sant att människor upplever en stor skillnad i minskad trygghet idag men jämför man sedan med många undersökningar så har viss typ av våld inte ökat. Andra typer har inte ökat men blivit grövre.

Vad som har ökat är medias bevakning av minsta lilla och anmälningarna har ökat markant. Eftersom jag är född optimist så ser jag det ändå som ett gott tecken. Anmäler vi alla oförätter så visar vi att "det här accepteras inte"

Sedan kan inga siffror i världen ta bort människors rädsla och känsla av otrygghet men ibland tror jag att vi har en förmåga att skrämma upp varandra.

För något år sedan så var det ingen som tordes gå på Sundsvalls gator kvällstid då folk blev nedslagna och länsade. Nu har det blivit bättre genom bättre bevakning och föräldrar på stan.

För 20 år sedan kunde man gå genom stan sent en kväll, utan att vara rädd…skulle jag aldrig göra idag…

Jag instämmer med Bumbleboo, det finns flera förklaringar till att samhället upplevs råare och brutalare idag.

En av dem är att det bor många många fler människor i våra städer vilket skapar större skillnader och ökad känsla av orättvisa. Idag är grupperna som lever i utanförskap betydligt större än de varit och självklart påverkar det att synligheten för de grupperna ökar.

Men polisen säger ju själva att mängden brott inte ökat, däremot är de mer våldsamma och man ser mer vapen osv. Och med USA som förebild så är det ju inte konstigt om det blir så.

En annan är precis som Bumbleboo med skriver att det anmäls mycket mycket mer och att media bevakar ALLT vilket man inte gjorde för bara 15 år sedan.

#35 Jag minns oxå att man lämnade bilen för att trafiken var så gles så att man inte kunde få hjälp på väldigt lång tid

Det finns en brittisk professor i sociologi som studerat detta och skrivit en jätteintressant bok som heter: Culture of fear revisited han heter Fran Furedi.

Boken handlar just om hur vi i våra moderna samhällen bygger upp en massa olika skräckscenarion om sjukdomar, övergrepp, terrorattacker, våld, rädsla för främlingar, miljöhot osv medan fakta om hur det var förr eller hur det ser ut i tredje världen idag, visar att vi aldrig varit så trygga och friska som vi är idagens samhälle. Läs den om ni är nyfikna på ämnet!

Förutom att vi bor flera på samma ställe så är det också lättare för de som vill bråka att hitta andra som vill bråka. Bara att surfa lite på Internet.

 Du har säkert rätt Hoppfull, men förr på danserna slogs männen med knytnävarna mot varandra..rent spel.. nu attakerar de gästerna bakifrån  eller när de sitter, många med kniv,. På fotbollen skrek de och visslade…nu är det en massa huliganer som ger sig på vem som helst. Förr gick de omkring med plakat för att demonstrera, nu kastar de gatstenar. Utåt verkar det som det är mycket mer,

Läser man gamla böcker så förekom det både knivar och annat även förr i tiden. Mamma hade en släkting som blev dödad av en kniv på en dans i hennes ungdom. Så himla mycket bättre var det inte förr.

Men nyheter spreds inte på samma sätt.

Sedan får man tag i vapen mycket lättare nu för tiden. Och på varandra som sagt - det är lättare att bli ett gäng nu för tiden - lätt att samlas och diskutera taktik via nätet.

Om man upplever att det är mindre tryggt att exempelvis gå genom stan på natten nu än för säg 30 år sedan, så spelar det mycket liten roll varför man upplever detta tycker jag.

En av anledningarna, inte den viktigaste, men ändå en bidragande orsak till att jag vill bo på landet, är att jag tycker att det är obehagligt att bo i tätorten just för att jag inte känner att jag kan vara säker på att få vara ifred.

Jag har inget att jämföra med då jag alltid har bott i Göteborg (förutom sommarstuga då).

Alla mina nära, kära och vänner bor i Göteborg och jag upplever inte att någon är särskilt rädd. Jag är inte rädd om jag är ute sent om kvällarna. Min son är 26 år och har hela sin ungdom varit ute i Göteborg.

Jag tror att det är farligt att låta rädslan ta över. Själv skulle jag aldrig acceptera att rädsla skulle få styra mitt liv.

Självklart är det lätt att säga så när man inte har råkat ut för något allvarligare.

Men jag sa inte att jag är rädd, jag sa att jag inte känner att jag kan vara säker på att få vara ifred, det är inte samma sak.

OK, men då kan jag berätta att enda gången vi blivit bestulna var i sommarstugan på "landet"

Jag har flera gånger glömt att låsa dörren när jag går till jobbet och jag vet att det är vansinnigt men har väl kanske haft ren tur.

Om man pratar om att vara ifred för andra människor så tror jag att det är lättare att bli ensam i en stad. Ensamheten blir mer påtaglig när man har och ser människor runt omkring sig som är par eller grupper. När man hör grannarna genom väggen osv.