Vad Är Jantelagen????

Du skall inte tro att du är något.

Du skall inte tro att du är lika god som vi.

Du skall inte tro att du är klokare än vi.

Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.

Du skall inte tro att du vet mera än vi.

Du skall inte tro att du är förmer än vi.

Du skall inte tro att du duger till något.

Du skall inte skratta åt oss.

Du skall inte tro att några bryr sig om dig.

Du skall inte tro att du kan lära oss något.

På mitt arbete finns inte jantelagen…som tur är. Tänk att jobba i sådan stämning…

Kan inte påstå att jag känt av den på mitt jobb heller.

Jo den finns men i någon slags övergripande bemärkelse… inte personligen

Nä, inte Jantelagen direkt.
Utan slaveriet.
När nåt ska göras så ligger det på mej:
Dom andra hittar på nåt annat att fixa med och försvinner.
Inte utan att jag känner mej väldans utnyttjad ibland ( oftast )

Någon som vet…varför Jante-Lagen skapades…

Jag har arbetat på en sådan arbetsplats där Jante var den allra starkast rådande regelverket! Det var en vidrig arbetsplats som saknade alla former av solidaritet och omtanke.

Och det värsta med den var att den hanterade människor i kris och människor med stora hjälpbehov

Jag har upplevt det tidigare på olika sjukhusavdelningar jag arbetat på men jag har alltid kallat det för hierarki men visst är det Jante när man tänker efter.

Som väl är känner jag inte igen mig idag…

Citerat från WIkipedia:

Jantelagen (norska och danska: Janteloven) är en uppdiktad lag formulerad av Aksel Sandemose i boken En flykting korsar sitt spår (1933). Aksel Sandemose skrev på norska (bokmål), men växte upp i danska Nykøbing Mors, en stad han i boken kallade Jante, därav namnet "Jantelagen".

Jantelagen formulerar i ord den oskrivna lag, som säger att man inte får sticka upp och tro att man är bättre än andra på något sätt. Jantelagen kopplas ofta till kulturen på många platser i Skandinavien, särskilt tidigare då de flesta bodde på landsbygden och i mindre städer och kontakten med omvärlden var mindre, vilket gav mindre utrymme till förändringar. Motsvarande fenomen finns emellertid på många platser i världen.

Jante skulle jag inte kalla det, snarare "Skomakare, blif vid din läst!". Ett slags attityd att man inte ska överskrida sina gränser, man ska hålla sig till sitt område, inte lägga sig i, och inte försöka utvecklas utanför "sitt" område. Trist.

Vet int riktigt hur det är med den saken på min arbetsplats… Jag tillhör inte strebersläktet direkt…. Har inget direkt behov av att hävda mig… Antar att jag därför heller aldrig blivit måltavla för jantelagen…

Men bland eleverna märker jag ofta av de… Tyvärr…

Ja men den fins väl.Fast man får ändra lite.

Vi har väl ofta upmuntrat folk här inne..

Så jag säger att den fins…

Den finns väl lite överallt. Jag tycker till exempel att vi har svårt för att säga positiva saker om varandra. Vi letar hellre fel och kommenterar dem. Om någon gjort något bra så kommenteras det helst inte. Därför brukar jag själv säga att jag gjort något bra, när jag gjort det, och det tas emot lite blandat . Då sticker Jante upp och man får höra att man skryter och är dryg. Då brukar jag säga att jag kan väl inte skryta om något jag faktiskt gjort bra och eftersom ingen annan säger något så lär jag ju göra det själv .

Jante är nog egentligen ett mänskligt uttryck för rädsla. Rädsla för att någon annan ska vara så mycket bättre så att man själv glöms bort och försvinner in i massan… blir osynlig.

Jag tror att Jante är en gammaldags form av gruppskapande som innebär att hålla individer på plats. Inte skapa oro i gruppen och inte ge människor lust att ge upp det de håller på med och gå vidare. För att behålla gruppen intakt och bevara tryggheten.

I dagens samhälle har väl Jante egentligen spelat ut sin roll med tanke på den individualism som finns, men den har ett invant och stadigt grepp om oss.

På mitt arbete finns absolut ingen Jantelag. Snarare tvärtom…

# 15

Därför kan det ibland vara nyttigt, att möblera om i gruppen! Fler får chans, att komma med nya ideér…

#17 Ja det tror jag med. Om det finns bestämda regler för att man ska rotera eller turas om och att grupperna förändras så blir det enklare.

Liksom att alla ska fortbildas. Jag jobbade på en arbetsplats där massor av arbetskamraterna vägrade fortbildning. De blev bara förbannade och sa att de vägrade åka iväg och göra sånt.

#18 Men om man vill snöa in på sin grej då? Jag skulle få fnatt om jag påtvingades rotation… De som tar större ansvar och ambitiöst nappar på alla EU-projekt får alltid högre lön… Detta unnar jag dem!

Men det finns sådant jag värderar högre än karriär och feta lönepåslag… Rotera på om ni trivs med det - jag byter jobb den dagen de inför liknande på mitt jobb!

ja den var ännu vanligare förr

Tror det är ganska vanligt, att man roterar på arbetsplatser numera…vare sej man vill, eller inte…har länge undrat varför…kanske pga Jantelagen…

Hehe, jag stöter på den ganska ofta,tyvärr…

Jo att rotera kanske funkar på vissa arbetsplatser, men det vette sjutton hur bra det skulle bli om eleverna skulle få mig i matte och matteläraren fick ta min engelska…

Och än värre… Om mina dyslektiker skulle tas om hand av - tja - ska vi ta Idrottsläraren, he, he..

Näää… Tror nog det är bättre att jag får göra det jag är utbildad och specialiserad på - eller…

Inom äldreomsorgen säger man det är bra, att de gamla har samma vårdpersonal hela tiden…ändå roteras det…

#23 Men du kanske är extra bra på ditt jobb evrekaw!

Tyvärr är ju väldigt mångas erfarenhet att entusiasm byts ut mot leda och slentrian. Jag har själv haft lärare både som barn och som vuxen som använt samma gamla material de haft i övet tio år, samma stenciler, samma prov, exakt samma lektioner/föreläsningar osv.

Att byta jobb handlar ju inte bara om att få högre lön utan om att utvecklas och lära sig nytt men även att bitvis vara tvungen att göra saker som luckrar upp det invanda och slentrianmässiga. För alla arbeten får ju ett visst mått av slentrian och det är inte så många som klarar att vara entusiastiska i årtionden på samma arbetsplats med samma arbetskamrater. De finns de som klarar det och det är ofta oerhört populära inom sitt område och dem kan man bara gratulera.

#25 Det är ju det som är kicken med dyslektiker… Ingen är den andra lik och bara för att man klurat ut hur man hjälper en har man inget facit på nästa…

Det är snarare så att ju mer jag lär mig via fortbildning, kurser, litteratur osv. desto mer inser jag att jag långtifrån fattat allt… Jag har snöat in på detta för att jag älskar kicken/känslan för varje nöt jag knäcker - och det skulle jag verkligen inte lyckas med om jag harvade på i samma hjulspår - dessutom skulle jag dö av tristess…

Men - detta som ligger så varmt om mitt hjärta ligger inte inom ramen för EU-projekt och annat man skulle kamma mera både lön och status för… Men det skiter jag i - jag får all lön jag behöver via alla kramar av lycka från elever som äntligen klarat det, insett att de inte är dumma i huvudet - de har bara aldrig fått rätt hjälp!

#26 Men det är ju kanon!

Jag menade lika mycket fortbildning. Att man tvingas fortsätta lära sig inom sitt yrke, tvingas ta till sig nya metoder osv. Men tyvärr har jag jobbat ihop med många som vägrar och självklart påverkar det ju hur det blir om man har en sådan attityd.

När jag jobbade på ett ställe så bytte man ut det manuella beräkningssystemet mot ett datasystem som skulle räkna ut hur mycket pengar klienterna skulle få. Där fanns anställda som vägrade lära sig det nya systemet och istället fortsatte att räkna för hand. Trots att det blev fel och utbetalningarna blev fel…

Men där vägrade man konsekvent att lära sig nytt och förändra sitt arbetssätt och hävdade bara att ingen kunde tvinga dem. Och om chefen beordrade kurser (på betald arbetstid givetvis) så var man mycket oturligt sjuk varje gång… Inte gick de ju att avskeda heller med 20-25 år på arbetsplatsen på nacken!

Jag tyckte alltid att det var skitkul att åka på kurs. Även om det inte alltid var samma kvalitét på dem, så träffade man ju andra som jobbade med samma sak och kunde knyta kontakter och utbyta erfarenheter. Superviktigt för att utveckla sina egna kunskaper tyckte jag.

#27 Ja att stå och stampa i samma grop tills man går i pension måste ju vara ett ytterst långtråkigt vägval…

Det kan väl vara olika faser i livet man är mer eller mindre aktiv eller mer eller mindre fokuserad.

Just nu så känner jag att jag skulle kunna arbeta på med samma sak till pensionen. Jag har ingen som helst lust att "gå vidare" eller utveckla mig mer på mitt arbete. Jag är så nöjd med att allt löper i gamla banor.

#29 Absolut! Visst måste man få gå igenom olika faser!

Dessutom tror jag det varierar enormt mellan ett yrke och ett annat… Vissa kräver mera utveckling… Man kan inte dra alla över samma kam!

#30 Nej, så tror jag också…

Jag kanske sticker ut hakan här men jag tror inte att det finns ett enda yrke som inte utvecklas med ökad kunskap.

Det handlar ju som sagt inte bara om att byta jobb eller arbetsuppgifter utan snarare att uppdatera sin egen kunskapsbank i takt med övrig utveckling i samhället.

#32 Jag håller med dig också men ibland så "orkar" man kanske inte utvecklas mer och man måste respektera de arbetskamraterna också.

Det är inte alltid i livet man brinner för sitt arbete utan man bara jobbar på.

#33 Jaa, särskillt i dessa tider när det inte finns jobb att byta till. Man tvingas fortsätta med något man kanske är innerligt less på…

Man kan ju också ha gett massor tidigare utan att ha fått ett nå till tack och därför inte ser poängen… Skälen kan säkert vara oändligt variationsrika…

Nej då det kan jag ha full förståelse för så länge man inte har en attityd eller ett arbetssätt som blir negativt för andra.

För det är väl vad det egentligen handlar om eller?

Så länge man är en god människa som fungerar bra på sitt arbete och alla är nöjda med ens insatser så ser jag inga problem alls.

#35 Instämmer!