Ännu bättre på en flotte som driver nerför en älv.

Då kan ju äkenskapet kantra på ett tidigt stadium

En stor flotte och en lugn älv!

Kanske den som går mellan Sollefteå och Härnösand den är så smal att det skulle vara svårt att kantra. Det vore värre med en eka!

Tycker det är mera rofyllt med en eka, och sen rimmar det på smeka och leka, så varför tveka.

Ja ni kan ju alltid ligga på botten!

Varför inte berätta hur ni skulle vilja ha en dröm vigsel.

Absolut ska alla göra precis det som passar en själv och ens liv. Det ska ju ändå bli ett minne.

Oavsett vad man väljer så manifesterar det ju det "förbund" man vill ingå och speglar de då parets personligheter så blir det ju perfekt.

Många gifter sig i kyrkan bara för att det är gammal tradition och jag tycker det är OK om man nu vill det.

Eftersom jag redan är gift sedan mååånga år så kan jag i efterhand tycka att mitt bröllop var perfekt.

Vi gifte oss i kyrkan och ville ha ett lite förmiddagsbröllop men av någon anledning valde vi en av de största kyrkorna i Göteborg

När vi tågade in så satt de närmast sörjande på första bänkraden och resten av kyrkan var tom. Min blivande man och jag fick världens fnitteranfall och jag minns än idag inte att jag har svarat "ja". Jag minns bara att prästen hade röda extraprislappar på sina skor när han knäböjde och när vi vände oss om så satt pappa och grät som om han var på en begravning och jag skrattade så jag hade ont i magen.

Det hände fler tokigheter (jag brände hål på min klänning med cigaretten när jag skulle röka runt kyrkhörnet bl.a)

Vad jag ville komma till är att mitt bröllop kanske skulle vara misslyckat i mångas ögon men vi har skrattat gott åt detta minne och det passar vår bisarra personlighet.

Det viktigaste är att båda är överens om hur bröllpet ska vara.

Huvudingrediensen måste absolut finnas med och det är kärleken för varandra. Sedan är egentligen allt annat av underordnad betydelse.

Brudparet ska vara nöjda och lyckliga. Inte ha sitt bröllop på ett speciellt sätt bara för att det finns andra som förväntar sig det ena eller det andra.

Har paret ett gemensamt intresse kan det kanske vara trevligt att planera utifrån det.

Barfota på en blomsteräng tillsammans med de närmaste…med mat och fest på samma äng.

"Smyga" iväg och gifta sig och sedan bjuda in släkt och vänner till fest.

Kyrkbröllop med massa gäster och fin middag efter.

Jaa, det finns så många olika sätt att göra det på, men som jag skrev tidigare…huvudsaken att paret är överens om hur det ska gå till, för det (kanske?!) är deras viktigaste dag i livet och det ska vara en dag som de kan skratta, gråta glädjetårar och le åt, i många, många år framöver.

Nu ska jag inte gifta mej, men om jag gjort det skulle det absolut varit något annorlunda..helt säkert.

Här kommer en "surprise" efter ett tag!

Mitt första bröllop var en smygvigsel i Sigtuna rådhus. Ingen fick veta något, bara våra två vittnen. Vi var inte ens särskilt uppklädda, dvs. han hade kostym och slips, jag hade en ganska enkel blus och kjol, men nyfärgade sidenskor och bukett. Ingen fest, ingen mottagning.

Om jag gifter mig igen, skulle jag vilja ha en vacker vigsel utomhus eller i en borgruin. Helst skulle jag vilja tåga upp mot vigselplatsen genom en trädallé *L*. Ingen kyrka, jag är ateist och har gått ur kyrkan, vill inte ha gudsord inblandat. Då vill jag vara vitklädd, men kanske inte snövitt. Ingen lång klänning, den ska vara trekvarts eller halvlång. Ingen krona eller slöja, bara en hårprydnad och en stor bukett. Och efteråt ska det vara en fest, med mycket musik.

Obs ingen möhippa tack!!!!!

#10  Jag bodde många år bara en bit därifrån och såg många lyckliga par komma ut från den gamla byggnaden.

Själv har jag gift mig i Sigtuna, men inte i rådhus.

#0 Men Svens fråga gäller inte Sigtuna.  Den frågan svarar inte jag annat än att man ska välja platsen och alltihopa efter bådas vilja och inre känsla. Då blir det vackert minne resten av livet.

Pirkko

Jag känner inget behov av att gifta mig men om det var jätteviktigt för den jag levde ihop med att vara gift så skulle jag göra det för dens skull.

I Venedig. I en gondol, dekorerad med röda rosor, en sjungande italienare och massor av folk runtomkrig…romantiskt…

Min man och jag är inte några större romantiker och vi har båda tyckt att alla stora bröllop vi varit på varit ganska jobbiga och tråkiga. Vi var väldigt överens om att ha det litet. Så när vi gifte oss förra året gjorde vi det så som vi ville ha det. Vi var fem personer, min man och jag, två vittnen och en vigselförättare. Alla var vänner till oss. Vi käkade en god trerätters middag och avslutade sedan med vigsel. Morgonen efter åkte vi iväg på en resa och skickade kort till alla vi kände så att de skulle veta att vi gift oss. Det var föräldrar som blev aningens besvikna, vilket vi visste att de skulle bli, men det här var vårt bröllop och det var så vi ville ha det.

Vi gifte oss 1985 i Holland. Där gjorde man nog en större affär av bröllop än man gjorde i Sverige - på den tiden.

Vi vigdes i rådhuset i den lilla staden Breukelen i Juni månad. Släkt och vänner var med, kanske 30 - 40 personer jag minns inte riktigt.

Sedan blev det fest i trädgården hemma hos mina svärföräldrar. Det blev en trång tillställning då en trädgård där inte är mycket större än ett ordinärt svenskt vardagsrum.

Skulle jag gifta mig idag hade det blivit endast med dom allra närmaste. Givetvis på sommaren - gärna ute i skärgården på någon vacker liten ö.

<Jag har för mej att varje Holländare har ett utrymme på 40 kvm att bo på, är det riktigt? Jag menar då trädgård.

#16

ja det kan nog stämma. Om man inte är rik och kan köpa sig något lite större. Men såna hus och trädgårdar som är vanliga i Sverige har inte ens dom rika där. Där är det bara rika människor som har fristående hus. Dom allra flesta bor i radhus.

Inte underligt att de köper upp gårdarna här.

På tal om bröllop var jag på ett, där de gifte sig mitt bland fåren de just köpt in.

#18

nej det är inte underligt alls. Det landet är så fullproppat med folk så dom får inte plats allihop längre.

Gifta sig bland får… nej det skulle jag nog inte göra

Men en sak som jag faktiskt är glad för är genom att vara utlandsgift så slipper jag två ringar på vänster finger. Det ser så "gift" ut tycker jag.

jag har bara en ring på höger finger enligt Holländsk tradition. Det räcker bra

Det är något jag aldrig tänkt på…mina föräldrar hade bara en!

#20

ja i dina föräldrars generation vår det nog vanligast med bara en ring. Det här med förlovningsring kom nog senare.

Vi har också bara en ring trots att vi är svenskar. Vi återanvände helt enkelt våra förlovningsringar.

Jag har väl några drömmar om ett "naturligt" bröllop i ett litet kapell söderöver..

Trad. kyrkbröllop tycker jag känns mer för det unga paret,med två släkter plus många vänner som fyller upp kyrkan o hyrda lokalen
dvs "första giftet"

"andra giftet" o/e senare i livet,ev. med några av ungarna som extra vittnen ..är det ..lättare att göra det ståendes barfota i vågornas skvalp 

ett stort eller litet..
har väl att göra om man vill ..lova hela världen,eller bara varandra (?)

penke

Nu skriver jag som jag menar att jag tycker är rätt för mig.

Om en känsla finns som är så stark att man vill ge någon hela sin kropp och själ, utan någon som helst beräkning i tanken. Utan man gör detta vad jag tycker är mycket stora steg i ens liv. Vid sådant tillfälle vill jag känna mig helt trygg med partnern inga frågetecken får längre finnas. Och plats ställe och form har ringa betydelse, det är avsikten som räknas, för detta löfte är starkt.