jag tycker att man ska hjälpa till. Däremot är det inte någon idé att försöka tvinga personen till något. Steg ett tycker jag är att tala om för personen att man vet. Att sedan fortsätta göra det då och då och även tala om att man är beredd att stötta om han/hon vill ta tag i det. Man kan inte hjälpa någon förrän den är beredd att hjälpa sig själv, men ibland får man dem att vakna lite när han/hon fattar att alla andra vet.

Tycker självklart att man ska lägga sig i och försöka hjälpa på bästa sätt. Men kan säkert vara svårt om personen inte vill erkänna sina problem.

Inte det lättaste tror jag.

Man skall lägga sig i.

Du gör det ju för att du bryr dig.O det kommer motagan att mära när den blir okej.O det kan ju ta lång tid.

Om man inte säger något så bryr man sig inte.Sen så kan man många gånger säga det i lätt ton…

Särskilt om det är andra inblandade som barn… då har man ju skyldighet att värna om barnens bästa oavsett vad personen själv tycker.

Ja man ska lägga sig i men sen beror det ju  på om de som behöver ha hjälp vill det.

Jag tycker också man ska försöka hjälpa till, försöka vara ett stöd för de inblandade. Men jättesvårt att få hjälp utifrån, om den drabbade inte vill erkänna sina problem. Känslig fråga…

Ja,man ska lägga sig i/bry sig om..

men,det kan vara en svår balansgång..
Om "släkting" blir rädd(arg) å slå bakut,slänger ut dig,tar avstånd från dig..för att kunna ta sitt (smyg?)supande ifred..
..anklagar dig för allt möjligt ..skvaller o sk-tsnackande
(å då försvarar du dig med..att h*n super…. !!! )hmm.

fast,ibland kan det bara vara bra att "släkting" får reda på att det inte är så ..osynligt som h*n trodde..

det är ..väldigt vanligt,i varje ..storfamilj,(tex. farbröder/mostrar inräknade) finns det mer än en som.. :- (

penke

Man ska lägga sej i tycker jag. Men man kan aldrig hjälpa någon som inte vill ha hjälp. Personen måste inse att den behöver hjälp. Finns de som inte anser att de har problem med alkohol/tabletter.

Tycker att det är en skyldighet att på någotvis uppmärksamma personen i fråga om att "man" faktiskt ser vad som är på gång.

Då ger man inget utrymme för att tvingas spela med i charaden.

Hjälpa kan vi endast göra om personen själv vill ha hjälp.

Finns det barn med i bilden, desto viktigare att värna dem.

Det finns en hårfin skillnad mellan att hjälpa och stjälpa i dessa fall och det kan hända att vi åker på hårda smällar när vi väl lägger upp våra iakttagelser på bordet, för beskådande.

Det är tufft och det är hårt, både för den som missbrukar, dennes närstående och för personen som väljer att ta beslutet om konfrontation.

Men visst ska vi visa att vi bryr oss.

Det är svårt dock om personen ifråga blir hotfull mot sin familj om den konfronteras…

#10

Det är svårt.

Missbruk och våld går lite hand i hand enligt min erfarenhet, så även om konfrontationen uteblir, så finns rädslan för hot om våld med i bilden. 

Kanske inte alltid men många gånger är det så.

Jaa, det är mycket svårt!

Tycker absolut att man ska tala om att man vet vad personen sysslar med så han(hon) inte tror att folk inte märker av alkohol eller drogproblemen.

Så länge man inte erkänner för sig själv att man har problem o behöver hjälp så nekar man o slingrar sig till alla som berör ämnet. Och är inte motaglig för någon som helst hjälp.

Men att påpeka att man vet kan ge en tankeställare hos vederbörande.

Jo, man ska men det är inte alltid man kan eller alltid det har så vidare god effekt tyvärr.

En släkting, det beror kanske på hur nära man står varandra också. Är det värt det? Kanske finns andra i mer omedelbar närhet som är bättre lämpade? Kanske man ska börja att prata med dessa.

Det är jättesvårt då man som sagt inte vet omständigheterna men en gyllene regel är väl ändå att man helst ska reagera.

Jag var tillsammans med en som hade grava alkoholproblem.
Jag försökte få han att sluta dricka, iallafall på vardagarna. Men han ille inte själv. Och då kan man tyvärr inte hjälpa till.

Han hade fått hjälp många gånger innan men trillade alltid dit igen.
Så han sa att ingen kunde hjälpa honom.

Sista gångerna jag såg honom satt han med pistolen mot huvudet. Då blev jag rädd!
Jag fick han att lägga ner den och ta sej i kragen. Men efter ett tag så försvann han bara.
Han var hemma men öppnade inte. Så jag ringde polisen ifall han hade gjort nåt dumt.
Men han var "bara" full.

Så tyvärr kan man inte hjälpa nån som inte vill få hjälp hur mycket man än försöker. Det kan nästan bara bli värre.

Min ex har alkoholbroplem och det var en ut av orsakerna att jag bad han flytta….Han vär våldsam mot mig med och det anmälde jag han för. Sedan efter det har han inte rört mig. Jag ser hur hans liv mer eller mindre förfaller.Inget har han lust till om han inte kan mer eller mindre få lite alkohol för det han ska göra. Nu kan han vara nykter i mellan längre tider, då han inga pengar har och jag vägrar köpa något med i alkohol till han men man märker med att han lider.

Har funnits stunder då jag har mer eller mindre fått hjälpa han upp ur sängen, lägga han i en varm bad, tvätta han och hans kläder och ha han liggandes i ett rum med öppet fönster då hela han har lucktat gammal sprit m.m Ja sen även att när han kommer i en period då det ska drickas att det dricks bara mer och mer och fler dagar och sämre och sämre blir han dagarna efter.

Sedan så spelar han ochså. Ja det är spänningen i livet att stoppa de pengarna som man har under en månad i en aparat som man vet att man inte kommer vinna något ur….Sedan efter det blir man då förbannad, ångesten kommer, man ska slå sönder aparaten och dränka sig i alkohol. Ja hur många gånger jag inte har sett detta beteendet och försökt hjälpa. Skickat med han mat så att han mat ska ha, betalat hans busskort och det övriga nödvändiga som man behöver för att kunna överleva vardagen.

Ja varför jag har funnits brevid han är ändå är nog att jag har tänkt att kankse en dag om jag nu ställer upp hjälper han och stöttar han och försöker visa han en bättre väg så kankse han lyckas ta sig ur detta hela…..Men ju mer tiden går ser jag att jag kan inte hjälpa en människa som inte vill ha hjälp…För om han verkligen hade viljat ha hjälpen hade han själv även försökt ta sig ur detta hela. Sen så är det alltid vännerna…Ja dessa betyder så himla mycket för han, för de gör precis likadant som min han själv gör. Har flera gånger försökt prata han tillrätta…Bryt med dessa och skapa dig ett nyt liv, men det har han inte gjort än.

Ja säger jag man ska försöka hjälpa en som har broplem med tex. Alkoholen men då måste människan verkligen vilja det själv för annars går det inte, det har jag fått inse….Min dörr har tidigare varit så ofta öppen för min ex. Jag har fått sitta nätter/dagar och vara orolig för han….Men känner som så att detta måste ta ett slut. Vill han ha hjälp får han söka det själv….Jag kan inte hjälpa han mera.

Det blir lätt att man dras med i ett medberoende, även om man själv inte missbrukar.

Hjälpa till/ säga vad man tycker. Men allt till en viss gräns. Missbrukare kan vara otroligt manipulativa. Det är inte för inte en massa anhöriga utvecklar medberoende som det numera finns stödgrupper för att lära sig hantera.

Min exman är alkoholist. Det finns en gräns när man måste se att man inte kan hjälpa. Det måste finnas en egen vilja hos den som har beroendet också.

#19

Så är det.

Ja bara en sådan sak om att inse att de är missbrukare inte bara festare… för vem har rätten att säga till någon att den missbrukar om ni förstår hur jag menar.

Jag tycker man har rätten att säga att personen missbrukar om de dricker 5-6 st 7,2:or varje vardagskväll.

Det beror lite granna på hur missbruket påverkar andra också.

..det var några tankar till..som "kom" till mig ..

Ja,..man ska bry sig/lägga sig i !
men,som flera har skivit redan..

det handlar om .."vuxna" mäniskor
det går inte/aldrig att tvinga  någon,det är emot dennes vilja

Det är du själv som kan sätta gränser.
säga: (det ÄR tufft)
Jag älskar Dig,men avskyr ditt drickande!

Du är Välkommen när du är nykter.(PUNKT)
(och sedan verkligen mena och stå för orden)
det  kan vara ..hjärtskärande …

men,det är respekt,
både den du Ger och den du Får.

penke

#22 ja det håller jag med om jag tänkte kanske i något med diffusa fall… men där det sups varje helg tills personen spyr och inte kan stå själv… men sköter jobbet…

Jag lade mig i/ brydde mig i en närståendes alkoholmissbruk.  Tog kontakt med kommunens hjälpare. Vi gick hem till personen, som nekade till att det fanns problem. Denna person vände allt till att detta var fantasier……

Jaja, "fallet" avslutades. Personen som det gäller är periodare, kan inte behålla ett jobb. Bor med en periodare som behåller sin anställning på nåder.

Några år senare höll sig denna närstående utan alkohol i ett år !! Vilken var helt underbart för  alla i omgivningen. Sambon fortsatte vara periodare….och kom inte hem under en helg…. DÅ tog "huvudpersonen" till flaskan & kvävdes av sina egna spyor……

För min del har det ju blivit mitt i detta hela att jag själv blir mer och mer emot alkohol. Har alldrig själv haft problem med alkoholen och mera avsmak får jag för det.

Växte upp i ett hem där man inte använde alkohol hur som helst. Mamma såg jag inte ta en enda droppe innan jag var i ca 15 år åldern tror jag.

Ja man kan inte göra så mycket när en människa tackar nej till hjälp. Så gör min ex, han har inga problem, varken med spriten eller annat. Vaknar han nästa dag och har ont i huvudet eller svårt att gå så skyller han på att han har sovit dåligt. Ja han kan komma på hur många ursäkter som helst. Ibland så hade han svårt att andas….Inte mycket man sov de nätterna då man var orolig för vad som kunde hända om man somnade. Sedan så allafal min ex ett väldigt självsäker  bild på sig själv. Ungefär som störst, bäst och vackarst, fast han inte ens ett jobb har just nu och kan inte och har inte ens tanken på att bli självförsörjande.

#25 Jag tycker inte det är diffust… Bara för att man sköter jobbet och är nykter där kan man vara alkoholist. En del super på kvällarna eller håller sig till en massa folköl under veckan och sedan tutar de rejält hela helgerna och semestern.

Barnen, exempelvis, möter aldrig en nykter förälder - för de är ju inte med på jobbet…

#28 Nej så tycker jag med, men personen ifråga håller nog inte med om det. Som jag ser det kan man vara missbrukare även om det enbart sups på helgen och inte alls i veckorna med.

Jag ser det inte som att man lägger sig i utan man BRYR sig! Det är självklart att man måste göra något om man kan och inte sätta på sig skygglappar!

Man ska uppmärksamma en person på att det märks att den dricker, sen är det så sant detta att vill inte personen i fråga se sina problem eller ta tag i dem, ja då är det i stort sett omöjligt att hjälpa.

Inte ens ett barns bön om att föräldern ska sluta hjälper. Då är drogen väldigt stark, jag vet, eftersom jag varit det barnet.

Men finns minsta chans att personen verkligen blir hjälpt av att någon ser och bryr sig, ja då är det en plikt att försöka!