Jag vill inte ha nån gravsten - jag vill bli ihågkommen i människors hjärtan. Och sen ska jag spöka för dom

Villi inte ha någon gravsten, vill spridas på vacker plats

Vill inte heller ha någon gravsten utan helst spridas ut över vatten. Ska också komma tillbaka och busa med ungarna, har jag lovat dem

Vill heller inte ha någon gravsten,

utan ligga i den vackra minneslund vi har här.

Komma tillbaka och spöka?   Ja, kanske…

Sisa

Jag har valt en liten natursten till min grav och på stenen ska bara stå mitt namn, födelse och dödsdatum. Tankar om mig har var och en sina egna!

Jag vill oxå ha en liten natursten från sjön i fjället där jag är uppvuxen. Som Gunilla så vill jag bara ha namnet och kanske datumen på den. Jag vill hellre bli ihågkommen i människors hjärtan.

Vill inte att någon ska ha "bry" med att hålla nån grav i ordning efter mig, så vill hamna i minneslunden.

Ja, ska väl förtydliga att stenen ska ligga i minneslunden

#8 har man gravstenar i minneslunden? Tror inte jag har sett det någonstans..

Bra fråga..

Jag skall bara kremeras oläggas i lunden.Det är ju bara skallet.

Vill inte ha någon form av cermoni..Utan borta var jag…

Men jag vill att man skall komma i håg mig med ett skratt o prata om mig på ett posetivt sätt..

Men sen är jag ju med dom överalt.. 

#9 Det tror jag väl att man kan ha? Minnesstenar? Fast det får ju bli små… men jag känner verkligen inte till det för jag har ingen anhörig som ligger i minneslund. Jag vill inte bli jordfäst hur som helst.

Jag vill bli ihågkommen som en varmhjärtad människa, med lätt för att skratta och som alltid hjälper till när det behövs… Sedan blir det nog ingen gravsten till mig heller, har inte riktigt bestämt mig ännu, men antagligen blir det en minneslund…

Min Farfar o farmor hadde familje grav på Mjösundskyrkogård (ca 2 km från där jag bor) så nu ligger mina föräldrar där också tänkt är att vi också ska utnyttja denna grav. Det blir både praktiskt och underlättar för de annhöriga när det bara är en grav. Ang gravsten finns det en nu med F……..B………familjegrav. Mina föräldrars förnamn o årtal när de är född o död ska graveras in. Själv vill jag ha en liten natursten med namn o årtal framför den stora stenen..

Vi har också en fin minneslund men tyvärr brukar denna inte få vara ifred av ungdommarna som brukar förstöra runt om i Njurunda den ligger väldigt avsidis nere vid en liten å.

Jag vill inte ha nån stor begravning och alla får minnas mig som dom tyckte jag var inga stora tal här.Jag ska brännas tycker det är mest praktiskt. Sen kommer jag att spöka för alla så akta er=).

#11

nej minneslundar är anonyma gravplatser just för att undivka att det blir enskilda gravar. Lägger man dit en sten så plockas den säkerligen bort.

När man begraver någons aska i en minneslund får dom anhöriga inte vara med - just för att man inte ska veta exakt vart den ligger.

#14 Så trist… så om man kremeras får man automatiskt ingen plats att gå till eller finns det andra alternativ då?

#15 Visst finns det alternativ. Man kan välja en urnlund tex. Då grävs urnan ner i marken eller ställs inne i en mur. Brukar vara en liten gravplats till där man kan ha gravsten och blommor.

Aha, det låter bättre… tänk så liten koll jag har på döden Fick stora doser som barn men sen har jag varit ganska förskonad!

#15

alla mina bortgångan anhöriga är kremerade.

en har en egen personlig gravplats för urnan - med gravsten, där man kan lägga blommor. En riktigt grav att sköta alltså.

de andra är begravda i en anonym minneslund där ingen vet exakt vart dom ligger. Anhöriga brukar lägga blommor och ljus runt en vattendamm mitt i lunden. Det är väldigt fint och helt okej tycker jag.

Det  beror helt på vilket man väljer - kremering har inget med det att göra.

Sen har jag ingen aning om ifall kistbegravning är möjlig i minneslund - jag tror inte det.

Jag tänkte donera min kropp så jag vet inte hur det blir efteråt det måste jag ta reda på. De mina minns mej ändå och kan göra som jag gör med mina föräldrar. Tända ett ljus och tala med dem hemma. Jag kommer att vara med dem och hjälpa så gott jag kan.

Det här med att donera sin kropp - hur gör man det?

#20 Det finns donationskort på apotek och sjukhus som man kan fylla i tror jag…  

(Det borde man ju göra…)

Men det gäller väl bara organdonation och inte hela kroppen?

jag har hört att man kan donera hela sin kropp till forskning - men jag vet inte om det är sant…

Här är några länkar där ni kan läsa om donation.

http://www.donationsradet.se/templates/DR_Page____352.aspx

http://www.donationsradet.se/templates/DR_FAQList____385.aspx

http://www.netdoktor.se/transplantation/?_PageId=225

Men även om man donerat blir ju själva kroppen kvar och ska begravas eller kremeras, det avgör väl familjen om man inte själv uttryckt sin vilja eller?

#15 Min mamma är kremerad och har en "stor" vanlig grav med sten. Vi var med vi bisättningen och de hade grävt ett lagom stort hål för urnan.

För egen del så låter jag mina anhöriga avgöra hur de vill göra med mig. Grav eller minneslund. Det enda krav jag har är att jag SKA kremeras.

Jag har inga särskilda önskemål om text på ev. sten. Mitt namn räcker gott.

Det är mitt eget ansvar att göra så att jag blir ihågkommen på det sätt jag vill…

Jag vill inte lämna de närstående med en grav att sköta utan hoppas de kan minnas mig i sina hjärtan ändå och jag kommer ju att finnas vid deras sida ändå och inte sitta vid en grav & lura.

 Den saken får mina barn avgöra i slutändan. Men redan nu, vet de, att deras morsa "vill vara dö, så som hon lever". Ingen kyrka, ingen präst, gravplats om de vill ha den. Annars bara "burken". Min dotter har sagt "mina bröder knappas vill ha dig hemma hos sig, men jag kan tänka mig ha dig i burken på bokhyllan". "Då kan vi umgås och även fortsätta att bråka emellanåt". Somliga kan tycka att vi är knäppa hela bunten. Men viktigaste är, att vi trivs vara som vi är.

#26 Så tänker jag med… samtidigt som jag känner som #25 att det kan de själva få avgöra hur de vill ha det. Själv vill jag kremeras men efter spelar ingen roll för mig.

# 28 Kan nog hålla med, vad som känns bäst för de efterlevande får det väl bli.

Jag menade donera min kropp till forskning. Jag har tagit kontakt med Umeå, men de har tydligen så många donationer så jag får söka vidare.

haha

kan man inte ställa sig i kön?

Jag vill inte att det ska stå något alls speciellt.. Mer än mitt namn typ..

Vill bli ihågkommen för den person jag är. Alla har olika minnen.

Är glad om de är positiva och ger glädje eller ett leende.

Det får de anhöriga avgöra hur och var jag finns efter min död. 

Det finns ett papper om de vill Men det kan de slänga oöppnat om de har egna tips.

Sten, ja, det tror jag. Jag släktforskar ju själv. och tycker det är kul att hitta de gamla släktingarnas gravar.

Det får mina eferlevande bestämma, vad som ger dem bäst tröst. Och jag behöver inte heller ha några ord på en sten, hoppas bara att jag fortsätter finnas i deras hjärtan.

..med en blandning av glädje..och sorg.
glädje att fått mötas,sorg för jag berörde ..

utan det,spelar det ingen roll vad som står på en liten eller monumental sten ..

egentligen har jag ..länge tyckt att gravar o likande är till för efterlevande,
själv vill jag ..lämna tillbaka den kropp jag ..lånat till naturen/Jorden
bli mask-mat o in i kretsloppet igen :- )

en gammal tanke är oxå att helst skulle jag vilja vara i kroppen på mitt begravnings-kaffe,skratta o glamma med alla de jag mött..
men,istället bör man ta vara på alla *ögonblick* som om..

*Minns döden,lev livet*

penke

Ler lite

Det var en gammal man som jag genom mitt jobb besökte då och då.  Tog det alltid i slutet på dan. för han var mycket för att berätta.

Han frågade en gång om han kunde bestämma om sin egen begravning. Han var säker på att släktingarna skulle göra det så enkelt som möjligt. Var inte sams med det syskon som nog skulle se till att det blev hon som fixade begravningen och så snålt som möjligt.

Ja, visst kan du skriva ner, men det blir ju önskemål.

Då gör vi det sa han och så gör vi testamente samtidigt. Jaha. Jag kontakte en jurist som fixade den biten.

 Men så var det begravningen. Han ville absolut bli jordbegravd ingen kremering här inte. Sen skulle inget skulle saknas.

Det skrevs alla önskningar ner på ett papper som skulle fram så fort han dog.

Eftersom han inte hade haft 50 års eller 75 år fest i bygdegård så tyckte han det var dags med fest till begravningen. Ja. det behövde inte vara dans men god mat.

Han ville att en person skulle fixa maten och det var inga problem. Hon är kalaskokerska. Sen skulle det vara en riktigt präktig middag med hans favoritmat. Jag skulle se till att de anhöriga gjorde som han ville.

Om inte vissa personen anmälde sig  så fick jag gärna ringa upp och påminna dem om att  xxx skulle tycka det vore trevligt om de kom.

Själv tänkte han surra runt som en fluga och kolla så de anhöriga uppfyllt hans önskningar  och att det blev som han önskade. Han ville folk skulle skratta och ha trevligt 

Det bästa av allt är att det blev som han önskade. Jag kontakade en av de anhöriga som lovade göra så gott hon kunde. Det blev fint i kyrkan och efter det en festlig middag i bygdegården.

Vilken söt historia

Minneslunden för min del, när det är dags.

Här har vi asklunden,gräsmatta med flertal runda rabatter, där det finns  naturstenar & växter. På  naturstenarna sätts en "bricka" med namn & datum på den begravda.

Typ minneslund med en namnbricka på en natursten….

Vilken härlig historia Signemo. just så ska det vara och vilken tur att han hade dej. Du var hans utskickade ängel.

Jag vet inte men tror nog att kremering och Minneslund vore ett bra alternativ.