En regnig morgon på jakt
Vi hade gått ut före soluppgången första jaktdagen, det regnade ganska mycket och det kändes inte så jättelockande att gå ut i det blöta mörkret. Jag gick västerut, de andra tog åt öster. En liten stig ledde rakt upp i en skog som kunde ha varit svensk, men vi var i Kanada.
Den var den första november, bågjaktens premiärdag i Nova Scotia på Kanadas östkust. Vi befann oss utanför ett litet samhälle som heter Wolfville, hos vår vän Art, som dessutom fick fungera som vår guide. Alla "alien hunters" måste ha guide i Kanada, på detta sätt sparade vi in många hundra dollar.
Efter en km i snorhala traktorspår satte jag mig på en kullfallen jättelönn för att hämta andan lite och se till mina grejor. Jag använde naturfjäder på mina pilar och dessa brukar inte gilla regn, men jag hade impregnerat dem med något nytt mirakelpulver och än så länge verkade det fungera.
Regndropparna formade små rännilar i vecken på mina regnkläder, jag satt tyst och stilla och bara tittade ner i mossan för att slippa få regnet i ansiktet. Då såg jag en rörelse bakom mina fötter, en mus? tänkte jag. Den lila varelsen kikade fram mellan mina kängor, men jag såg bara nosen och ögonen, ingen mus.
Den kilade upp på ena känga och tittade uppåt rakt på mig, en småvessla, knappt större än min tumme. Den blixtrade till och var borta, jag hann aldrig se vart den tog vägen. Jag fortsatte att spana runt fötterna, när jag snarare hörde än kände något fara uppför ryggen på mig.
Småvesslan for upp på min keps och kikade in i mitt ansikte över kanten på skärmen. Hmm, smart liten parvel, den fattade att detta inte var den vanliga sortens stubbe. Vesslan hoppade ner på min fria hand, fortfarande tittande in i mitt ansikte. Sedan ner på backen igen och borta på ett ögonblick.
Jag såg ingenting levande på hela morgonen annat än den lille snabbe parveln, men det mötet gav mersmak, nästan som när man var liten och hittade en ny kompis. När jag gick tillbaka var jag glad att jag ändå hade pallrat mig ut i blötan och mörkret. Livskvalitet. De andra hade inte sett något alls.
Vilken härlig upplevelse Peter.
Många gånger när man är ute i naturen så är det, det där "lilla" som ändå är det stora ögonblicket!
Verkligen en härlig historia peter! 
Oj så gulligt..en jättefin historia Peter, där skulle jag velat vara med.
Cris sajtvärd på Livskvalitet & Utomjordiskt.
Hemsida www.livskvalitet-2.se kliv in!
Varför står mina fötter på jorden när resten av min kropp är ute i rymden.
Peter.Dina berätelser är så levande..du är bra på o skriva.
Önskade att jag fick vara med dig..
Lena.P är jag i verkliga livet.