Ja detta är en ganska tänkvärd sanning!

Man blev ju kär i honom just för att han var den han var, varför ändra på det?

Man blir väl kär i personen men kanske inte alla ovanor och olater eller? För det är väl ofta det som "man" vill ändra på? Många kvinnor vill t.ex. ha mera jämställt med hushållsarbetet och det är väl en helt rimlig förändring…

Jag skiljer nog på när man vill förändra personen och när man vill förändra beteenden.

 Min hade aldrig gjort hushållsarbete men inte jag heller och i alllt annat var vi/är vi jämnställda.

Den enda man kan förändra är sig själv… Man kan inte ändra andra. Möjligtvis påverka dem genom eget förhållningssätt…

Men min åsikt är att… Tigern är ett randigt djur. Det spelar ingen roll vilken färg vi målar honom/henne i… Det finns fortfarande ränder inunder…

Men visst kan människan förändras Tror vi inte på det är det ju hopplöst.

#6

Ja jag tror på människans förmåga att förändra sig själv. Men den som försöker förändra någon annan är dömd att misslyckas. Det kanske kan funka en tid, men sen kommer "sanningen" fram i allafall!

Ja självklart!

Men åtminstone mina förändringar av mig själv har ju bitvis och delvis sin grund i någon annans iakttagelser och tankar om mig. Hade inte andra agerat, tyckt och tänkt hade jag ju inte regagerat själv heller… åtminstone inte då utan kanske långt senare. Så jag tänker nog att vi förändrar varandra i alla relationer, om inte direkt så indirekt.

Det är ju viktigt att komma ihåg att förändring ofta är positivt, inte negativt och något man gör motvilligt (även om det är på det sättet med ibland) utan något man mår bra av och trivs med.

Är det inte positivt är det ingen förändring utan ett spel man spelar för att göra någon annan glad och det är en helt annan sak än förändring som jag ser det. Sådana spel orkar man inte med så länge utan faller tillbaka i det gamla, men då var det ju som sagt ingen förändring heller.

#0 Varför börja vara tillsammans med någon som man inte är nöjd med?! Det borde vara enklare att skaffa en lerklump och forma den efter sitt eget tycke. När den lerklumpen är till belåtenhet kan man skaffa en ny….om man vill ha mer jobb. 

Fast det är ju så många gör med sina partners. Försöker forma om dem och sedan skaffa ett nytt "objekt".

Inegn är väl perfekt… jag har då ändrat på saker, alltså beteenden, hos mig för min mans skull, det är jag snarare stolt över än tycker att det är något dåligt.

Att förändra sitt sätt att vara för att skapa en bättre relation ser jag som något ganska viktigt för att klara en livslång relation, inte uppoffrande utan som ett givande och tagande i ett samarbete.

#10 Jaa, jag tror också på att man kan förändra vissa bitar av sig själv men inte så att personligheten förändras. Jag tror inte att man kan förändra någon annan.

#10

så länge vi pratar om beteenden och inte personen, då håller jag med dig hoppfull.

Det kanske låter som att jag märker ord, men jag tycker att uttrycket "förändra sitt sätt att vara" låter olyckbådande.

Jag skulle nog uttrycka mig mer i stil med att "anpassa sitt sätt att agera". Det är viktigt i relationer - det måste man kunna!

Jovisst..man kan prata igenom saker och gå halva vägen var, men jag tycker inte en ska ge vika för den andre. Men det är ju olika i olika förhållanden. Jag skulle känna mej förnedrad om han inte tyckte om mej som jag var.

Men gäller det saker som handdukar på golvet t.ex så är det ju bara att göra ett byta ..han plockar upp dem mot att du byter något i ditt beteende.

#12 Jo det var precis det jag skrev i #3

det kanske bara är jag som har olater som jag inte har ett dugg emot att förändra, jag vet inte. Men jag ser enbart sådant som positivt! Om jag är en sådan som t.ex. sprider mina kläder runt hela huset till andras förtret så är det för mig en stor vinst om jag kan förändra mitt sätt att vara, i detta avseende, till glädje både för mig och andra i min närhet som irriterar sig på det.

Jag skulle aldrig kunna se det som något negativt! Jag blir en bättre förebild och mår antagligen bättre själv av att inte ha en ständig röra runt omkring mig. För mig har det med MIN kärlek till min man och mina barn att göra, inte uppoffringar överhuvudtaget! Jag är glad för varje sak jag kan ändra i mitt beteende för att jag och andra ska få det lättare.

Däremot att kräva av någon att han eller hon inte ska få ha sina intressen kvar t.ex., vilket jag ser som att förändra personen, det är inte ens kärlek utan ebart ensidiga krav. Då försöker man förändra någon mot dennes person och antagligen vilja och det är verkligen något helt annat vilket var det jag skrev om redan i #3.

Jag tror vi är överens och tycker på ungefär samma sätt. Det är bara det att vi använder olika ord.

Jag äslar min mans egenskaper. Det var dem jag föll för men sedan så växer man ihop på något sätt och anpassar sig till varandra genom åren och det är ju en positiv förändring som bara kommer automatiskt.

(jag såg nästan handboje-bilden som ett ansikte,när den var liten) :- )

..fyller man sin tid med att försöka ändra på andra,tror man att man slipper ta tag i sig själv.för det ..lär vara jobbigt(för vissa)

en lättare version av ämnet,(?) jag tycker "många" försöker ändra på de sina,inte för att de eg. är missnöjde,utan mer för vad de tror andra tycker..mest för skenet,som de följer modet…. (?) :- /

penke

/ferpekt..OCH ödmjuk *ler..ödmjukt*

(på lånad burk)

#17 Jaa, du har rätt i det. Det ser ut som ett ansikte. Jag såg det nu när du påpekat det!

#17

..fyller man sin tid med att försöka ändra på andra,tror man att man slipper ta tag i sig själv.för det ..lär vara jobbigt(för vissa)

Det var en tio-poängare penke!

#17 Jag håller med. Att folk försöker ändra på andra känns också rätt nära besläktat med att ägna fokus på andra människors liv istället för att ta tag i sitt eget. Det har blivit till en miljonindustri i form av en skvallerpress som är mer utbredd än någonsin.

Instämmer Penke! Precis så tror jag också att det är…

Instämmer också i dessa kloka ord.

Förhoppningsvis ändras vi & utvecklas under hela livet !!

Stå & stampa på samma ställe….nää tack , inte för min del.

Sen, är det en annan femma om man utvecklas med sin partner….

Jag och min man är alltid nyfikna på vad den andra gör och pysslar med…

Inte så att vi måste göra samma saker - men ett genuint intresse för varandras intressen finns… Vi pratar och berättar för varandra.

Han får vara den han är och jag får vara den jag är. Det är snarare berikande att få se livet ur hans ögon, för det är inte samma ögon som mina - jag får därigenom andra synvinklar på samma sak…

Tack skriver jag till flera,det är så skönt att vara förstådd :- )

jag håller med Branneli oxå,förhoppningsvis utvecklas vi hela tiden,där har jag lärt av/på mig själv.. att det kan vara svårt,att då har jag velat ändra på andra,istället för att vänta in.. :- /

för vi tar nog steg fram,och vilar..inte alltid i samma takt,utan vår egen

*tålamod*

penke

(på lånad dator)

#24 Det låter så där bra som det bara ska vara när det är perfekt…Tänk om fler kunde få uppleva detta…

#20. Så riktigt.

Det är lätt att glömma bort hur man var, men om jag sätter mig ner och skriver upp någon diskussionsfråga eller attityd/inställningsfråga på ett papper och sedan skriver ner hur jag ställde mig till det för 10, 20, 30, 40 år sedan och försöker rannsaka mig ordentligt, då ser jag vilken utveckling livet har fört med sig för mig.

Gosh, idag är jag ju nästan helt normal

Ja det har du rätt i Peter, jag kan ta fram gammla foton och komma ihåg därigenom hur jag var och tänkte och vilken attityd jag hade just då, och är glad att jag har utvecklats hela tiden. Jag har ändrat mig själv men har inte försökt påverka någon annan än mina barn då som man uppfostrar och det gör man ju bäst genom att vara ett föredöme.