Det var det dummaste jag hört! Har fordonselever och vi såg en film där man tydligt ser att till och med vid så låga hastigheter som 30 km/tim blir man bra illa tilltygad vid en frontalkrock…

Man är inte präktig som använder bilbältet - man är intelligent och har självbevarelsedrift!

Nej det är inte präktigt, det är rent sunt förnuft & vett som man inte ska skämmas över att man har.

Nej det är väl inte präktigt! Det kallar jag självbevarelsedrift!

Jag erkänner att jag inte heller kör med bältet hemma i "byn" men det handlar inte om att vara präktig utan att jag är lat och tror att det inte behövs för en resa på c:a 800 m. Men jag får djäkligt bråttom om polisen dyker upp… men det handlar om att jag inte har lust att betala en massa böter

Däremot skulle jag aldrig våga köra utan bälte i stan t ex - det är alldeles för mycket trafik och oförutsedda saker som kan hända.

Jag undrar lite hur du tänker där Margareta. varför skulle något oförutsett inte kunna hända inom de där 800 metrerna? Just där lär det verkligen vara oförutsett för dig. Inne i stan är du ju lite mer beredd. Min man verkar också tro att han har någon zon i närheten där vi bor där man inte behöver använda bilbälte för att just där är det omöjligt att något skulle kunna hända. Just nu har vi tack och lov en bil som protesterar friskt om någon inte har bälte, så nu bältas det direkt. Jag är jämt fastspänd i bilen, lite självbevarelsedrift har jag. Vanan är så inrotad, att jag nog spänner fast mig om jag så bara ska flytta bilen några meter.

Det var en kvinna som skulle ut och köra bara några hundra meter. Hon iddes inte sätta på sig bältet. Vid första vägkorsningen (på en liten gata dessutom) blev hon påkörd från sidan. Hon har suttit i rullstol sedan dess. Det är ca 20 år sedan. Totalförlamad från midjan och ner! VARFÖR UTSÄTTA SIG FÖR EN SÅDAN RISK? Jag har undrat många gånger om inte hon har ångrat att hon inte tog på bältet?!

Jag har alltid bälte på mig, om jag så bara kör 50 meter Präktig, javisst! Jag vill vara präktig eftersom det är smart och klokt att vara präktig. Däremot är jag inte tråkig vilket kan bli en sidoeffekt av präktighet, men det bestämmer man själv

Det är synd bara att ordet präktig används som skällsord. Jag bryr mig inte speciellt, utan tyckte det var kul att höra vad ni tycker.

Sen vet man ju hur man själv kör men inte hur alla andra kör så smartast är ju att köra som man bör, dvs med bälte.

Sedan finns ju aspekten att barn inte gör som man säger, utan som man gör… Jag går före med gott exempel. Cyklar med hjälp också för att min ena son ifrågasatte varför jag inte gjorde det… Om inte jag hade en, varför behövde han en?

Jag köpte en hjälm och gav honom rätt - det var det enda jag som förälder kunde göra…

Hmm, ja det är väl bara att konstatera att trafikmoralen är skrämmande låg generellt. Bilbältet är en självklarhet och ingen åker i min bil utan bälte.

Jag tycker att det är ungefär likadant med hastigheten. Jag kör sällan för fort och gör jag det någon gång är det högst marginellt. Oftast använder jag farthållaren på landsväg och då ställer jag den på den hastighetsgräns som gäller. Vid sådana tillfällen blir jag omkörd av säkert 90% av alla andra bilister.

Sedan har vi den otroligt mesiga svenska modellen där allting är "integritetskränkande". Därför får man i Sverige inte sammanlänka fartkamerorna som man gör i exempelvis Norge. Länkar man kamerorna elektroniskt "ser" kameran om det gått för kort tid sedan man passerade föregående kamera. Superbra tycker jag, för då skulle man verkligen få bukt med fartdårarna, men näej, det är integritetskränbkande för svenskar.

#9 vad får du för sorts hjälp när du cyklar? (fniss fniss, kunde inte låta bli fniss….)

#11 He, he whopps… Hjälm skulle det ju vara… Man har för bråttom med fingrarna över tangentbordet emellanåt…

Hahahaha, jag förstod det men det såg så kul ut

#12 Åh, det är skönt att se att andras fingrar också dansar samba över tangentbordet och tar felsteg i hettan då och då.

#13 #14 Jaa… Men är man språkvetare så blir det extra skämmigt…  Men, det är väl bara att vara mänsklig och inte en maskin antar jag…

Ja, bristande kunskap och misstag är ju inte samma sak…

Jag halkar runt ordentligt på tangenterna alldeles för ofta har  jag sett. Borde ta mig mer tid att läsa igenom och rätta texten innan jag skickar kommentarerna, men jag är väl för ivrig kan tänkas.
skriver jag för hand stavar jag sällan fel, men framförallt skiftar jag inte om bokstäverna i orden som det blir ibland när man skriver för fort på tangentbordet.

Jag har märkt att jag Har börjat kasta om bokstäver i ord och dessutom att jag klipper till mellanslaget en bokstav för sent så att begynnelsebokstaven hänger kvar på änden av föregående ord.

Jag är pekfingervalsare trots att jag gått maskinskrivning och till och med stenografi en gång i världen. Nu är händerna alldeles för stela och orörliga av drygt 40 år med diabetes och 20 år av fosfatinlagringar i fingerlederna av njursjukdomen, så pekfingrarna är de enda som funkar att skriva med.

Jag gissar att snubblandet över tangenterna ligger än närmare till hands då

#18 Oavsett vad tänker jag att man faktiskt kunde läsa igenom det man skrivit innan man skickar iväg det.. Men det ids man ju inte…

#19 Jo det gör jag alltid, "yrkesskada" efter 17 år som texredigerare, men det blir fel ibland ändå

Bilbältet tar jag på mig automatsikt så snart jag landat rumpan i sätet. Tänker inte ens på att jag gör det.

Vet inte hur ofta folk har skrattat åt mig när jag dragit på mig bältet för att bara flytta ut bilen från en uppfart eller liknande…

Tyvärr är jag däremot oerhört korkad eftersom jag tvärvägrar att ha hjälm när jag cyklar. Och det borde man väl ha! Det rimmar kanske också illa med det faktum att jag vägrar använda en cykel utan lyse när det är mörkt, och alltid har reflexer om jag går längs en väg när det är mörkt, men det kommer sig nog mer av att jag som billist vet hur otäckt det är när man möter någon på en mörk väg som knappt syns. Usch och fy…

Vad blir det av mig då? En halvpräktig en?

För mig är det omöjligt att inte ha hjälm med tanke på ungarna, det är trist att cyklehjälmarna alltid får en att se ut som en jubelidiot bara

#22 Jo så kände man sig i början… Men nu tänker jag att de riktiga jubelidioterna är de som cyklar utan. Jag brukar säga till mina barn att doktorn kan laga det mesta. Men ett mosat huvud mot asfalten, det är inte lätt att laga. Och lyckas det kan man ha fått men för livet. Vad är värt vad? Har inte fåfängan gått för långt om det handlar om hur man ser ut…

#23 Jo absolut, fåfäng får man inte vara i sådana sammanhang. Jag mnenar inte att jag tvekar att sätta hjälmen på mig för att den ser knäpp ut (eller snarare jag i den), bara att hjälmarna är fula punkt slut. Med tanke på hur andra hjälmar fixas till för att se bättre ut fattar jag inte varför just cykelhjälmar måste se ut som om man är attackerad av en jätteskalbagge från Pliocen.

#24 Ha, ha. så det är så här du ser ut på en Cykel…

Tror också det där med just cykelhjälm är en vanesak egentligen men jag kan bara inte få mig själv att använda dem. Jag tycker de är vidriga. Mc-hjälmen jag alltid drar över huvudet när jag skall köra är så mycket bekvämare, liksom ridhjälmen jag alltid tar på mig innan jag sätter mig på hästryggen. Men cykelhjälmar!? Uää - De är hemska, banden kliar, de väger lite så där lagom lite så det känns som om man har en felplacerad keps på skallen dessutom måste jag instämma med Peter om att de rätt och slät är fula! (Jupp, jag är fåfäng när det kommer till den punkten!)

Jag får väl säga som morsan - Jag har tydligen något i huvudet att vara rädd om ända tills jag sätter mig på en cykel (kanske tur att man inte cyklar oftare…)

*Garvar* det är sant att alla hjälmar är jättefula och jag måste köpa 2 st nu till dottern och mej själv för här är mycket trafik. Saken är den att jag vet inte vad för slags hjälm man använder till 4. hjuling. Varje gång det åker förbi en så sitter jag och spanar men ingen har hjälm.

Jag cyklar nästan aldrig… och när jag cyklar är det utan hjälm här på landet.

#27 Jag använder en sån här hjälm när jag kör fyrhjuling. Jag tycker att den är jättebra både när jag kör i snårig skog och när jag kör fort på väg. Inte så farligt dyr heller, runt en tusenlapp.

..bli inte arg,du träffade ju bara en öm punkt..

(¿)det är väl lika fjolligt att köra med bälte som att håll fartgränserna utanför skolor…(?)

ha överseende med deras ..verbala "brister"

enl. polisen ser de lika tydligt som dig,de som famlar efter bältet när de är innom synhåll,ibland struntar de i ge böter..ett mål är ju uppnått,fler har bältet på.

nu kan jag vara lite kaxig,för jag kommer på mig själv med att ha bältet på,när jag innan tänkt,det behöver jag inte,"ska bara" backa ut från garaget,automatisk reflex :- )

penke

#30 Var det någon som blev arg?

"vad arg" blev ju GunillaF i #0 på sådana kommentarer..

kanske bästvissrigt men vadå  ? :- ) 

penke

Jag håller i alla fall med att det är urdumt att vräka ur sig något sådant. Han kanske sitter där själv en vacker dag.

Jag har väl ingen rättighet att bli arg på de som vägrar ta på bältet för sin egen skull…?! Är dom inte mer rädd om livhanken eller tycker att det måste vara livet på en pinne att sitta förlamad resten av livet så…varsegooo…..

Vad jag blir arg på….tvärförbannad helt enkelt är att man ska få uppkört i ansiktet på ett spydigt sätt, att man är PRÄKTIG bara för att man är rädd om sig. Jag vet vad det är…AVUNDSJUKA OCH DÅLIGT SAMVETE!

Endera får man gå med dåligt samvete resten av livet eller så får man göra nåt åt det. Inte tracka andra - det är så dåligt!

öömm

GunillaF,det jag menade med att du inte ska bli arg på´n,är att det mår du mer illa av än h*n,menade att du bör hellre le överseende åt deras ..tillkortakommande,du träffade ju en väldigt öm punkt,h*n blev ju generad o  försvarade sig med "anfall" ..se det som en träff i bulls eye .

penke

Att bli kallad för "jäkla präktig" är nog en rätt vanlig grej så fort man gör något ordentligt. Jag som knappt rör alkohol har så många gånger fått höra att jag är en "tråkig jäkel" eller "jaha, du är en sån där präktig människa" eller "du är en sån där som förstör alla fester" eller "åh, du är en sån där tråkig nykterist". Ja, många kommentarer blir det. Faktum är att jag är inte nykterist och har aldrig varit, det är bara det att jag tycker de flesta drycker som råkar ha alkohol i sig smakar apa. Kan inte hjälpa det. Dessutom mår jag inte särskilt bra när jag ser för djupt i glaset.

Det är tydligen lite fult att vara "präktig". Man ska köra för fort, inte ha bältet på sig, inte ha hjälm på cykel osv. Ja, jag har själv slarvat med bälte emellanåt och en gång blev jag stoppad (länge sedan) och fick blåsa och visa Körkort. Polisen hade ju sett hur jag febrilt drog i bältet när jag såg dem så han klappade mig på axeln och sa att nu tycker jag att du behåller bältet på hädan efter………och det har jag gjort.

#35 Jaa…..men jag är så där impulsiv ibland…(ofta)

Blir tvärarg…men det går över fort och sedan tycker jag bara synd om dem. Men det är mest synd om deras barn som inte får lära sig att vara rädda om sig. För som någon skrev tidigare:

Barn gör inte som vi säger, barn gör som vi gör.

Undrar varför ordet präktig blivit laddat med någonting negativt… För det är inte negativt att vara präktig. Präktig är faktiskt en synonym till riktig/t…

Varför skulle det vara fel att göra det riktiga? Opräktig är alltså samma sak som oriktig…

Bara som lite kuriosa från en insnöad språkvetare…

jag tror att präktig i folkmun är synonymt med politiskt korrekt, tråkig och möjligen ospännande/osexig.

Lite grann den kvinnliga motsvarigheten till Bror Duktig - för jag har för mig att det är kvinnor som får heta präktig och inte män. Ännu ett nedsättande ord om kvinnor helt enkelt… Rätta mig gärna om jag har fel…?

#39 Kan ligga mycket i det!

Ta makten över språket..

vad får om/när vi gör en oriktig,opålitlig,dryg sk-tstövel,som aldrig lyfter ett finger för någon annan,(än möjligen mitt-fingret) till spännande ideal ?

inte bara där,

börja använda ordet i rätt samanhang(dvs ,präktig vid positiva tillfällen) det fungerade ju bla. för orden bög o big bang. 

små,små steg …..

penke

okej

jag är präktig, jag är präktig, jag är präktig, jag är… nej det går inte

#42 Jo jag vet, det har fått en trist "klang." Fashineras bara över språkbruk och hur orden med tid får nya betydelser… En form av innebördsförskjutning…

Ingen är väl "präktig/riktig" rakt igenom… Vi är det på vissa plan, men knappast alla…

nej jag undrar om nån ens försöker… men det är kul med ord. Jag tittade alltid med stort nöje på Fredrik Lindströms program. Där fick man många aha-upplevleser angående språket

Jag har alltid förknippat ordet präktig med Drottning Elisabeth av England.

Det är när hon står framför slottet i Balmoral iklädd tweedkjol enkel jacka, huckle och ett par rejäla promenadskor. Varför jag får till mej den bilden har jag ingen aning om,.

#42

njaaää,inte för att jag misstror din ..präktighet,menade mer att vi "smyger" in det här o där,i vardagen.när någon gör något fint, -åh,vilken präktig person 

fast,egentligen är det lika ..viktigt att notera o berömma bra beteenden/skilja ut dem som bra.

penke

Ja hennes företrädare Drottning Victoria var väl ganska präktig också. Hon satte en standard för den tidens folk som gör mig glad att jag inte levde då

Är inte våran egen Victoria ganska präktig också? 

#43

det är väl klart att språk förändrads,att orden ändrar betydelse,ett stillastående språk blir ..latin.

undrar om jag eg. menade språket,det var nog mer värdeförskjutningen, vad som är det ideala/eftersträvansvärda..

penke

Att belägga ett ord som präktig med negativ stämpel har väl samma förklaring som att man blir kallad plugghäst i skolan om man är lite duktigare än genomsnittet. Ytterst handlar det om den gamla vanliga avundsjukan tror jag - för att inte framstå som dålig sätter man dålighetsstämpel på den som är bra.

jag vet inte om präktig är eftersträvansvärt… jag använder det aldrig.

#49

Det tror jag stämmer bra det. När jag gick på högstadiet och ännu inte hade börjat röka, dricka eller hångla med pojkar så blev jag kallad torrboll av mina mer avancerade klasskamrater. Men det var nog bara för att grupptryck aldrig funkat på mig. Ju mer de tjatade desto tjurigare (och präktigare) blev jag. Det gick över sen…

#49 Där har du nog slagit huvudet på spiken. Fullträff! Egentligen är det helt absurt att sätta en dålighetsstämpel på det som är bra för att någon känner sig sämre. Det är egentligen väldigt konstigt att se ner på det man borde se upp till!!

Präktig, rejäl och ordentlig känner jag lite som nära-på-synonymer. De används alla lite nedsättande beroende på sammanhang. Egentligen är det ju alla bra sker (det jag letar efter när det gäller skor *haha*). Jag har minnen av att mormor använde ordet präktig som nåogt positivt - kan det finnas skillnader varifrån landet man kommer eller tidsepok när man startade använda ordet.

Vi lever ju lite i en tidsanda där allt ska vara spännande, ungt och sexigt - vilket låter lite oförenligt med de ord som jag nämnde tidigare.

Ha ha.. Min mormor använde ofta orden Präktig och Rekorderlig om pålitlga personer.

Ja det stämmer nog bra tror jag med, att man använder ordet präktig på människor som lever "bättre" liv än man gör själv.

Men sedan tror jag att det ligger en hel del i det Maggan skriver i #39 att det här handlar om kvinnor som levde inom den dåvarande normen för kvinnor. Som att vara tystlåten, inte säga emot, inte argumentera, inte ha åsikter, inte vara sexuellt aktiv före äktenskap (och efter fick det inte märkas), inte röka, inte dricka, inte flirta, inte klä sig så knäna syntes osv osv. Och de som höll sig inom detta var präktiga fina flickor och därför är det idag tråkstämpel på ordet. Kvinnor vill ju frigöra sig från de normerna även om vissa av dem förskräckande nog fortfarande ligger och lurar men om man kopplar ordet till detta är det väl idag inte så många som vill betraktas som präktiga?

Ordet präktig kommer väl ur ordet prakt och då är det svårt att få det till något negativt, men ändå tycker jag att det moderna sättet att värdera sin omgivning alltid verkar utgå ifrån en negativ ståndpunkt.

Oavsett om man kör bil med bälte och i tillåten hastighet, om man använder cykelhjälm, om man inte gillar att supa skallen ur led varenda helg eller om man aktar sig för att trampa på daggmaskar så nedvärderas det nuförtiden av oerhört många människor.

#54

nej det här med att vi skulle värdera vår mogivning från en negativ ståndpunkt håller jag inte med om, men jag tror att våra värderingar förändras med tiden, så att det som ansågs vara bra förr, inte alltid uppskattas idag och tvärtom.

#55 Javisst, ord blir förlegade, ges nya konnotationer som slutligen övergår i total betydelse… Eller, vissa ord dör ut totalt och nya tillkommer.

Det vanligaste är dock en betydelseförskjutning, eftersom vi i Sverige är så extremt lata… Vi lånar eller förändrar. Skapar sällan nytt. De nya vi fått på senare år är försvenskningar av ord som kommit till oss genom våra invandrare…

Men nu blev jag en snustorr språkvetare… "sorry"

#55 Jag menade inte generellt, utan mer som ett slags reflexion på Mavios inlägg #51.

Men det är nog inte bara det svenska språket som fungerar så, jag tror att just låneorden och utvecklingen av utländska ord är nästan lika vanlig i andra länder. Skönt oxå att vissa ord byts ut mot andra som inte har samma laddning tycker jag. Det tyder ju ändå på att språket är levande och föränderligt, precis som vi

#58 Nej, Sverige är faktiskt extremt usla på att hitta på egna ord. Island däremot sätter en stolthet i att inte låna. De hittar konsekvent på egna ord till nya saker som kommer.

Sverige har till och med förfranskat språket delvis, vi hade nordiska ord, men bytte mot franskklingande för att det skulle låta finare… Hu!! Så urbota korkat…

Jo jag vet att Island är exceptionellt, men om man lyssnar på danskan till exempel så är den ju sprängfylld av fördanskningar av andra språk. Och Island är nog inte riktigt helt jämförbara eftersom de är just exceptionella.

Jag menade att även andra länder berikar sina språk med andra ord och låneord, sedan kanske de är bättre på att även parallellt hitta på egna ord, det har jag ingen aninig om, men det var inte det jag menade

#59

jag känner rätt många Islänningar och de har förklarat för mig att de inte hittar på nya ord utan försöker hitta gamla som kan passa. När jag var på Island för över 20 år sedan såg jag aldrig ord som Restaurang och sånt som man vanligen ser på stan. Orden för TV och telefon var helt andra och fullständigt obegripliga.

Nu i datoreran har de fått ge sig. De går inte att hitta gamla ord för allt som tillhör dator- och internetvärlden.

Så här att ramla in i diskussionen när den pågått ett tag - det är konstigt att det ska uppfattas som präktigt… det är som om det är norm att "göra fel" och "som man vill"

Det är OK att köra för fort, den som följer trafikregler är för präktig. Det är Ok att köra om i backe, att inte ha uppsikt framåt (då är det solens fel om en olycka inträffar) det är OK att åka av vägen när första halkan inträffar, att åka efter väglag är alldeles för präktigt.

Att fart och olyckor inträffar är inte sant - bara präktigt - alla måste få utnyttja sin fria vilja?

ja det verkar som att de flesta jag känner är enormt präktiga om allt handar om hur man beter sig i trafiken.

Själv är jag en total fegis som avskyr höga hastigheter och kan få panik om någon annan sitter bakom ratten och kör för fort. Jag måste ha flera hundra meter raksträcka innan jag törs köra om och jag ger mig helst inte ut alls om det är halt… men se präktig det är jag inte

#63 håller med dig om det du säger om trakfiken - och jag känner mig inte präktig alls …

Så här står det att läsa på nätet om ordet präktig

Förr användes benämningen präktig i betydelsen "praktfull" och beskrev något ståtligt, magnifikt, storslaget, flott, grannt etc. och gällde då främst beträffande byggnader, inredning, klädsel etc. När det gällde personer, avsågs med präktig, en praktälskande, eller bombastisk person, med andra ord en riktig pösmunk.

#65 Ja!!! Och sedan har det rasat så på rankinglistan - är det inte fantastiskt!!!

#65 Ordet präktig har helt omvärderats tycker jag att det låter som.

Och, återigen, varför är det pösmunkigt att vilja ha bilbältet på?

#65 Så minns inte jag att man använde ordet präktig tidigare. Mina morföräldrar var båda födda på 1800-talet och de använde ofta ordet präktig, både om folk och annat, men när de sa -"en präktig karl", menade de inte att han var en pösmunk, utan snarare en rejäl person.

En präktig fångst kunde de också uttrycka det som när jag kom hem med någon stor abborre eller gädda.

Min mormor chockade ofta folk med att helt allvarligt (och egentligen helt riktigt) säga åt oss barn när vi knuffade och buffade på bordet -"runka inte på bordet".

 Jag har bestämt mig efter att ha läst alla inlägg, att från och med idag kalla mig PÖSMUNK om någon säger att jag är präktig.  Det kommer att bli kul att se deras miner. Jag tycker att PÖSMUNK låter kul!

Pösmunk… Då tänker jag på någon som är stroppig… En riktig mallgroda…

Jag med! En fet gubbe med dubbelhaka som går omkring  med en för liten kostym och svettas…

#71 Ha, ha… Varför svettas..? Luktar han illa också?

mm…typ……Får upp en sån bild i skallen när jag hör ordet Pösmunk i allafall…

Nu ska den här pösmunkeMammin krypa till sängs! Nattinatti alla och sov så gott!

Natti, natti. Ska strax krypa i säng själv…

Hahaha….jag ser en halvfet tant(jag) med parfymen som stinker omkring mig och jag har näsan upp i vädret! Malligt!

Det är jag det - pösmunken!

#68. Jag antar att dina morföräldrar var födda i slutet av 1800-talet, för så gammal är du ju inte, och då stämmer det ju rätt bra med vad som står i beskrivningen om vad präktig innebär. Du måste nog sträcka dig ännu längre bak i tiden för att se innebörden "pösmunk". Nu i modern tid, först, så har ordet fått betydelsen av "bror duktig".  Det innebär alltså att ordets mening har blivit förändrat genom tiderna så att säga. Fast den ursprungliga innebörden var då bl a "pösmunk" när det gällde personer.

Men nu är det ju ingenting jag personligen hävdar utan denna beskrivning hittade jag på nätet. Hela texten är så här (om ni missat att jag länkat till den i #65),

Präktig kommer ursprungligen från det tyska ordet prächtig och är avlett av ordet pracht, dvs prakt, eller praktfull på svenska.

Förr användes benämningen präktig i betydelsen "praktfull" och beskrev något ståtligt, magnifikt, storslaget, flott, grannt etc. och gällde då främst beträffande byggnader, inredning, klädsel etc. När det gällde personer, avsåg med präktig, en praktälskande, eller bombastisk person, med andra ord en riktig pösmunk.

Präktig har senare även fått betydelsen, av något som är gediget, kraftigt tilltaget eller av förträfflig eller god beskaffenhet eller kvalitet. När det gäller personer har begreppet präktig, övergått till att gälla någon som är överdrivet redlig, pålitlig, hederlig eller med god karaktär.

En person som idag benämns som präktig är oftast antingen lite löjeväckande prudentlig eller en riktig Bror Duktig, men kan även vara en benämning för en berusad person, (vara full och präktig).

Präktig används även i överförd bemärkelse för något som är ordentligt tilltaget som t.ex. "en präktig förkylning eller snuva", en "präktig baksmälla" etc.

#76 Jo jag missade den länken. Mina morföräldrar var födda i slutet av 1800-talet, så visst, det stämmer. Mormor 1895 på Gräddö och morfar 1896, exakt var vet jag inte, men han var rospigg.

Har bara läst rubriken.Så jag svara utifrån den. "Är du präktig" Ja det är jag nog.Är mycket för att det skall vara som det alltid har varit.O regler är till för att följas.O man är en ansvarsföl medborgare..

-Detta va la fel svar som vanligt.

Varför säger du att det är fel svar som vanligt? Det är väl inget svar som är fel, man får ju tycka som man vill och vill du var en präktig tjej  så är du det..eller hur?