Hade jag varit förälder där hade jag tackat nej till bakelse mm om det inte är till mitt barn också. Sådär gör man inte. Och tar de emot uppmuntrar de till det dåliga beteendet.

Det är ofint av grannen och själv hade jag frågat rakt ut men hon med make är mer tillbakadragna och stövlar inte på så jag tror inte dom skulle kunna tacka nej och ju mer jag tänker på det så är det en elak handling mot sonen.

Tanken har slagit mig om jag skulle säga något men nej det kan i sin tur bara förstöra och jag känner inte deras granne vet ungefär vilka dom är inte mycket mer men sånt här kan man liksom inte lägga sig i risken är man förstör och det vill jag inte men ofint är det och märkligt när allt verkar så glatt och bra.

Nästa gång grannen dyker upp skulle jag glatt säga;
"Åh så snällt och omtänksamt av er, nu tror jag vi tar och sparar dessa til XX - han har verkligen gjort sig förtjänt av något extra med tanke på att han yyyyyy"

Jag har precis skickat ett sms och ber henne om det händer igen att tacka för bullarna eller bakelsen och säga att sonen tyckte det var jättegott på så vis också se om en reaktion kommer från grannen, lite småjäklig måste hon vara i det här men dom är väldigt försynta av sig.

#3 Bra tips det ska jag säga till henne 😎

Men vad kallar man sånt här är det utfrysning eller rent av mobbing ? jag får inte helt kläm på det lite både och men kanske även avund eftersom det går väldigt bra för sonen.

#4: Också en bra vink.
Det är så svårt att säga vad som driver "folk" att göra vissa saker.
Det första man tänker på är ren tanklöshet, men eftersom det har hän så många gånger så kan man ju undra.
Hur är de mot sina egna barn?

#5: Har ingen aning och jag känner dom inte men har inget hört att dom skulle vara dåliga med sina egna barn eller behandla orättvist men man vet ju aldrig mycket kan pågå innanför folks väggar som inte syns och det lilla jag sett verkar det bara vara vanligt skötsamt folk och min väninna har inget heller sagt så allt är troligen helt ok.

#3 #4 Båda tipsen är jättebra.
Så märkligt beteende av grannen.

#0: Instämmer med andra här om att det är ett konstigt beteende. Hade jag själv gjort en blunder och glömt att ge sonen bakat också hade jag skämts och definitivt försökt lägga det på minnet till nästa gång. 😅

Men så är alla människor olika förstås. Man kan tycka det borde vara självklart, men om det absolut inte finns några andra signaler på att något är fel skulle jag köra på en snäll hint i stil med "Du bakar så gott, skulle du vilja ta med en bulle till sonen också nästa gång? Han vill så gärna smaka!".
Det kan givetvis handla om någon form av avundsjuka också (avundsjuka är sällan logiskt), men jag tänker att det visar sig om det händer något liknande igen efter att man har försökt kommunicera.

Jag hade inte heller fixat att göra så skulle skämmas till tusen och sen gå och ha ont samvete.

Det är märkligt och hade det vart nån fnurra på tråden men det verkar inte alls finnas något otalt och jag tänkte tanken om sonen sagt något som inte alls var ment men det låter konstigt den killen är så himla rar blyg och snäll.

Kan det vara alldeles omedvetet av grannen 🤔men det verkar konstigt det också och kanske får dom förklaring nån gång man får hoppas för det här funderar dom på märker jag.

om de inte vågar säga ifrån hade jag sagt "nu kommer sonen bli glad som får detta" ;)

#9: Ja, det allra bästa hade nog varit om din vän frågade rakt ut, även om det är fullt begripligt att det känns läskigt (jag tycker också det är svårt att konfrontera människor). 😊

Men att fråga om saker man blir osäker över är bland det bästa man kan göra i de flesta relationer tänker jag. De har inget otaligt så din vän behöver ju inte känna att hon ställer någon till svars eller liknande, tvärtom är det att visa omtanke om deras kontakt.
Det kan ju vara så som du säger, att sonen någon gång sagt eller gjort något som har misstolkats. Människor missförstår ofta varandra, jag är själv en sån som är lite klumpig och ibland råkar trampa någon jag inte känner så väl på tårna utan att vara medveten om det om de inte säger till.
Eller så KAN det ju också hända att hon inte alls har förstått att sonen blivit ledsen eller att de tycker att hennes beteende är märkligt. Vad som är självklart för en person är inte alltid det för en annan.

Jag hoppas iaf att det löser sig för dem, då de verkar bry sig om varandra och ha en god relation annars! 😊

Eller ja, det tredje alternativet skulle väl vara om det skulle visa sig att det handlar om någon avundsjuka eller liknande. Men då är väl det också bra om det kommer upp till ytan, så kan din väninna ta ställning om det är läge att ta lite avstånd eller om det går att lösa!

En inflikning: jag har en moster som fram tills jag och kusiner varit 18+ inte erkänt våran existens. Släkten märkte detta tidigt för hon vägrade erkänna oss som småbarn,satt vi jämte henne vid söndagsmiddagarna så var hon så obekväm o ignorerade om vi barn ville något. Min mamma störde sig på detta då hon hade svårt när någon låtsas som att jag inte fanns🤣men kanske hon inte kan få barn o vi var en jobbig påminnelse…Men nu har vi en bra relation,då jag fortsatt att aktivt alltid inkludera henne även om hon inte erkänt min existens förrän efter 18år,man vet aldrig en annan persons anledning och varför skulle jag bete mig likadant som henne. Jag hade kunnat sägs ifrån men familjen är inte såna som säger sin åsikt….jag avskyr när människor beter sig illa emot andra men då frågar jag dom rakt ut om de går för långt…annars vet man inte vad de själva varit med om

Vilket märkligt beteende.

Jag skulle ha frågat rakt ut vad detta handlar om, men jag är lite bitchig av mig.

#14 Anser inte att det är att vara bitchig :)

Min gissning är att grannen tycker att de vuxna har en egen relation grannar (och husägare) emellan. Att sonen fyllt 18 år ändrar inte det faktum att han fortfarande är barnet i familjen och bor hemma av praktiska skäl.

#15: Kanske inte just det, men jag är en person som säger vad jag tycker och tänker, och det är ju inte så populärt. Folk ser mig gärna som en bitch, och det får de väl göra då 😉😝

#16: Så kan det ju mycket väl vara. Men det är jättetaskigt mot pojken som hjälper dem så mycket med olika saker.

#14: Själv hade jag gått direkt på jag är också den där bitchiga typen ska gudarna veta räds inte att vara direkt och säga vad jag tycker😄men den familjen dom är inte så mer försynta och försiktiga nästan lite förlåt att vi finns och nu har jag inget mer hört men det kan mycket väl dyka upp igen eftersom det skett flera gånger och då kommer min väninna att tala om det för mig.

#16 Har vart inne på den tanken jag med men det låter inte logiskt det heller eftersom det alltid är glatt och trevligt mellan dom och kanske grannen inte ens haft en enda tanke på det att det bara har blivit så jag vet inte jag enbart spekulerar nu det jag vet är att familjen funderar på det och det hade jag med gjort om jag haft barn även om dom är 18 år och bor hemma så är han en del av familjen det är här som det blir konstigt man får inte grepp om vad det kan bero på och OM det beror på något eller är en alldeles omedveten handling 🤔

Ja ja kanske tiden utvisar vi får se.

#18: Är stämningen ömsesidigt glad och trevlig tycker jag att det är uppenbart att det inte är av illvilja den vuxna grannen ger presenter till sina vuxna grannar. En 18-åring förmodas kanske helt enkelt leva sitt eget liv med "egna kompisar" även om bostaden fortfarande är densamma som föräldrarnas? Bjuds det på något som går att äta kan väl de som är hemma tacka och ta emot och i så fall dela på det?