En fasa😃

Jätteroligt.

Det är snudd på det värsta jag kan tänka mig.
Jag har minnen från skolan då vi skulle hålla föredrag. Vi fick ingen hjälp eller tips utan det var bara att ställa sig framför klassen nervös och skakig. Fyy vilka hemska .minnen.

Har fått lära mig tack vare mitt jobb.
Både att prata högt och tydligt.
Är även iväg ibland med kaninerna för att visa upp min verksamhet

Jag har t.om svimmat en gång.😉

Inga problem alls nu håller jag inte föredrag och sånt men uppträder ibland men det var mer förr om åren och har inga problem med att tala inför folk tvärtom så tycker jag det är roligt med många människor så inget nervöst bara lugn det är bara att tuta och köra vad finns det att vara nervös för.

Blir något fel och det gör det så klart för oss alla ibland och då möts man av ett gott skratt och det kan vi bjuda på det skänker glädje 😎

De få gånger jag var tvungen i skolan gick det inget vidare. Hackigt, mest hela tiden.

#6: *vad finns det att vara nervös för *

….allt - händer som darrar - röst som inte bär - röda kinder. Jag tror många kan skrivs under på det.

#8. För inte prata om de som sitter och fnissar och skrattar rakt ut åt en.

Som vuxen kanske det är "lite" lättare men inte mycket.

När jag var yngre hade jag jättesvårt med det. Nu har jag vant mig och har inga problem med att hålla föredrag eller prata inför publik.

#9: jaa fyy

Jag gör det ganska ofta, som mest inför ett hundratal och i olika former med olika teman. Senast utan presentation utan tog det mer på känsla. Jag är även presstalesperson på jobbet, och har fått uttala mig i media, men det är inget jag uppskattar.

Har aldrig talat inför en stor grupp,tror inte jag hade haft svårt för det men tror inte heller att de är något som kommer ske i mitt liv🙂

Första gången jag skulle hålla tal var en pina - tills jag började. Hade skrivit det på vers så det kändes som att man fick titta i manus fast jag kunde hela utantill.
Men sen lossnade det och det har varit roligt att hålla tal till vänner på bröllop och födelsedagar, barn som tagit studenten. Två gånger har jag hållit tal utan manus, en gång i familjen och en gång inför 90 personer - det kändes jättebra och jag skulle gärna göra om det.
Har också hållit ett föredrag på en kurs.
En fördel med att bli gammal är att man vågar mer och inte bryr sig så mycket om det inte är perfekt.

Hålla tal - fy sjutton!
Hålla föredrag - fy sjutton!

Men som till exempel seniorträff vi har, och prata med de gamla eller tex göra musikquiz och sånt och prata det går bra :P

Jag gillar att hålla tal om jag får ha talet/stödord på papper som stöd. Höll ett tal på jobbet för chefen som slutade. Det var mycket folk i fikarummet. Hon var inte beredd och hade glädjetårar. Hållt tal för människor som fyllt år. Även skrivit avskedstal till mormor, farmor och farfar.
Det var en som inte kunde vara med på chefens tal. Hon läste efteråt och sa att jag skriver bra svenska. Lite kul då jag är helsvensk och inte visat några problem tidigare.

Jag hade redovisning på högskolan. Hade "långa" meningar på powerpointen. Första läraren sa att jag skulle ha korta ord när jag testade att redovisa inför henne. Den läraren som var med på den riktiga redovisningen sa att jag skulle ha allt jag sa på powerpointen. Så den blev underkänd. Bästa redovisningen och utan papper och jag blir underkänd. Då var jag inte glad. Lätt att fixa till dock.

När jag gick i skolan och skulle prata inför människor jag "kände" tyckte jag att det var jättejobbigt. Lika illa med folk jag inte kände.

Inga problem om jag vet vad jag ska prata om.

Det beror lite på vad jag ska prata om.

Är det ett ämne jag kan och brinner för är det inga problem. Har hållit i många föreläsningar på katthemmet. I ämnen som jag brinner för.

I skolan var det piss.På den tiden hette jag Andersson så jag fick ofta börja.

#0:

Nu var det länge sedan jag stod och pratade inför folk. Men på ett ställe jag är om dagarna får vi ofta frågan om någon av oss vill hålla i morgonmötet… Jag har alltid sagt nej, även om jag vet att om jag skulle hålla i mötet så skulle det antagligen gå/kännas bra. Det är bara den där "tröskeln" att ta sig över, och börja. Den är rätt så hög för mig…. Men har bestämt mig för att någon gång ska jag hålla i mötet, bara för att utveckla mig som person.

Hittills har jag planerat föredrag i skolan och på utbildningar noggrant innan; power point med stödord, kom ihåg lappar att snegla på.
Men nu mer tror jag att jag skulle förbereda mig bra mycket mindre, och prata mer ur stunden…så att säga. Jag har ändå ändrats så där de senaste åren.(förlitar mig mindre på anteckningar och dylikt, mer på spontaniten och att kunna "flöda med nuet"… Vilket har ganska många fördelar har jag märkt.😊

Usch , hemskt 🙈