Min farfars mor blev över hundra.

Farfar berättade att han lyssnade på radion. Då var det en i Ljungby som sa att hon skulle bli hundra år. På 100 års dagen dog hon.

Jag har alltid sagt att jag ska bli hundra år. Det är mitt mål i livet. Hoppas att jag är frisk och klar i huvudet då så att jag kan njuta. Annars så kommer jag nog ångra mig.

#0 Vad fint du skriver om din morfar 🤗

Det närmaste jag kan komma på är min farfar som skulle bli 100 född 1906 men han nådde inte hela vägen fram.

Min far är 96 år drygt han brås tydligt på farfar men hans bror blev bara 83 men han hade en stress i sig det har inte min far och det hade inte farfar heller.

Hundra skulle jag absolut inte vilja bli är 59 nu och max 80 helst 75 om jag själv får bestämma och jag är van att få som jag vill så blir jag 💯då blir jag redigt förbannad 🤣

Jag har inga hundraåringar i släkten men har träffat många 100+ genom jobbet. Gjort intervjuer med mera.

Det som slog mig mest är att många bar på en stor sorg över att ha förlorat många nära och kära. Många upplevde det jobbigt över att bli "sist".

Jag hoppas att din morfar får ett fint kalas.

#2 tack, min pappa har den där inre stressen men morfar är så lugn på ett helt annat vis så det kommer bli intressant o se om pappas stress lägger sig eller inte. Men han är mer missnöjd för han inte hunnit allt i livet,då har han levt ett väldigt stort liv så jag har inte förståelsen än då morfar är så nöjd o inte levt hälften av vad pappa gjort.
#3 ja men den sorgen har han,den vägs upp lite av oss barnbarn och barnbarnbarnen men det är inte samma sak och han kan bara vänta,han tycker inte om att klaga så han är väldigt positiv mestadels men det tynger han att vara sist kvar. Han drömmer ofta att mormor väntar på honom nu på senare dagar o han kan bli rastlös när han talar om det för jag tror inte att han gillar att hon väntar. Som hon är tydlig med att hon gör. Annars blev han faktiskt piggare när mormor gick bort,då kunde han släppa den oron han hade för henne. Jag personligen tycker det är skönt att stanna upp när jag är på besök,för de sker automatiskt då man inte kan stressa honom till att göra något snabbare än sin takt.
Älskar äldre människors historier,kände en kvinna som cyklade ifrån småland till Umeå som ung bara för o hälsa på sin syster,hon spelade oxå fotboll vilket på den tiden var ovanligt.

Min gammelmorfar blev över 100 år, han fick vara med om två sekelskiften i sitt liv.
Han var en riktigt krutgubbe som var pigg in i det sista (och en av de äldsta som fått pacemaker).
Var byggmästare och byggt en hel del hus bla i Stockholm (blev även intervjuad för en bok som jag tror kom ut runt millennieskiftet med en samling av historier från äldre människor, minns dock inte vad boken heter).

När han var över 90 (nog närmare 100) så trilla han ner för en trappa (inklusive en av marmor) och rulla som en liten gummiboll utan att slå sig det minsta (möjligen något blåmärke här och där).

#5 vad häftigt!