Jag har tagit DNA-test och återfått kontakten med min danska släkt tack vare det.

Ja, det hade jag gärna gjort.

Har gjort det.

Absolut inte dock finns nyfikenheten att få reda på släkt man inte känner till men jag litar inte på det där det kan gå mycket fel i det här med all teknik AI osv så nej jag gör det inte och släktforskar hellre på traditionellt gammaldags sätt.

Tog ett DNA-test 2017. Har hittat en hel del släktingar tack vare det.

Det skulle vara intressant 😊

Jag råkar ha bra koll på min släkt så jag är inte intresserad. Känner att jag inte behöver veta mer än mina föräldrars kusiners barn (sysslingar borde det bli?). Och bakåt har jag också en hel del (då inte levande) generationer som jag har koll på. Min morfar släktforskade.

Nej.
Jag är det svarta fåret på min sida o har verkligen inte något intresse av att hitta flera som inte vill ha med mig att göra.
Svärfar höll på med släktforskning när han levde o han kollade så jag inte var släkt med dom när jag träffade deras son 😄
Det viktigaste

Jag tycker det skulle vara spännande.

NEJ!!!
Man vet aldrig vem som kommer att äga den datan framöver och vad de gör med den informationen. Från och med snart får ju polisen släktforska för att spåra grova brottslingar, men vem får dom leta efter i framtiden?
Jag är nöjd med att ha koll t o m mina sysslingar genom gammal vanlig släktforskning…

Eftersom att jag och fyra av mina barn har en sällsynt sjukdom blev en genetiker som jag känner så lycklig när jag fick ett friskt barn Vi fick åka in till Akademiska och det togs blodprov på oss alla inklusive min man.

Efter mång långa år och när DNA skickats runt i världen kunde de till sist hitta den skadade DNA biten så nu kan man via DNA test hitta sjukdommen på ofödda barn där man kan misstänka att den finns.

Så ibland kan DNA vara bra,.

#11 Jag håller med. Vilket verktyg 🙂

Tänk så många brott som har blivit uppklarade.
Inom arkeologi och som du beskriver om anlag.

#8: Lite speciell svärfar 🙂

Både ja och nej. Jag skulle vilja veta mer om .in släkt men tänk om det dyker upp något som inte känns bra och jag då inte har kvar några anhöriga för att utreda och ställa frågor.

Ja det vill jag gärna göra och kommer nog göra det längre fram!!

Jag är inte så intresserad av släktforskning själv, men om någon var nyfiken på just mitt DNA skulle jag ställa upp. Jag känner ingen rädsla eller oro för DNA-test, mest bara att det inte är något som görs av sig själv och därför innebär ett visst besvär.

Absolut kan det finnas finns fördelar med det här det som Monica skriver om bla men också att kunna lösa bott där kan dom komma långt men tänk om det slår fel och fel person skulle anklagas.

En nyfikenhet har jag på det men kan inte tänka mig göra det jag skulle ärligt inte lita på resultaten att det faktiskt är korrekt och skulle jag bli kontaktad av någon som påstår sig vara en släkting genom det här skulle jag inte svara för idag vet vi aldrig vad för folk som kan bedra och lura oss eller vad för folk det kan vara.

Jag beställde ett kit för många år sedan för nyfiken var jag det slängde jag sen provade jag igen och skickade iväg det men så kom ett brev från Texas där det här utfördes då i alla fall på den tiden att dom här kitten som skulle dit satt fast i tullen på Arlanda och vi alla skulle få nya kit men då tänkte jag det är inte meningen jag ska göra det här så det där brydde jag mig inte mer om och det var naivt av mig att ens gå så långt och slängde kittet som dom skickade på nytt.

Nu var det här flera år sedan och mycket har hänt sen dess så mycket mer bedragare som skulle kunna utnyttja andra genom det här så nej jag är tacksam att det där fastnade i tullen på Arlanda med flera andras kit att dom aldrig skickades iväg utan förstördes och att det här aldrig blev av för min del känner jag en oerhörd lättnad nu över med allt som sker brottsligt tekniskt och den där hemska AI som kan ställa till det så om det hamnar i fel händer.

Vem vet vad dom gör med det här sen och hur mycket kontroll ska dom ha på oss men absolut nyfiken är jag men avstår jag litar inte en sekund på det här att det ens skulle vara äkta släktingar däremot är det bra att kunna lösa brott men för det behöver dom inte mitt dna och är ens det tillförlitligt tänk om fel och helt oskyldiga personer grips och dras in i något.

Ni som har gjort det här litar ni på att det faktiskt är äkta släktingar man funnit åt er ?

Vet ni det skulle inte förvåna mig ett dugg om det här en dag blir obligatoriskt för man vill ha total kontroll på oss och inte enbart det här med just dna det är massor av annat också som vi naivt och godtroget går på det smygs upp på oss så vi inte märker det och det har pågått i väldigt många år vi manipuleras sakta men säkert in i sånt här det är en utveckling som jag starkt ogillar.

Jamen så har det sett ut i alla tider kanske någon tänker och ja det har det gjort men med den teknik vi har idag är det något helt annat än det var under låt och ta 1800-talet som exempel saker dokumenterades förr med men med vår teknik idag är det något helt annat än det var då när saker nedtecknades för hand den tekniken gjorde inte samma skada som det gör idag.

Tack för ordet snälla ni och ursäkta om jag är lite dryg eller mycket dryg men jag är oerhört misstänksam mot så mycket med dagens samhälle och den utveckling vi har både tekniskt och på andra sätt det bådar inte gott för någon av oss varken i dom generationer som vi lever i nu och inte för kommande generationer heller om sånt här får fortsätta med den teknik som vi har den kommer att kunna omkullkasta människor totalt.

Jag har gjort det. Endast i ett fall förstår jag hur jag är släkt med en person i träfflistan. Det kräver nog släktforskning också, om det ska ge något.

En lustig bieffekt är att en främmande person har börjat glra mitt släktträd för att se hur vi är släkt. Vi har gemensamt DNA men känner inte till någon gemensam släkting.

#17: DNA ljuger inte. Du kan inte fejka DNA. Den enda gången det kan bli "fel" är om det är identiska tvillingar. De har samma DNA, så om det blir träff på dem i en brottsutredning så är en av dem brottslingen. Det går däremot inte att säga exakt vem.

I Linköpingsfallet fick ju Peter Sjölund fram gärningsmannen och hans bror som tänkbara förövare, och eftersom de har så mycket gemensamt DNA krävdes det ett test på bägge för att få fram vem av dem som var den skyldige. Så att fel person anklagas stämmer helt enkelt inte.

Får du en DNA-träff med någon så är ni utan tvekan "äkta släktingar", men hur ni är släkt framgår inte.

Du kan läsa på lite här:

https://slakthistoria.se/slaktforskning/dna/sa-fungerar-ett-dna-test-10-fragor-och-svar

Citat från artikeln:
Dna ljuger aldrig och du måste vara beredd på allt!

#18: DNA bekräftar bara släktskapet, men du måste fortfarande släktforska på "det gamla vanliga sättet". Däremot kan man i vissa fall få hjälp på vägen hur man är släkt. MyHeritage har t.ex. en funktion som heter "Theory of Family Relativity" där man får förslag på släktskapet. Dock måste du själv kolla i kyrkböckerna för att se om teorin stämmer. Tyvärr är de flesta förslagen fel, men ibland stämmer de.

#19: Det här säger ju allt är det ingen som förstår det eller ens blir misstänksam mot data och full kontroll över er ???

Jag avstår jag tar det inte i min närhet något som alla borde satsa på vi har en frihet som människa.-

#21: Vill du ägna dig åt konspirationsteorier så står det dig förstås helt fritt. Jag håller mig till vetenskapen.

#21: Nu vet jag inte hur man kontrollerar personer genom att ha koll på deras DNA och genetik?

Så så länge du inte ägnar dig åt brått borde du inte känna att det finns någon fara. 🤣

Mamma släktforskar och hon, min syster och jag gjorde någon slags "ursprungstest" via My Heritage. Den typen av DNA-test vet jag inte riktigt hur mycket jag litar på, i synnerhet inte som vi fick väldigt olika resultat alla tre (helsyskon, vår biologiska mamma). Det är ju lite osannolikt att i princip hela mitt ursprung genetiskt sett härstammar från Västsverige medan min syster har en stor del bortifrån Rumänien-Bulgarien och mamma en salig svensk-europeisk blandning som inte är relaterad till Östeuropa. 🤨

Jag tycker annars att DNA-tester har stora användningsområden, inte minst inom brott och medicin/genetik. Att kunna ta reda på om man själv har anlag för en viss defekt eller sjukdom och riskerar att föra vidare den och att kanske kunna ta hänsyn till det när man skaffar barn till exempel.

Om man inte kan lite på testet kan det ju få konsekvenser. Man får en oväntad matchning och det kan ju bli riktigt jobbigt.

#24: Sammanställningen av genetiskt ursprung ska man ta med en stooor nypa salt. De varierar väldigt mycket, även för de närmaste familjemedlemmarna, precis som du själv har märkt.

Enligt AI:
Etnicitetsuppskattningar är uppskattningar och kan variera beroende på olika faktorer, inklusive ditt DNA:s arv och hur MyHeritage tolkar resultaten. 

#25: Om man får en oväntad matchning beror det på att det någonstans finns ett fel i släktskapet, och det kan ju vara jobbigt. Det beror dock inte på testet.

Det finns nog rätt många personer med "fel" föräldrar (främst fäder) som oavsiktligt upptäcks med DNA-test. Ooops!
Rimligtvis finns det rätt många där faderskapet varit lite osäkert men där man "chansat" när man uppgett fadern.

Det har ju inte med DNA-test att göra egentligen men tidigare gjorde man ibland en kartläggning av blodgrupp inom närmsta familjen som ett studieprojekt på en del medicinska utbildningar. Det fick man sluta med, det dök upp för mycket som inte stämde. 🤨

Nej. Privacy-frågan är alldeles för osäker. Vill varken att stater eller privata aktörer ska ha frikort i hur de använder informationen.

Att argumentera att man inte har något att dölja håller inte. Det enda du vet är att du inte tycker du har något att dölja, men du ver aldrig vad framtida organisationer eller ledare anser vara orent.

Räcker med att se hur kritiskt farligt det kan bli att ha publicerat något på sociala media som när det skrevs var harmlöst, men sedan blev farligt. T ex att vara gay/trans när talibanerna tog över, eller när lagen om gay-propaganda infördes i Ryssland.

Tekniken är fantastisk. Men skulle aldrig byta att hitta en avlägsen släkting för hur fel personer kan missbruka informationen.

Skulle inte förvåna mig alls om försäkringsbolag köper informationen och ger högre kostnader om någon generationer bakåt har haft en ärftlig sjukdom.

#27: Jag skrev så med tanke på vad Lona berättar

#22: Och det står dig fritt att ha tilliten till vetenskapen jag har det inte och jo dom här testerna kan gå riktigt illa och fel.

#23 Allt handlar inte om brott i dna frågan och även där kan det här slå väldigt illa så någon oskyldig råkar ut, vill vi ha det så skört ?

Ni som går på det här jag hoppas innerligt att inget går snett för med det här och så mycket mer än just dna frågan så har etablissemanget stenkoll.

#29 Jättebra inlägg Johan du sätter orden på det 👍

I medicinskt hänseende är DNA-test superviktiga för att lokalisera var olika sjukdomar finns. Detta för att hjälpa forskarna att hitta botemedel mot olika genetiska åkommor.

#32: Ja, och man kan godkänna användning för medicinsk forskning och då är det anonymiserat. Det har jag gjort.

Det är något heeeeelt annat att köpa ett test från något privat företag.

#32: Så illa kan man se på det om man enbart fokuserar på livet och den makt det har över oss jag ser det här på ett helt annat sätt ur ett Shamanskt perspektiv vi är inte dödliga men vår kropp är det är varför ska vetenskapen ha den påverkan och makten på oss ? vilka tror vi oss vara att överleva allt vilka tror vi oss vara att bestämma över universum ?

Behöver vi allt det här alla av oss en tillfredställelse som inte ens är korrekt men ger oss hopp i en falsk bubbla som säger DNA är bra nu finner du det dina.

Skört som tusan vakna och se vad det här är, öppna ögonen vad världen gör med dig jag säger det av omtanke en del säger konspirationer jag säger håll ögonen öppna för Din egen skull på vad Du blir lurad på . Var rädd om dig själv är mitt råd 😎

#34: Nu är du verkligen ute och snurrar…

#35: Ur en Shamans ögon är det en väldigt rak väg inget snurr där inte 😎

#36: Nästan helt utan skiljetecken blir din text väldigt svårläst. Fast man kanske behöver vara schaman för att förstå den. 😉

#37: Måste jag ha perfekta skiljetecken i språk och ord för att få skriva på i fokus?

Jag har mött samma fråga förr på helt annan sajt och mitt språk är lite annorlunda än er andras ska det inte accepteras ? måste jag vara perfekt för att få vara med här ? om så avslutar jag allt och tackar för mig jag har inget här att göra och önskar er alla lycka till. Jag kan inte göra mer än så.

#38 Ta det som ett bra tips.

#38: Det sa jag inte. Jag sa bara att texten är svårläst eftersom du utelämnar nästan alla skiljetecken. Du får absolut skriva precis hur du vill, och du väljer naturligtvis själv om du vill bli förstådd eller inte.

När jag läser en text utan skiljetecken, så slutar jag läsa ganska snart. Man får inte ut den rätta betydelsen av texten.
Själv är jag noga med att sätta ut både kommatecken och punkt. Det fick man ju lära sej i skolan på svenskundervisningen.

#41: Samma här. Jag får inget sammanhang i texten och det blir bara tröttsamt att läsa den när jag måste gissa mig fram till betydelsen.

Jag tycker inte det är ok att kritisera hur en person skriver. Ingen vet anledningen och det kan ta mer skada än hjälp.
Ingen vet vilken möda det kan ligga bakom och hur jobbigt en del kan vara att uttrycka sig. Kommer sen kritik gör det inte saken bättre.

#43: Jag kritiserade inte, utan talade bara om att jag tyckte texten var svår att förstå utan skiljetecken.

#44: Kritik eller ej ja det är en tolkningsfråga. Jag tycker bara det är så onödigt att påpeka det.

#45: Jag tycker tvärtom. Om man skriver något så vill man väl att de som läser ska uppskatta det? Förstår inte läsaren vad det står så blir det ju inte läst. Då är det väl bättre att få reda på det, eller…?

Om man behöver hjälp att få till en text så är t ex ChatGPT faktiskt ett riktigt bra hjälpmedel. T ex en prompt som "Hjälp mig göra min text mer lättläst genom att addera skiljetecken och styckeindelning" och sedan klistra in ens text.

I övrigt tycker jag nästan stycken är ännu viktigare än skiljetecken.

Jag orkar sällan ens börja en text när jag ser 20 rader kompakt textmassa.

#47: Håller med. Skiljetecken och stycken är viktiga i lång text. Att man påpekar detta är inte kritik. Tvärtom.

#37: Du är en hygglig prick Carmarino trevlig och bra på alla sätt så jag vill inte tjabba med dig om det här det blir bara onödigt men jag har fått höra det här förr till leda på både forum och annat det jag nog reagerade mer på var orden fast man kanske behöver vara schaman för att förstå den men som sagt du är en hygglig bra person det har jag sett så jag släpper det där och det var inte så farligt heller när allt kommer omkring.

Jag har synfel mina ögon avgör inte avstånd varken i text eller när jag rör mig jag kan gå fel på nåt så enkelt som en trottoar för ögonen bedömer inte avståndet.Siffror ser jag fel på en åtta kan vara en sexa en nia en trea en sjua en ett osv Sitter jag i en bil så upplever jag mötande bilar som om dom kör in i vår bil om jag inte har glasögon på mig men dom hjälper mig föga i text och siffror men dom hjälper mig där ute så mina ögon är anledningen sen även språket Svenskan är inte mitt modersmål och här kan jag vända om ord det vet jag men ärligt vad gör det ingenting vi är bara människor. Min Tyska mor har exakt samma synfel som mig så det här är genetiskt inget varken hon eller jag rår på.

Ni som har jobbigt med sånt här hur känner ni inför dyslektiker där blir det ofta fel det ser till och med jag fastän synen sviken ta exempelvis ett ord som egentligen ofta ser jag att dyslektiker ofta skriver igentligen så stör ni er på dom också fast dom inte alls rår för det ?

Jag kan se det men är det något jag inte förstår vad dom menar går jag tillbaka och läser och fattar jag inte då heller så lämnar jag det men stör mig på deras sätt att skriva det gör jag inte och inte kommenterar jag det heller för dom rår ju inte för det det är bara något som är hos dom inget mer konstigt eller komplicerat än så och även flera i Kungafamiljen har dyslexi och det tycker jag är både strongt och bra gjort av Kungafamiljen att ha gått ut med för det tror jag stärker och känns bra för människor som har dyslexi 😎

#49: Kan meddela att jag är dyslektiker men jag har aldrig upplevt problem på något forum eller andra sociala medier.
Oftast brukar man kunna få någon kommentar, men förklarar man att man är dyslektiker så räcker det.

Dock kan jag meddela att jag som dyslektiker uppskattar om man använder sig av skiljetecken och styckeindelning.

#50: Jag har själv bevittnat bla här på i fokus att dyslektiker mötts av problem men jättebra att du sluppit undan däremot undrar jag vad du menar med att du uppskattar som dyslektiker att man använder sig av skiljetecken och styckeindelning ? men om man inte ser det är inte mina och andras synfel lika värda som när en dyslektiker inte stavar rätt ?

Jag ser dessutom nu att ordet styckeindelning markeras med rött jag var tvungen att kopiera ditt ord för mina ögon fick inte ordning på det texten blev en enda röra som flöt ihop där tar jag smygvägar ibland kopierar andras ord när jag själv inte ser och hoppas det blir rätt men det blev det inte här det är rött understruket.

Så vad är skillnaden jag ser inte du har dyslexi och du uppskattar en massa tecken medan jag inte ens ser dom är det verkligen skillnad eller ska vi acceptera varandra som vi är ja jag hoppas på det sistnämnda annars är det rejält illa-.

#51: Absolut, bara för att jag personligen uppskattar något för att det underlättar mitt liv blir det ju inte magiskt en lag. Jag skriver avsiktligen uppskattar för att man inte skulle kunna missuppfatta det…

Jag har full förståelse för andras funktionsnedsättningar. Jag påstod inget annat heller och skrev enligt mig inget som borde ha uppfattats så. Men då det verkar vara ett väldigt känsligt ämne så kanske till och med uppskattar inte blev neutralt nog.

Ibland innebär det att jag får använda mig av ChatGPT för att tolka andras texter eller avstå. Sådant är livet.

#52: För det första jag har ingen funktionsnedsättning och har aldrig haft min syn har kommit med åldern precis som den gör hos alla och ja den är genetisk i min släkt och ja jag är äldre så det är på sin absoluta naturliga väg så du som ung kan lägga ner det där du har ingen livserfarenhet som vi äldre har du har ännu inte vart med om livet men det har jag och vi.

Det kallas Ålderism 😎 fördömande av förfäder.

Jag kommer aldrig att sluta skriva på mitt sätt jag är bara människa och mig själv.

#53: Ursäkta mig men vad kan jag lägga ner? Vad är nu helt plötsligt problemet? Och vad är felet med min ålder? Vad här kräver livserfarenhet?

Jag fördömer ingen här? Och ännu mindre baserat på deras ålder. Så snälla sluta med dina påståenden.

Dessutom är en så dålig syn så att den påverkar ens förmåga att kunna skriva och se djup utan hjälpmedel en funktionsnedsättning. I alla fall i min värld. Man har nedsatt synförmåga och nedsatt djupseende.

#0: Mitt dna för enbart användas för forskning. Vill och kommer aldrig göra dna test via dessa udda firmor för att släktforska.

#49: Det med schaman var sagt på skoj, eftersom du själv tog upp det. Vet att det är svårt att skriva när man är dyslektiker så se det inte som kritik, utan som ett tips. Vi är många som har svårt att läsa långa textmassor utan skiljetecken och uppdelning i stycken.

Precis som Johan så orkar jag inte läsa en så kompakt textmassa, och jag tycker det är synd när du lagt ner jobb på att skriva det och så orkar ingen läsa vad du skriver.

Jag har skapat en egen tråd för dyslexi😃

#54: Det här är som att kommunicera med en brödrost så ja lägg ner och kom igen när du har fått riktig livserfarenhet.

#58: Svara snälla på frågan vad livserfarenhet har med det hela att göra.

#49: Tråkigt att höra om dina synproblem. Måste var jobbigt . Men jag föreslår att du kortar ner din text, eftersom du inte klarar av skiljetecken. Då kommer man att kunna läsa och förstå innehållet. Som det är nu så är det svårt att få ett sammanhang.

#42: Jag sa samma sak till personen för flera veckor sedan och blev blockad. Det är därför rätt tillfredsställande att se att så många i denna tråd håller med och att det verkligen inte bara är jag som har svårt att läsa massiva textstycken.

Mobiler och datorer har idag väldigt bra stöd för diktering. Så har man svårt att skriva kanske man kan testa att prata istället och låta tekniken hjälpa till med skiljetecknen.

Det är ju synd om man tystnar pga oro för vad andra ska tycka om sättet man skriver, snarare än vad man tycker.

#61: Det är jättebra att du finner tillfredsställande i att göra andra illa jag vill inte veta av sånt här nån måtta får det vara jag tar avstånd.

Du är förloraren inte jag jag vill människor gott ❤️

#63 Det är ingen som gör någon annan illa här k tråden.

#63: Vad tröttsam du är som alltid misstolkar det man skriver med mening. För det första så gör man inte någon illa för att man påpekar att deras text är svårläst. Som sagt är det många som håller med och var det även då när jag nämnde det, så alla dessa personer gör dig illa då enligt din logik? För det andra så sa jag att det tillfredsställande var att se att fler har svårt för att läsa massiva textstycken, d.v.s. det är inte taget ur luften och jag är inte ensam om att tycka det, det var m.a.o. inte orimligt att nämna det förut.

Att p.g.a. det sänka sig till personpåhopp och kalla någon för förlorare är så jävla fånigt. Vilket också gäller att säga att Undertaker inte har någon livserfarenhet, vilket du inte vet något om, och att personen därför inte har något att komma med i diskussionen. Håll dig till sakfrågan utan att alltid ta till personpåhopp när du har slut på argument. Men ja, ta gärna avstånd, that's my pleasure. Men du har redan sagt flertalet gånger att du ska lämna tråden och kan ändå inte låta bli att kommentera, så vi får se hur det går den här gången.

#65: Tack för du tog dig tiden att skriva ihop ett svar!

Om man vill påpeka hur någon skriver utan att veta orsak kanske man ska ta det med personen och inte i gruppen.

Kan vi återgå till trådens ämne?

Jag funderade ett tag på att göra ett test, men så ändrade jag mig när jag tänkte på alla de felaktiga fäderna, som står i folkbokföringen och då tyckte jag det var slöseri att lägga pengar på något så osäkert.

Ni som skrivit i denna tråd, hur många är ni som är säkra på att de släktingar, som ni tror (vet) att ni har, verkligen är era biologiska släktingar?

Frågan är ställd eftersom jag har erfarenhet av att många så kallade släktingar blev mycket förvånade när jag talade om för dem att vi inte hade några "blodsband", något som vi inte hade fått veta om jag inte blivit fundersam i vuxen ålder och började kolla.

Jag är säker på den närmaste kretsen i alla fall, är väldigt lik både min pappa och starka drag av min mamma som var lik sin mamma.

Jag är 100 % säker på min bror och en kusin, för det är dem jag har DNA-testat. Sedan är jag rätt säker även på de två senaste generationerna, men 100 % säker kan man ju aldrig vara. Dock finns det rätt många gemensamma släktdrag på de flesta kusinerna och deras föräldrar, så där är det nog åtminstone 99,9 % säkert.

Frågade min mor en gång när jag var barn om jag verkligen var deras barn och det försäkrade hon att jag var. Det bevisades sedan när jag testade min bror, men det var ändå lite nervöst innan svaret kom. 😊

#69: Bra fråga säkerligen finns en del som har osäkerhet.

Min biologiska släkt i Tyskland och min adoptiv släkt här i Sverige där råder inga tveksamheter vi är släkt.

Man har läst en del om sånt här och många som kunnat bli besvikna så som vid adoptioner att föräldrarna aldrig talat om att dom är adopterade så var det aldrig för mig jag fick veta redan från första början då hade jag en tolk eftersom jag inte kunde någon Svenska men föräldrarna smög aldrig med det här det var så öppet som det bara kunde vara men man har hört om många som fått en chock i vuxen ålder sånt måste kännas fruktansvärt hemskt.

#69: Så säker man kan vara utan att ha ett konkret DNA-test vilket jag inte har.
Jag tror numera inte att mina föräldrar ljuger eller mörkar att de inte skulle vara mina biologiska föräldrar, däremot skulle jag inte svära på nästa generation bakåt

Men det är ganska typiskt min pappa när jag någon gång frågade om han verkligen var min biologiska pappa (jag var i många år övertygad om att jag var adopterad) att svara "Det vet väl inte jag, fråga din mamma!"
(Vilket han iofs har rätt i.)