Veterinär och egen djuraffärer var 2 som barn/ungdom.

Men inget jag är idag, nu är jag undersköterska, sa att jag aldrig skulle jobba inom vården som ung men nu står jag här hehe.

Önskan är fortfarande egen djuraffär men lär inte bli av.

Ville jobba med blommor och det gjorde jag ju ett tag som florist, trädgårdsarbetare, trädgårdslärare. Sedan hamnade jag inom handeln och satt i ledningsgruppen för en butik som säljer vuxensaft. Kvällstider, långa pass, helgjobb sliter dock så jag har nu sadlat om och börjar om en vecka jobba som tandsköterska som jag förhoppningsvis ska kunna jobba som till pensionen, det är ju bättre arbetstider och inte lika tunga lyft som tandsköterska.

Som barn ville jag bli arkeolog, men i tonåren blev jag alldeles för studietrött, så det blev intet av de planerna.
Istället blev jag kemitekniker som jag jobbade som i trettio år!!!

Formel1-förare, veterinär eller ingenjör (inom tågbranschen).
Pluggar nu data (teknik) och sannolikheten att jag går åt tåghållet är fortfarande stor. Alternativt gör en utbildning till lokförare senare. :’)

Som barn ville jag bli antingen arkeolog eller astronom, men blev ingetdera. Utbildade mig först till chefssekreterare och när jag tröttnade på det efter 17 år så omskolade jag mig till it-tekniker.

Jag ville bli frisör och jag blev frisör. 😊👍

Jag ville bli arkeolog men det blev jag inte. Hade också en dröm att jobba med barn men så blev det inte heller.
Ett jobb som jag egentligen inte drömde om var ledigt och sökte och fick och där blev jag kvar och trivts fantastiskt.
Det visar att man ska aldrig säga aldrig - man ska testa.

Oj jag hade många planer och en hel del fick bli av men i riktigt tidiga ungdomen var det bara musiken och teatern som hägrade så där utbildade jag mig både i landet och utomlands och studerade i Sthlm innan jag flyttade ner dit på Kulturama så jag satt och pendlade under en lång tid man orkade sånt när man var ung 😂

Det absolut tidigaste jobbet var som sekreterare på kommunen jag var inte ens utbildad för det och körde på ett tag men inomhusjobb har för mig aldrig passat jag behöver utmaning jag behöver vara ute och röra på mig och ha tunga fysiska jobb.

Jag flyttade ner tidigt till Sthlm och fortsatte på Kulturama men jag har pluggat lite annat också genom åren bla teologi men nej jag är inte kristen däremot var jag då på den unga goda tiden aktiv i kyrkan så på den vägen kom jag in på det.

Träffade sen en ny bekant som körde tunneltåg så jag sökte och jobbade sen som tunneltågförare i 17½ år och genom det jobbet som var skift gick det inte att hålla ihop studier och idag måste jag säga jag är tacksam att jag inte fortsatte mig in i musikbranschen eller teater för fy som dom får slita och som det ser ut idag med sociala medier så känner jag bara tacksamhet att det där fick ta ett slut där och då.

Yrket som tunneltågförare jag vet inte hur detaljerad jag vågar vara med tanke på att det kan finnas känsliga personer som läser men låt mig säga så här jag fick se allt jag fick vara med om allt det är ett yrke jag inte skulle rekommendera någon. Själva tågkörningen är det inget fel på men allt som händer omkring med hot och våld, personer under tågen med mera det är ett slitsamt yrke mentalt och man behöver vara oerhört stark för att orka med det yrket.

Jag var urless på allt under många år med det jobbet men det förde också med sig något gott och det redan under den tiden jag jobbade kvar så sökte jag mig vidare som deltid inom räddningstjänsten för vi hade väldigt mycket med blåljuspersonal att göra så jag fick blodad tand jag ville göra mer så jag jobbade deltid som brandman och sen heltid som tunneltågförare och begav mig också in på sjöräddningen det var ett yrke som drev mig i dom riktningarna och jag kände jag ska göra insatser om jag kan och är än idag inom räddningstjänst men jobbar inte heltid jag har gått ner i tid och planerar tidig pension något jag jobbat för i många år.

Nu är jag lite upp i åren men fortfarande vid väldigt god hälsa både fysiskt och psykiskt och det här driver mig att fortsätta för mina erfarenheter är vi behövs och kan vi ska vi hjälpa till så gott vi kan vi ska göra insatser för varandra oavsett det är inom yrken eller inte så ska vi göra det vi känner oss kallade till ❤️

#4: Gud som jag sitter och suger på den här karamellen jag har erfarenhet av tågföretag och jag vill inte ta bort gnistan för dig att söka jobb där men ärligt det här är företag med en vidrig personalpolitik dom är inget att stå efter så snälla tänk dig för innan du ger dig in i det här.

Jag ville bli florist eller frisör😊
Nu jobbar jag på apotek.

Jag kan inte minnas att jag hade några drömmar om framtiden eller något jag ville jobba med.

Vad jag minns så hade jag inga förhoppningar om framtiden.
Hoppade av skolan efter halva 8an.
Ville bara överleva.
Senare utbildade jag mig till svetsare och jobbade med det en period.
Sen stod jag på metallgjuteri.
Som vuxen utbildade jag mig till hunddagis och hundpensionats föreståndare. Lyxigt namn på att driva hunddagis 😄 där är jag nu o älskar det.
Har även omplaceringshem för kanin

Bibliotikare eller veterinär drömde jag om

Halkade in på barnskötar yrket på ett bananskal.

Jobbad som barnskötare på Akkis ett par år innan jag fick barn.Var hemma med barnen till yngsta var tolv år.

Började då som köksbiträde/kokerska obbade med det fram tills jag tappade så mycket syn att jag blev sjukskriven.

Någon gång som liten ville jag bli "socialfall".😲 Jag hade förmodligen inte minsta koll på vad det innebar men tyckte väl att det lät spännande, lite udda liksom. Det blev dessvärre snubblande nära verkligheten men det var åtminstone inte ett aktivt beslut.

Drömyrket var agronom och hade fortfarande varit det om jag hade kunnat jobba.
Hälsan satte stopp för studier på annan ort och jag tordes inte ta studielån för så lång utbildning (vilket jag är väldigt glad över idag).
Lite andra planer som jag kunde fullföljt på hemmaplan var sjuksköterska eller arbetsterapeut.
Jag blev undersköterska och djurtekniker men har inte jobbat särskilt mycket som någondera.

Numera är jag "sjukpensionär" och slipper äntligen, äntligen att kämpa bokstavligen för livet för att klara studier och jobb.
Det är tillräckligt jobbigt att bara finnas till.❤️

När jag var typ 10 år gammal såg jag en oscilloskåpbild över en sinuskurva (elektrisk signal) på kanalen Teknisk Magasin (De där kugghjulen som snurrade runt). Blev enormt intresserad. Nyfiken.
Satsade därför allt på skolor, skolor, skolor. Vägen in i det yrke jag ville ha skedde genom en slump. Jag blev arb.lös under en bankkris (efter högskolan) och fick nåt jobb utdelat av arb.förmedlingen på en arb.plats där jag fick jobba med exakt det jag ville. Programmering och elektronik. Nu har jag jobbat med det sedan dess (30 år) och jag blir fortfarande lika glad när jag får en lysdiod att blinka efter att ha väckt liv i en microprocessor.

Jag visste redan som barn att jag ville jobba med djur och främst hästar eller hundar.

Mitt första jobb var i ett häststall. Precis som jag önskat.
Mitt andra jobb var på marabou, inte direkt vad jag hade önskat😋(även om det fanns mycket gott att äta där), men det var ett steg närmare mot mitt största och 3e mål, som var att jobba med hundar.

Jag lever som jag tänkte att jag ville leva (och jobba) redan som barn.

#14: Ursäkta, men jag kunde inte låta bli att skratta åt att "du ville bli ett socialfall" Det lät så spännande och lite udda liksom.🤣.