Jag tror jag har det. Men framför allt ser jag tydligen anställd ut, för vilken affär jag än är i och hur jag än är klädd kommer folk fram och frågar var "ni" har osten eller om jag kan hitta ett plagg i en annan storlek åt dem 🙄

Genuine så stör det blir ibland. För de lyssnar inte när man säger att man inte jobbar där.

Ja, verkligen störande. Ofta brukar jag försöka hjälpa till ändå, fast verkligen inte om det handlar om kläder för jag tycker det är jobbigt nog att leta efter rätt storlek på kläder åt mig själv. Inte jättekul att kolla efter de små lapparna.

Ja, jag verkar iallafall inte se jätteskum ut… 😅

Antingen har jag ett snällt ansikte eller så utstrålar min personlighet snällhet. Vilket som, är det både en fördel och en nackdel.

Är du social och gillar att prata med trevligt folk så är det högre chans att få kontakt på något sätt. Även av folk som frågar om man kan ta ett kort på de och sen ger en sin mobiltelefon. Skulle jag aldrig våga själv, men kommer å andra sidan aldrig springa iväg med någons telefon heller. 🙂

På minussidan har du de där som du INTE vill få kontakt med men som kommer fram ändå. Som tiggarna som bland 9 pers på pendeln inom 2 meters radie ser ut just dig som sitt mål. suck!

Eller mån pratglad människa som kliver på en 1/4 full buss och väljer ut just dig att starta en konversation med. Trots att du inte är på prathumör, och särskilt inte med konstiga tjommar som sätter sig bredvid dig och börjar prata om dennes tvååriga schäferkorsning och sitt målarintresse. Samt har en massa konversationsfrågor på lager.

…Ja, såvitt du inte säger ifrån förstås eller byter plats.

Jag har alltid haft lätt att få kontakt med människor och att prata.
Jag har däremot inte kopplat det till snällt ansikte tidigare 😉

Det är inte så ofta folk börjar prata med mig bara för pratandets skull, men jag blir ofta frågad om hjälp (vägvisning osv). När jag bodde i Uppsala tyckte jag att jag fick hjälpa turister var och varannan dag, haha

Trots att jag alltid går runt med stora synliga hörlurar och oftast har uppmärksamheten på mobilen så antar jag att jag ser hjälpsam ut

#6: Nä det kallas nog nånting annat egentligen, men det var det första jag kom på. Jag kan sitta och se genuint sur ut, med lurarna i öronen, och ändå kommer någon fram och vill småprata.

Kanske är just auran, men ffs, jag har social fobi så det är extra jobbigt för mig.

Jag utstrålar nog att "kom inte och prata med mig" för det är sällan det händer. Inte mig emot 😄Åtminstone är det så när jag är själv och t.ex åker pendeltåg etc för då har jag nästan alltid hörlurar och är icke kontaktsökande i min framtoning.

Det här var en intressant fråga och jag vet inte om mitt ansikte är snällt men jag ler och skrattar väldigt mycket och har en förmåga att få kontakt med andra människor oavsett jag känner dom eller inte.

Många kommer fram och bara säger något, frågar om vägen med mera som redan skrivits och jag är en social person som gärna pratar med andra människor också på min väg så jag vet inte om det beror på mitt ansikte eller att jag helt enkelt är en väldigt utåtriktad person.

Det jag vet är att jag ler mycket och tar gärna kontakt med andra när jag är ute om det kan spela roll men jag tror det beror mycket på hur vi är utåt med människor och hur vi för oss med både kroppen och med ansiktsuttryck mot andra människor det kan ha en stor betydelse hur vi tas emot.

#10: Tar du kontakt med andra helt urskillningslöst eller gör du ett mer eller mindre medvetet val innan du tilltalar en främmande person bland andra främmande personer?

#0: Jag tror mitt ansikte är ganska snällt. Men jag har någon slags fiskögon och åsnemulenäsa men jag tror inte att det spelar någon roll. 😄. Hoppas jag. 😅. Jag ler och skrattar ofta i alla fall. 😄❤️

Tror inte det, när jag är ute har jag blicken i backen för se var jag sätter fötterna och ofta Dramaten/Fido med mig, så folk ser väl att jag är på väg för att handla.
Dessutom ett ganska så surmulet ansikte och tittar sällan upp på folk.

#11: Det sker bara spontant både från mig och andra det är det här som är så roligt med många människor att rätt som kunna säga några ord för det skapar en fin gemenskap även om man inte alls känner varandra så bjuder det på glada leenden som får oss att må bra.

Jag är tydligen rätt lik min mamma och min mamma känner fasen folk i hela stan, så när folk pratar med mig är det ofta för att min mamma "är så trevlig". Så jag tror ofta att folk pratar med mig för att de tror jag är som min mamma. Sen ja, jag kan vara trevlig och prata på om jag vill, men när jag sitter med lurar och är fullt fokuserad i en bok eller telefonen vill jag sällan vara social.

Jag har nog det snällaste ansiktet som finns 😝😊😍

Folk kommer alltid fram till m ig och pratar , frågar saker , , trots att jag sitter och äter ensam på ett Cafe eller Restarurang , , konstigt tycker jag .

Jag vill vara ifred ibland , , men men , , det går inte.
Ungefär som om jagf har ett par horn på skallen , , Kom och prata med mig , jagf är snäll, , haha ha, , 😊🤣

Sedan har / hade jag det yrket ansiktet utåt , där man ska vara trevlig mot gäster/ kunder !!

Igår på Frölundatorg orkade jag inte gå utan satte mig när min man handlade.
Där satt en man i min ålder tror jag. Helt underbar.💕 Lite eljest. Han hade inte en bisse i munnen.
Han hade två undulater som hette Gul och Grön.
Vi pratade nästan en halvtimme. Sedan kom min man och det visade sig att de köpt samma väckarklocka 😉

En riktigt härlig stund.

#17: Det är såna här situationer som kan göra oss så glada och jag måste säga att jag blir så glad av att läsa ordet eljest ett ord jag växte upp med och som många idag inte förstår eller ens använder men jag gör och du gjorde det här det bringar så många fina minnen på plats 😎

#18 Ja det är ett bra ord😉