Både ja och nej. Visst pratar jag, men en hel del av det är tekniskt sett riktat mot något av djuren. Däremot så är det ju ensidiga "samtal" eftersom de inte direkt förstår vad jag säger eller kan svara. :P

absolut 😊

Självklart

Jag pratar med mig själv. Kan hålla en lång ensidig dialog😉

Ofta handlar det om att jag får skärpa till mig. "Vi" skrattar också högt tillsammans av alla tokigheter som händer. Jag kan också ställa frågor till mig själv.

"Nu får du skärpa till dig, så här kan vi ju inte ha det Har du någon lösning?". Osv….

Katten pratar jag såklart med också men det är en annan sak.

Det hjälper mig att gå igenom saker högt. Allt från planer kring mat till jobbiga känslor kring saknaden av mamma eller liknande.

#0: Väldigt ofta.

Både högt o i huvudet.

Det händer, men oftast pratar jag med katten. 😊

Pratar inte högt för mig själv, men i huvudet. Men jag pratar på med min ponny om allt möjligt😅Allt från hur tågräls fungerar till vad jag gjort i skolan😅😅

Ja, det händer

Händer mig väldigt ofta. 💬🗣💬🗯

Oh ja, alltid när jag är hemma. Inte hela tiden men då och då. Kan skratta högt också om jag kommer att tänka på något kul.

För det mesta sitter jag och viskar när jag gör saker själv .

Jag pratar ofta med mig självom många olika saker. Och så pratar jag med katten Flisan om allt möjligt. Ofta om att "du har redan ätit och du kommer inte att svälta ihjäl".

Jag pratar ofta med mig själv och min hund, har alltid gjort det. Man får ju bäst svar då 😉😇😎 Ofta hjälper det att reda ut virriga tankar och även att komma ihåg saker som ska göras.
#4 Stor igenkänning på det 👍😁

Oh ja. Både högt och tyst! 😊

Hela tiden, både i tanke och högt. Skrattar åt tokigheter jag kommer på också, skulle någon av misstag höra mig så är det katten jag pratar med. Vilket jag också gör mycket, förklarar och frågar honom om många saker. Ibland svarar han med mjauuoo tillbaka!😺😸😹

Visst gör jag det , , skrattar åt tokigheter för mig själv, , pratar med kissarna .

Värst är ändå när jag pratar i sömnen och väcker mig själv av det.

#12: samma för mig ibland:)

#18: Men gud jaaaa! Jag blir alltid lika rädd innan jag fattar att det var jag själv som pratade sådär högt…

Jag pratar inte i sömnen, men jag snarkar så att jag väcker mig själv 😎

Det händer och katterna får stå ut med prat oxå. Dom har börjat hålla för öronen🤔

Vilken rolig tråd och lättnad att man inte är själv om att prata för sig själv sen snackar jag med katterna också så klart 😎

När jag körde tåg en gång i tiden och mötte en del kollegor var det inte helt ovanligt att man såg läpparna röra sig eller att någon satt och skrattade så det här är tydligen väldigt vanligt att vi gör och det ser vi i den här tråden också.

Samma här jag snarkar så jag väcker mig själv det är ett himla dragande av timmerstockar om natten. Minns en gång när jag hälsade på en barndomsvän som bor på annan ort och jag sov över där.

Vi ville snacka om minnen och allt på kvällen så jag hade en madrass på golvet och hon sov i sin säng men på morgonen efter hittade jag henne på nedervåningen sovandes i soffan då hade jag snarkat så vidrigt och inte fick hon liv i mig heller fast hon ruskat och skakat på mig så hon gav upp och la sig nere på soffan för jag störde hela hennes nattsömn 😂

Ja men oftast bara i huvudet. Haha kan till och med skälla på mig själv om jag glömt att göra något 😅

Samma för mig! 😅

Ibland, men oftast tyst.