Hyrde en liten 1a med kokvrå.
Typ 36 kvadrat.
Från landet till ett mindre samhälle

Min jobbarkompis skulle jobba som aupair i USA och skulle hyra ut sin lilla etta i Masthugget, Göteborg. Alldeles vid Plikta (lekplats) vid Slottsskogen.
En liten lägenhet med ett pyttelitet kök med fönster i två väderstreck.
Jag älskade den lägenheten ❤

Beror nog lite på hur man ser på det. Jag flyttade hemifrån för att plugga året jag skulle fylla 20 år. Det blev drygt 20 mil till en stad jag aldrig ens hade besökt, Uppsala.
Första månaderna bodde jag inneboende och sedan bodde jag i studentkorridor i drygt 4 år. Så ett rum på 12 kvm med gemensamt kök och badrum.

Mellanlandade några månader hos min mamma när studierna tog slut, och i juli i år fick jag min första egna lägenhet :) Förstahandskontrakt på en trea.

Flyttade hemifrån 1996 och lyckades få tag i ett förstahandskontrakt i Hagsätra som är en förort till Stockholm. Det var en etta på 41 kvadrat med sovalkov och balkong som jag trivdes bra i. Där bodde jag i tre år tror jag, tills jag flyttade ihop med min dåvarande kille.

Första var en lägenhet mitt i stan med min förra sambo. En 2a, andrahand.

Min första lägenhet jag bodde helt själv i var en etta med kokvrå/litet kök nära havet. Älskade den lägenheten och trivdes otroligt bra där. Hade absolut inte flyttat om det inte vore så att jag och sambon ville flytta ihop. Det var en hyresrätt, första hand. Stod i kö från 18 års ålder till 24 för att få den, vilket säger en del om hyresköerna här.

Lägenheten vi bor i nu är också i första hand, en nyproducerad 2a på markplan. Vi trivs jättebra!

Hyr samma lilla hus som när jag flyttade hemifrån :)

En 2:a på 6:te våning i ett 8:a vånings hus. Eftersom jag lider av svindel så var jag inte ute på den balkongen särskilt ofta och aldrig framme vid räcket.

Enda rumskamrat jag haft sedan jag flyttade hemifrån är min katt.

Min första lägenhet var en liten etta (lagom som första boende), som var på andra sidan staden än den stadsdel mina föräldrar bodde.
Bodde där i ca 1 år 4 månader innan jag flyttade till en annan där jag bodde 11 månader.
Sedan flyttade jag till en tvåa där jag kände mig hyfsat rotad, men flyttade igen efter tre år.

Den lägenhet jag har nu har jag bott i de senaste 9 åren, och såvida inte det är tal om att flytta ut till hus på landet så lämnar jag den inte.

Gillar nämligen inte att flytta i onödan, och nu när jag och katten också trivs så bra så finns ingen anledning att söka efter något nytt.

När jag flyttade första gången var det för att bo på en internatskola.Första terminen delade jag rum med en annan tjej andra terminen bodde jag själv i det rummet.
Min första lägenhet var en etta med ett litet kök.Mina föräldrar ville inte att jag skulle flytta förens jag fått fast tjänst så jag passade på att flytta medans de var på semester.

#9 Mina föräldrar ville heller inte att jag skulle flytta ihop med min man så vi passade på när de var i sommarstugan.
Lämnade en svart sopsäck med skräp i kvar på golvet i mitt tomma rum.
Lite taskigt kanske jag kan tycka så här i efterhand 😉

Jag flyttade till en 1:a med kokvrå, 25 kvm när jag precis fyllt 20 år (1985). Jättebra ljus lägenhet med stora fönster, gasspis, badkar och balkong och nära till stan, så där trivdes jag väldigt bra. Det var en bostadsrätt och mina föräldrar bidrog till kontantinsatsen, men de såg till att jag jobbade i matvaruaffär sommarlov och helger från 16 års ålder för att spara ihop lika mycket själv.

Min första lägenhet var en etta med kokvrå på 22 kvadrat. Bodde på campus så typ 5 mins promenad till universitetet.

Jag flyttade hemifrån när jag precis fyllt 18 och gick på gymnasiet. Delade lägenhet med en (stall)kompis eftersom ingen av oss hade råd med en egen bostad. Jisses, den perioden i mitt liv var inte riktigt klok men kul hade vi.
Nästan alla våra jämnåriga kompisar bodde fortfarande hemma hos sina föräldrar så vår lägenhet var den naturliga träffpunkten för allt från fester till att hyra moviebox och se på film. 😀
Lägenheten låg i Bergsjön, på den gata som förmodligen hade sämst rykte i hela Göteborg på den tiden. Nu hade jag inte stått ut mer än en vecka under de förhållandena, bland annat så var hyresvärden (kommunala Familjebostäder) totalt under all kritik med otrevligt bemötande och noll service. Det sov folk i tvättstugan, ingenting fungerade och lämnade man något utan uppsikt i fem minuter utanför lägenheten så var det puts väck sen.
Egentligen är det förstås tragiskt, i synnerhet med tanke på att det fortfarande finns sådana områden 30 år senare.