Jag var hemsk.
Gjorde allt man inte skulle.(inbrott, fyllekörning, missbrukade alkohol och sex. Men har aldrig rört droger)
Men när jag träffade min man hade jag precis sökt hjälp för mina alkohol problem och brytit med det gänget jag var med i.
Nu efteråt så har flera sagt att de inte trodde jag skulle överleva min tonårstid.
Men tycker jag klarat mig rätt bra

Hahah, , , Skrattar gott åt din fråga .
Vi är 3 tjejer , syskon , jag och min stora syster och lilla syster.

Vi busade och gjorde dumma saker , va ute längre på kvällarna än vad vi fick .
Pappa blev inte glad . Vi fick stanna inne några dar sen som straff.
Sedan liftade vi till stan när inte pappa skjutsade oss,

Vi hade verkligen kul!!

Men men , , sedan växte vi upp och blev ordentliga .

Jag var mest hemma eller i stallet förutom skolan då.
Med några kompisar ibland. Var inte den som festade och höll på. Var 16 år innan jag var på min första riktiga fest om man säger så men jag drack aldrig. fortfarande aldrig varit full.

#3:

Jisses , helt otroligt . Va duktig du är !! Är verkligen imponerad av dig som inte dricker alkohol!!

Pålitlig, skulle jag nog säga. Var rätt duktig i skolan, men pluggade aldrig. Höll hellre på med egna projekt som att programmera, vi drev en musiktidning, ordnade konserter, åkte skateboard, gick på konserter.

Har alltid varit lite anti grupptryck och mainstream, så jag har aldrig tjuvrökt eller varit full. Försökte tycka om öl och vin, men tyckte alltid bättre om läsk och gör det fortfarande. Varför betala 3x så mycket för något man tycker sämre om?

Festade i princip aldrig. Umgicks hellre med få vänner eller åkte på konserter.

Ringde alltid hem och berättade om jag blev senare än överenskommet.

Sammantaget gjorde det att jag aldrig haft särskilt mycket regler hemifrån, mer än att vara ärlig och berätta ungefär vart man ska och när man förväntas komma hem.

Över lag är jag nöjd med min val och prioriteringar som tonåring, snarare än att försöka vara populär eller ha mycket bättre betyg. Har ändå aldrig någonsin haft nytta av några betyg.

Jag var i stallet. Den jobbade jag som barnvakt
Hade flera familjer som jag var hos. En familj jobbade jag två kvällar i veckan hos från det att jag var 24.
Började inte festa förens jag var runt 28.
Jag bodde på internatskola när jag var 17-18.
Flyttade hemifrån det året jag fyllde nitton.
Mina föräldrar ville inte att jag skulle flytta så jag gjorde det när de var på semester.
Träffade min man när jag nyss fyllt 19.

Jag var vild. Aldrig några droger, trots att det förekom mycket hasch, tog jag aldrig ett bloss men alkohol, fester och killar var det mycket av. Från 15-18 hann jag med hur mycket som helst känns det som.
Träffade min man när jag var 18. Han var 24 och lika strulig som jag så vi fann varandra direkt.
Jag fick varningar, han fick varningar men det struntade vi i.

Jag var väldigt lugn. Har aldrig varit intresserad av att festa, och innan jag fyllde 18 år hade jag bara smakat alkohol hemma. Jag kan numera gilla exempelvis ett glas vin till maten, men tycker inte om att känna mig påverkad av alkohol och har fortfarande aldrig druckit mig full på riktigt.
Har aldrig provat tobak, smitit ut när jag inte får eller liknande.

Jag hade inte så mycket regler om vilken tid jag skulle vara hemma och så. Jag ville sällan ville vara ute särskilt sent och mina föräldrar visste att jag skötte mig, tog mitt ansvar för skolarbetet och var pålitlig . Så om jag ville göra något senare än vanligt kunde jag och mina föräldrar komma överens om vad som skulle gälla. Om jag skulle vara hemma en viss tid eller ringa under kvällen följde jag det.

#4 Kan dricka någon cider eller så, men inte så jag blir påverkad på något sätt :) Men är extremt sällan

På tal om tobak.
Jag fick börja röka hemma i åttan😮 Dessutom fick jag veckopeng + ett paket cigaretter så att jag inte skulle sno av mamma och pappa.

Helst makalöst.

Förhemsk kan jag tänka mig. Superdeprimerad och allt det innebar. Var dock aldrig ute och rände, utan satt snarare ensam på mitt rum och självskadade. Allt jag gjorde var i princip för att överlerva.

Var skötsam, lugn, osäker och blyg som tonåring. Umgicks med ett fåtal kompisar och vi var alltid hemma hos varandra och kollade på film och pratade om killar haha. Var ganska överbeskyddad av föräldrarna och längtade efter att bli vuxen och flytta hemifrån och rå mig själv. Tycker helt klart bättre om att vara vuxen än att vara barn/tonåring😀

Växte upp ute på landet och där fanns ju inget att göra om man inte var intresserad av idrott.
Hade ett fåtal kompisar, så vi gick mest fram och tillbaka mellan varandras hus.
Cyklade, läste och lyssnade på musik var väl i stort vad vi gjorde.
Var väl mer ett barn än tonåring, avskydde cigaretter eftersom det rökades hemma och jag kunde knappt andas och de sa bara att jag var pjåskig.
Gott om gamla alkolister i byn, så jag såg avigsidorna tidigt men hade ingen tanke på att smaka själv och inte mina kompisar heller.
Smakade på vin första gången när jag var 27 år då jag fick en vinflaska av en skolkompis i present.
Har nog alltid varit en försiktig och rädd typ hela mitt liv.

Himmel vad många av er som varit "ordentliga😀

#14 Det beror väl lite på vad man har för personlighet och intressen, samt vilka man umgås med. Jag har alltid varit rätt blyg, försiktig och osocial. Att prata med folk via internet har alltid fungerat bättre och tagit mindre energi för mig än att umgås på riktigt. Så datorn lockade mer. Särskilt när jag har haft lite energi att använda på annat än skolan pga min värk. Jag valde inte bort festande för att vara "ordentlig" utan för att jag inte var intresserad samt inte hade ork till det.

För mig och mina syskon tror jag även det har hjälpt att vår mamma alltid tyckte att det var viktigt att involvera oss i beslut och att diskutera/kompromissa när det var rimligt, beroende på vår ålder/mognad. Mina syskon har druckit och varit på en del fester, men vi har alla fyra varit väldigt skötsamma överlag. Ingen av oss har haft någon ordentlig trots-/rebell-fas även om vi knappast var trevliga 100% av tonårstiden heller. Men vi blev lyssnade på, hade mammas respekt och förtroende samt fick argumentera för vår sak när vi tyckte något var fel eller orättvist. Reglerna var rimliga och kunde förklaras. Jag tror det, åtminstone för oss, minskade lusten att göra tvärtom bara för sakens skull eller att medvetet förstöra förtroendet vi fick.

Sen kan det för mig även bero på att min pappa var alkoholist. Så jag såg tidigt hur illa det kunde gå och var väldigt medveten om att barn till alkoholister/missbrukare har större risk att drabbas själv samt att risken är större om man börjar tidigt. Så jag hade liksom alltid det i bakhuvudet när jämnåriga pratade om att dricka och liknande.
Och jag dricker fortfarande aldrig en droppe när jag exempelvis är stressad eller mår dåligt, av samma orsak.

Skötsam, lugn och ansvarsfull. Fick ta ett stor ansvar hemma och i stallet med våra hästar.

Har aldrig rökt eller druckit alkohol. Inte heller idag. Aldrig varit ute och festat eller haft något intresse av det.

Kul för mig var b la att läsa böcker, syssla med musik, promenera med hunden, hänga med hästarna, och hänga med kompisarna. Hade någon kompis som gillade att festa, men det fick hon ju göra med andra vänner. Vi umgicks ofta hemma hos oss och då pratade vi, tittade på film, spelade twister, körde fyrhjuling m.m.

Skoltrött var jag, men hade lätt att klara av skolan utan att plugga. Pluggade gjorde jag väl mest när jag hjälpte kompisarna att plugga.

Är ju fortfarande tonåring i runt 1,5 år till men som yngre var jag duktig i skolan, förjävlig hemma och hamnade i konstant bråk med familjen för att jag inte orkade göra mycket. Främst för att studierna tröttade ut mig så mycket.

Men jag var ändå den duktiga som inte drack, rökte, gick på fester, missbrukade sex och annat. Fortfarande går jag inte på fester och hatar rentav alkohol. Föredrar att sitta på stranden och dricka en coca cola eller vatten medans jag tecknar 😂

Fast om jag skulle titta på mig själv i framtiden så skulle jag nog säga att mina två sista år som tonåring har varit de tuffaste någonsin med studierna och mentala hälsan som är helt slutkörd samt den fysiska hälsan. Men också tiden jag fann mig själv och vem jag vill vara.

Mindre bråk med familjen som äntligen förstår att jag har mått så dåligt och blivit djupt påverkad av alla trauman som hänt mig och ett nytt trauma som nyligen triggade gamla. Jag är sedd av skolan äntligen och kan få hjälp som innan låtit mig må dåligt och må sämre ända sedan åttonde klass.