Väldigt många gamla som bott här sedan lägenheterna byggdes på 70-talet. Min man sa när vi flyttade ihop och gick på möte i BRF att det var som att vara på möte på PRO

Det börjar bli generationsbyte.
De äldsta, över 75+ börjar flytta. Då kommer det in nya barnfamiljer.
Vi andra runt 40 har bott här över 15 år.

I mitt barndomshem bor fortfarande mina föräldrar. Det är ett villaområde som började byggas mitten av 70-talet när man föräldrar byggd hus där. Nu börjar dom verkligen bli några av ytterst få som bott där från början.

Det är väl i och för sig naturligt att det är mest barnfamiljer som bor i sådant område. Min mamma var dagmamma, så fram till pensionen så hade hon bra koll på alla barn i området tror jag.

Där jag bor nu var vi bland dom första och ingen hade bott i huset innan oss. Det är 26 hus på gatan och i början tror jag vi räknade 35 barn under skolåldern. Nu börjar det bli mellanstadiebarn och tonåringar istället. Vissa försvinner, andra tillkommer. Majoriteten är nog ändå kvar av dom som bott här hela tiden.

Tycker det är trevligt.

Ja jag är så himla glad över att det blivit så många barn på gatan. Det livar upp😊

Det är ett hus till salu två gator bort från oss.Tanten som bott där dog i september då var hon 92 år gammal Hon flyttade in i huset 30 oktober 1959.
Vi tillhör dem som bott längst på gatan.Det är några till som flyttade in 1982 och vi flyttade hit 1983 i februari Närm<re bestämt 28 febtruari samma dag som våra två första barn föddes.

I våran by är det blandat, det finns ”gamlingar”
, föräldrar runt 35-50 och barn som nu börjar bli tonåringar (jag)😎

I lägenhetshuset jag bor i är det mest medelålders singlar/par. En äldre "tanten på bottenvåningen" kallar vi henne snällt (som bott här sen 60-talet). Unga ser jag sällan här, även om min lägenhet är den PERFEKTA flytta hemmifrån-lägenheten. Liten, billig, nära till centrum/nära till naturområde, trevligt område… Jag håller hårt i min lägenhet ska ni veta!

Det är ganska blandat.
Ett fåtal - som min mamma - har bott här sedan husen byggdes i början på 70-talet. Då var det många barnfamiljer, nu har det spridit sig rätt rejält.
Lite talande för dagens bostadssituation är väl att i vår radhuslänga på 11 hus så bor det vuxna/återflyttade "barn" i fyra av husen.

Vi har inte så många hushåll längsbyvägen men av 9 hus så är det 4 som ägs av par i 50-årsåldern. Alla husen är gamla torp från 1800-talets första halva tror jag, åtminstone 1800-tal. Ett hus har under en period varit militärt mobiliseringsförråd. Det har använts som åretruntboende under de första 8 åren som vi bott här. Men de senaste 2 åren så har det blivit sommarbostad istället då ägarna blivit för gamla för att orka med skottning och vedhantering. De har nu sålt huset till en av sönerna som bor där ungefär varannan vecka faktiskt. Om jag förstått det rätt så går hans nya fru och hans dotter inte alls ihop så han löser det med att bo i torpet de veckor han har dottern.
2 hus har använts för ridlägerverksamhet under somrarna i flera år. Det ena var lägerdeltagarnas boendegård och det andra huset hade mer mark och större stall så där bodde hästar och jag tror ridlärarna bodde i det huset.

Jag bor i ett studentområde, så här bor det i princip enbart unga och folk flyttar in eller ut hela tiden. Ungefär hälften av husen är studentkorridorer och generellt sett vill inte folk bo så längre än nödvändigt. Jag har bott här i fyra år och är den som bott längst i min korridor.

På min mammas gata har det senaste åren flyttat in en barnfamilj samt ett yngre par i hus som tidigare beboddes av äldre par.