#0: Sanna ord!
Jag har börjat tassa runt utanför min comfort zone allt oftare och det har verkligen varit mödan värt. 😄

Vi tog ett rejält kliv ut ur vår comfort zone för 11 år sedan när vi släppte villalivet i stan och flyttade ut till sommartorpet. Det förde med sig många förändringar utöver att bara byta bostad, det blev en livsstilsförändring också.

Min bror och svägerska sålde sin villa i Göteborg och köpte en husbil. Det tyckte jag var modigt. Att göra sig av med nästan allt för att bo på en liten yta.
Jag har aldrig gjort så modiga saker.😉

Jag önskar jag var bättre på att ta reda på och agera på vad jag drömmer om.

Men nu ska jag byta jobb och här känner jag att jag är riktigt långt bort från vad jag gjort tidigare, även om det är inom samma bransch. Det är till och med till något jag aktivt gnällt på, men nu ska jag omfamna det och inte bara bevisa för mig själv att jag hade fel utan också ändra hur jag gjort något i 25 år.

#4 Det är modigt🙂

#5: Ha.. Ja visst är det!? Det som får mig att våga är faktiskt att jag jobbat med chefen två gånger tidigare och hon vet vad jag är bra på och framför allt när jag är dålig, så om hon anstränger sig för att få dit mig litar jag på att det kommer bli bra. För hon vet att jag är jobbigt att jobba med när jag inte trivs. :)

För lite mer än fyra år sedan sa jag upp mig från mitt jobb jag haft i 10 år och 8 månader. Tog ett tillfälligt jobb som jag avslutade efter ett halvår. Testade istället vården och hamnade rätt. Började och avslutade utbildningen till undersköterska. Och först nu efter fyra år har jag verkligen hittat rätt jobb, inom hemtjänsten där jag trivs fantastiskt bra och hoppas på att få vara kvar.
Jag har under dessa fyra år inte haft fast anställning utan jobbat som timvikarie, sommarvikarie, vikarie med schema och nu provanställning.
Men det har visat mig att man kan hitta sitt jobb på äldre dagar och man behöver inte vara rädd att göra förändringar, de kan bli till de bättre!! Att våga gå utanför min Comfert zone är det bästa jag gjort.

Jag utbildade mig, sa upp mig och startade eget hunddagis.
Nu precis öppnat omplaceringshem för kanin. Självklart med tillstånd av länsstyrelsen.
Jag är gift, firar snart 18 år med min man, barn.

Med tanke på att ingen trodde att jag skulle överleva min tonårstid. Jo, jag lever mitt drömliv.