Min dotter hade det som barn.

Väldigt jobbigt för henne i vissa perioder.

Hon var rädd för giftiga saker.Som inte ens var giftiga.

Att gå på en matta som skakats ute var farligt eftersom att avgaser är giftiga och finns ute.

Att gå förbi hyllan i hallen var farligt för där hade det stått en blomma som var giftig så hyllan kunde vara "smittad2

Sen tvättar hon sig överdrivet mycket. Främst händerna så hon har ofta sår på händerna. Det gör hon fortfarande.

Själv har jag lite light varianten.

Går inte på A brunnar.

Tar alltid på mig höger sko först.

Men känner inte att något hemskt kommer att hända om jag går på A brunnar eller tar på mig vänster sko före den högra.

Spisen har nog varit mitt största problem med upprepade kontroller. Jag hade länge siffran sju som den "magiska" och att kolla spisen sju gånger är tidsödande😃

Jag har utmanat mig själv många gånger och det har gått bra ibland men sämre emellanåt. Numera kollar jag spisens knappar tre gånger. Punkt. Det är jag nöjd med och är helt OK.

Jag har inga såna besvär och känner ingen heller. Måste vara besvärligt att ha det så.

Ytterdörren har också varit ett problem för mig. 

Det finns ingen logik i detta alls för jag har flera gånger glömt att låsa överhuvudtaget men de gånger jag kommer i håg att kolla dörren så gör jag det "noga"😃

Jag har diagnosen tvångssyndrom. Vet inte varför det så ofta benämns på engelska. 

Det har alltid påverkat mitt liv negativt.

Jag måste göra allt enl mina rutiner o på mitt sätt. Ändras det känner jag hur ångesten kommer krypande. Men har levt såhär nästan hela mitt liv o ser inget konstigt med det. Även att det är. Sen är jag periodare på städningen. Städar varje dag men vacklar psyket blir jag manisk med städningen.

Jag har alltid haft mycket besvär av det, och på senaste tiden har det blivit så dåligt att jag knappt lämnar huset.

Som barn hade jag gaska jobbiga tvångshandlingar, men inte som vuxen. Dock kan jag i stunder som jag mått dåligt fått magiskt tänkande.

Jag har även arbetat med OCD. Tvivelsjukan som det också kallas för, kan innebära ett oerhört lidande.

Jag har faktiskt inte insett förrän ganska nyligen att jag har diverse tvångstankar, förutom att jag hela tiden går och tänker på alla hemska saker som kan hända (vilket tar oerhört mycket energi). Till exempel så måste jag alltid hålla koll på hur många sidor som är kvar om jag läser en bok, jag måste ta ut medicinen i en viss ordning ur blisterpacken och om jag ställer klockan/larmet så kan jag bara scrolla framåt. Står larmet på 08:05 och jag ska ändra till 07:55 så kan jag alltså inte bara backa en timme och 10 minuter. Jag ligger och tänker på olika listor när jag ska sova, tex "10 namn på tre bokstäver", "En hundras för varje bokstav i alfabetet" och så vidare. Jag har inte ens reflekterat över att det faktiskt ÄR tvångstankar, förrän jag pratade om det med min mamma och hon tittade på mig som om jag inte var klok (vilket jag iofs inte är ;-P ).