Jag väger mer än vad jag är bekväm med sen jag var gravid. Eller innan så vägde jag också mer än vad enligt mig är optimalt men inte lika mycket över.

Mitt mål är 52-55 kilo för när jag vägde det kändes min kropp som på topp. Men vältränad och mer är lika okej, muskler väger ju endel. Det är väl egentligen konditionen, styrkan och vigheten jag eftersträvar snarare än en siffra på en våg.

Under 52 kilo så börjar höfterna vara ivägen däremot så jag vill inte under det.

Senast jag vägde mig vägde jag 68 kilo men jag har gått ner sen dess tror jag, det känns som det iallafall.

Om ni undrar varför min målvikt är så låg så är det för att jag är superkort 🙂 Tror gränsen till undervikt för mig är 47 kilo eller så om jag minns rätt.

Eftersom jag ska ha barn nu, så nej jag är inte nöjd med vikten haha!
Kommer vilja gå ner sen när bebisen är ute med, och nå min målvikt :) 

Min målvikt sen är 58-60 kg, men kan ju ändras efterhand beroende på hur kroppen formar sig efter graviditeten med trning och kost :)

Jag tror inte man aldrig är 100% nöjd. Inte vi kvinnor. Jag har övervikt. Men legat på denna vikt i ca 10 år. Jag kan lätt gå en mil, leker med barnen utan problem. Får ofta positiva kommentarer om mina former och hur jag klär mig. Jag är 163 cm. När jag mådde som sämst vägde jag 46 kg. Nu över 80 kg. Inte många tror att jag väger det jag gör. Är bredaxlad & grov. Även när jag var som smalast. Sen har jag mina begränsningar iom mina sjukdomar

Jag är 165 cm.

Jag är inte riktigt nöjd med min vikt.

Innan jag fick barn vägde jag runt 43-45 kilo.Lite väl tunn men har alltid varit tunn men äter massor.

Sen vägde jag runt 50 i många år men nu när jag sakta börjar närma mig 60 års åldern har jag ökat till 55-56.Jag skulle vilja ligga runt 50.Har med hjälp av LCHF och motion lyckats gå ner till 50 för något år sen men nu har jag slarvat och gått upp igen.

jag är inte nöjd med vikten, men har överseende med den. Jag promenerar och förra året köpte jag mig en crosstrainer. Sakta men säkert så tycker jag att kondisen blir bättre o bättre och det är viktigare än om jag tappar vikt eller inte. Har kört rakt in i klimakteriet så min kropp gör som den vill - inte hur min hjärna alltid önskar.. Nåja.. nångång kommer jag väl ut på andra sidan och får vänta tills dess. ☀️

Jag är definitivt inte nöjd. Har gått upp en hel del de senaste 7 åren ungefär pga ny medicinering, diabetes/insulin. 

Jag har hundar så jag rör på mig ganska mycket, men ibland säger kroppen ifrån (fibromyalgi) och då blir det mindre/kortare promenader. Det ena ger det andra tyvärr. 

Äter inte så mycket sötsaker pga diabetes och det är för sött, men visst, det händer ibland. 

Hur mycket för mycket jag väger vet jag inte, eller jo, jag har en aning men skulle vilja gå ner 10 kg i alla fall, men det är svårt pga sjukdom och medicinering.

Jag är 164 cm och väger 55 kg. Jag tycker det är en vikt som passar mig. Så jag är nöjd.

#8 Jag har samma längd som dig men 50 kilo passar mig bättre.

#9 Det är olika det där hur man är byggd tror jag. Och vad man trivs i för vikt givetvis. Jag skulle också funka att väga 50 kg. Jag vägde ganska länge 53 kg men har gått upp lite dom senaste månaderna, men det är inget som stör mig. Inget jag tänker försöka få bort. Men jag vill heller inte fortsätta öka i vikt. Så jag får passa mitt godisintag lite tror jag minsann. 😃

Jag har vägt mellan 75 och 77 kg i hela mitt vuxna liv. Under svåra sjukdomsperioder har jag varit nere på runt 50-52 kg och någon kortvarig topp har också funnit med runt 79 kg, men jag har aldrig varit över 80 kg. 

Jag är, eller snarare var, 182 cm lång och det är jag fortfarande i proteserna, men min nuvarande fysiska längd är oklar 🙂

Som dialytiker kan jag inte laborera med vikten så mycket, i alla fall inte nedåt, att banta skulle kunna leda till livsfara.

#11 Oj, du måste ha varit mager när du vägde 50-52 kg.

#12 Mager är bara förnamnet. Där musklerna formar konvexa ytor normalt, var det formligen konkava urgröpningar, kunde inte gå, inte ens stå.

Hejsan , 

jag väger för mycket , har alltid älskat sötsaker och mat, inte alltid gått på gym , eller någon annan aktivitet, väger 10 kg för mycket , är 1,70 lång , väger 80 kg. 

Helst vill jag gå ner till 65 , kämpar med det , dagligen .

Bild från i somras. Är 163 cm kort & drygt 84 kg.

#15 Va fin du är ! 🙂

Såhär såg jag uti somras , , men det är T-shirten jag vill visa här, köpte den på marknaden . Jag väger 80 kilo , 1,70 lång. 

Är nöjd med vikten. Den håller sig mellan 55-58 kg ca. Jag har hållit den vikten i några år nu. Jag har vägt över 80 kg för ca 8-10 år sedan. Det trivdes jag inte med då jag är ganska kort.

För min del har jag att välja på att antingen bli 30 cm längre eller gå ner 30 kg, för att passa in i den "godkända" modellen!😉

Är ganska nöjd med min vikt. Väger ca 67 kg och är 173 cm lång. BMI = normal.

Är 165 cm, väger 65 kg och är nöjd.

Jag är nöjd, är 180 cm och väger ca 75 kg. I mina yngre dagar var jag underviktig och då var jag inte nöjd och trivdes inte alls med att vara så smal som jag var.

Jag är nöjd med min vikt. Jag äter gott och ganska mycket (hälften grönt) och håller vikten bara jag inte äter socker och vitt mjöl. Jag är 175 cm och väger 66 kg. Tränar flera gånger i veckan och mår bra av det.

Är inte nöjd med min vikt pga undervikt. Är 12 år, fyller 13 i höst. Är drygt 160 cm lång och väger typ 35 kg trots att jag äter väldigt mycket. Det är väll helt enkelt för att jag också motionerar så mkt som jag gör elr så är det något fel på min kropp…

Nu har jag tagit tag i vikten.Bort med bröd pasta och ris, samt socker.

Det har ju fungerat tidigare så det ska väl fungera nu med.

Jag tror att de flesta människor känner på sig innerst inne vad som gjort att de gått upp i vikt och då får man försöka ändra på det.

#25 Just så.Fast ibland tar det enmot.Människan är ett lat släkte ;)

#26 Så är det😉

#23 Det kan bli så i den åldern. Jag var själv extremt smal i samma ålder (150cm och 29 kg när jag började högstadiet) men åt som en häst och var nästan konstant hungrig. Jag tog mig upp på normalvikt ändå till slut, även om det tog sin tid och dom sista kilona krävde en koständring.

Jag är helnöjd med min vikt och har varit det hela mitt vuxna liv. Ligger hela tiden mellan 48-50kg, är 166cm.

Jag är inte alla nöjd. Vill gärna gå upp 10kg åtminstone. Har kämpat med undervikt sen jag var kanske 10-11 år. Kroppen fungerar som den ska i alla fall och jag ha lätt lyckats få två ungar (och en normal graviditet så länge man inte räknar med skoliosen jag har)

#29 Jag är nog hellre överviktig än underviktig.

När jag var yngre så var jag alltid och snuddade på undervikt trots att jag åt som en karl och redan då tyckte folk att man var för spe och trodde man hade anorexia och liknande.

Trots att jag är betydligt mer överviktig än jag någonsin varit underviktig så har jag inte alls mött samma. Jag kan faktiskt inte ens komma på nån som kommenterat på min vikt

#25 Inte helt lätt att ändra på det som händer i kroppen efter klimakteriet. Jag gick upp i runda slängar 10 kg under två års tid utan att ha ändrat på något i min livsstil. Det är otroligt svårt att gå ner. Fast jag bryr mig nog inte så mycket egentligen.

#28 #29 vad skönt att veta att det inte bara är jag☺️

#31 Efter klimakteriet så går ämnesomsättningen ner något. Då kanske man måste ändra på något för att behålla vikten. Antingen få i sig mindre kalorier per dag eller öka förbränningen genom motion exempelvis. Jag är ingen expert, men det är en tanke.

#33 Ja det är väl tyvärr så.

Öka motionen vet jag inte om jag vill. Går ca två mil om dagen i ras takt.

Är för lat att träna mer.

Äter inte godis,vitt bröd pasta osv.

Idag vägde jag 70🙂 så det går åt rätt håll och väldigt fort men det brukar det ju göra i början så de sista fem kilona  blir nog värre.

#35 Vad duktig du är! 🙂

#36 Haha, javisst är jag.

Jag är väldigt missnöjd! Just nu väger jag 76 kg till mina 165 cm, och har då ett bmi på strax under 29. Jag har lagt på mig 23 kg sedan jag träffade min sambo för 6 år sedan, varav 7 kg under januari-februari… Målet är att jag ska tillbaka till samma vikt som när vi träffades (53 kg).